Kunskapen om de nationella samordnarnas arbete behöver öka

Nationella samordnare kan vara ett bra sätt för regeringen att styra. Resultatet beror på hur samordnarna används och vilka förutsättningar de ges.

Det har blivit allt vanligare att regeringen tillsätter nationella samordnare för att hantera aktuella frågor och samhällsproblem. Riksrevisionen har granskat regeringens styrning med nationella samordnare.

– Nationella samordnare kan vara ett bra sätt för regeringen att styra i aktuella och angelägna frågor. Men insynen i samordnarnas arbete bör öka och regeringen behöver ta tillvara deras erfarenheter på ett mer systematiskt sätt, säger riksrevisor Margareta Åberg.

Flexibilitet samordnarnas styrka

Regeringen använder ofta nationella samordnare för att visa handlingskraft i en prioriterad fråga eller för att agera i en akut situation. Samordnarna får i regel ett brett och flexibelt mandat vilket ger dem möjlighet att pröva nya idéer och arbetsformer. Gemensamt för samordnarna är att de lyckas sätta fokus på den aktuella frågan. Däremot har det visat sig vara svårare för samordnarna att förändra målgruppens beteende, vilket ofta är ett mål med uppdraget.

Riksrevisionen har identifierat fyra viktiga framgångsfaktorer: samordnarnas kompetens och legitimitet, etablerandet av en ömsesidig dialog, prioritering av målgrupper och frågornas karaktär.

Regeringen har begränsad kontroll över resultatet

En nackdel med det flexibla mandatet är att regeringen får svårare att styra samordnarna. Det kan också bli otydligt vem som ytterst har ansvar i en fråga och möjligheterna till insyn är begränsade.

Om de nationella samordnarnas arbete ska vara ett effektivt verktyg krävs att deras arbete och erfarenheter tas tillvara av regeringen. Det kan innebära att utveckla strukturerna för ett mer systematiskt lärande och att förtydliga vilken roll samordnarna har för statsförvaltningens utveckling. Till exempel bör det ställas krav på alla samordnare att redovisa resultatet av uppdraget.

Bakgrund
Med nationell samordnare menas en person som har i uppdrag av regeringen att samordna och genomföra regeringens politik utanför de ordinarie myndighetsstrukturerna. Under perioden 2005–2015 har regeringen tillsatt 33 nationella samordningsuppdrag. Exempel på nationella samordnare är äldresamordnaren, samordnaren mot våldsbejakande extremism, flyktingsamordnarna, hemlöshetssamordnaren och samordnaren mot våld i nära relationer.

Kontakt
Riksrevisor: Margareta Åberg
Projektledare: Leif Svensson, tfn 08-5171 41 83
Pressekreterare: Pernilla Eldblom, tfn 08-5171 42 00

Ladda ner rapport
Rapporten finns att ladda ner från Riksrevisionens webbplats www.riksrevisionen.se

Taggar: