Ny studie med barns röster om att träffa förälder tillsammans med kontaktperson: ”Ingen frågade mej”

Alla barn får inte träffa sina föräldrar ensamma. Ofta finns det uppgifter om att det förekommit våld, hot eller övergrepp i barnets liv. Domstolen kan då besluta att en kontaktperson ska finnas med när barnet träffar föräldern. I en ny studie har man för första gången frågat hur barnen upplever att träffa sin mamma eller pappa tillsammans med en kontaktperson.

– Först var det meningen att jag skulle träffa honom själv en helg. Men det gjorde jag inte. Sen föreslog de att det skulle vara en kontaktperson. Det var ju klart bättre. Men jag ville inte. Det var ju klart bättre än att vara med honom själv. Jag sa till alla som jag fick prata med att jag inte ville träffa pappa.
Sa du varför du inte ville träffa honom?
– För det första var det ju hemma hos honom där allt hade hänt. Det var ju ännu jobbigare. Och sen ville jag inte se honom överhuvudtaget. Jag förstår inte varför jag skulle behöva göra det heller.
Tonårsflicka som berättat att hennes pappa utsatt henne för sexuella övergrepp

Varje år dömer svenska domstolar i cirka 1 600 vårdnads- och umgängesrättsmål, men det finns ingen nationell statistik över hur många barn som har kontaktperson vid umgänge. Det finns heller ingen samlad kunskap om hur insatsen kontaktperson vid umgänge fungerar i praktiken för barn och föräldrar. Rädda Barnen tog därför initiativ till ett samarbetsprojekt med Socialstyrelsen för att ta reda på hur umgänge med kontaktperson fungerar i praktiken.
– Barnen upplever ofta utsatthet, rädsla, frustration och besvikelse när de träffar sin förälder även när kontaktpersonen är med, säger Inger Ekbom, psykoterapeut hos Rädda Barnen.

I studien ”Innerst inne var man rädd…” framkommer att de allra flesta av barnen inte har blivit tillräckligt informerade av de ansvariga om syftet med kontaktperson, om vem som har beslutat eller om barnets rättigheter:
– Vi har sett att socialtjänsten tillsatt kontaktperson utan att alls informera barnet. Ett barn som blivit misshandlat av sin pappa fick inte veta varför kontaktpersonen var med. Barnet trodde att det var en kompis till pappa. Det innebar att barnet inte förstod att det var skyddat från misshandel utan väntade på nästa slag, berättar Inger Ekbom. En stor brist är att det inte finns någon samlad kunskap om hur insatsen fungerar i praktiken för barn och föräldrar. Kompetensen hos de anställda kontaktpersonerna har varierat stort och information till barnen, förberedelser och uppföljning av insatsen har ofta fungerat skrämmande dåligt.

Endast en av sex kommuner frågar barnen
Inger Ekbom och Åsa Landberg vid Rädda Barnens centrum för barn och unga i kris har gått igenom samtliga domar från 2002 där tingsrätten beslutat om umgänge i närvaro av kontaktperson och följt upp domar gällande 36 barn genom intervjuer med boendeföräldern, barn och socialsekreterare. Det finns exempel på att tingsrätten inte ens resonerar huruvida ett övergrepp ägt rum fast ett barn berättar så och trots att risken förefaller vara påtaglig utifrån de uppgifter som framkommit.

– Det är anmärkningsvärt att ingen frågar vad barnet vill. I artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter uttalas det tydligt att varje barn har rätt att vara delaktigt. Enligt föräldrabalken 6 kap 2 a § ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Vi har inte i någon av alla de domar vi läst sett hur domstol eller socialtjänst frågat vad barnet vill, säger Åsa Landberg, psykoterapeut hos Rädda Barnen.

– Jag ville vittna. Men ingen frågade. Ingen frågade mej. Speciellt i tingsrätten. Kan åtminstone fråga.
14 årig pojke

Du kan ladda ner rapporten ”Innerst inne var man rädd…” på http://www.rb.se/sv/Aktuellt/. För mer information kontakta Inger Ekbom på 08 698 90 24 eller Rädda Barnens presstjänst 08 698 90 90.