Risk för felinvesteringar i farleder – kalkylerna behöver förbättras

Kraven på staten att
investera i utökad kapacitet av allmänna farleder ökar i takt med att större
fartyg byggs som kräver mer utrymme. Bristande transparens och snävt avgränsade
projekt gör det dock svårt att bedöma hur samhällsekonomiskt lönsamma
investeringarna i allmänna farleder egentligen är.

Riksrevisionen har granskat om investeringarna som syftar till att utöka kapaciteten eller höja säkerheten i de allmänna farlederna är väl underbyggda och följer riktlinjerna för utvecklingen av den nationella infrastrukturen.

Varje år investerar staten över 23 miljarder i ny infrastruktur inom de olika trafikslagen vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart. Besluten om att genomföra olika investeringsprojekt tas numera inom ramen för en så kallad trafikslagsövergripande planering, där den bärande idén är att de mest samhällsekonomiskt lönsamma investeringarna ska genomföras oavsett trafikslag, Investeringar i vägar och järnvägar står för huvuddelen av alla investeringar i infrastruktur, men farleder har blivit allt viktigare i takt med att nya och större fartyg byggs som kräver större utrymme.

– Eftersom investeringar i farleder utgör en mindre andel av den totala budgeten finns det en risk att de marginaliseras. Därför är det viktigt att prövningen och prioriteringen hos ansvariga myndigheter är likvärdig och möjliggör de mest effektiva trafiklösningarna, säger riksrevisor Margareta Åberg.

Granskningen visar att den planeringsprocess som ligger till grund för besluten om vilka investeringar som ska prioriteras är mer sammanhållen och konkurrensneutral mellan trafikslagen än tidigare. Riksrevisionen bedömer dock att det ofta saknas tydliga motiveringar i urvalen av projekt som kvalificerar sig till den nationella transportplanen. Bland annat finns farledsprojekt som visat sig vara samhällsekonomiskt mycket lönsamma, men som ändå inte förts in i transportplanen.

– En annan brist är att investeringsprojekten ibland avgränsas för snävt då projektens alla nyttor räknas med, men inte alla nödvändiga kostnader. Dessa förs i stället till andra investeringsprojekt och därmed riskerar nyttor att räknas dubbelt och projekten framstår som mer lönsamma än de i realiteten är, säger projektledare Ingemar Delveborn.

Rapporten finns att ladda ned från Riksrevisionens webbplats

Taggar: