Andra antologi av kvinnor i hemlöshet och utsatthet
För andra gången ger deltagare från Stockholms Stadsmissions dagverksamhet för kvinnor, Klaragården, ut en bok. ”Kull! Röster från Klaragården – en antologi” innehåller utvalda texter från Klaragårdens skrivargrupp, som drivs av volontären och författaren Jan Henrik Swahn.
Klaragården är en verksamhet för kvinnor som lever i hemlöshet eller på annat sätt är utsatta i samhället. Kvinnorna har ofta en tuff bakgrund, och en tuff nutid, men de har en drivkraft och erfarenheter som man sent glömmer. Skrivargruppen är en del i Stockholms Stadsmissions stöd för att uppmuntra kvinnorna till positiva förändringsprocesser. Något som också ligger till grund för bokens titel.
- Titeln ”Kull! Röster från Klaragården – en antologi” är hämtad ur en tanke om att livet inte är någon lek. ”Kull! Du är ute.” Men kanske också: ”Kull! Jag väljer dig. Jag hittar dig.” En dag kommer leklusten tillbaka. Man känner sig sedd och bestämmer sig för att ge livet en chans, säger Jan Henrik Swahn, kursledare för skrivargruppen.
Texterna i boken utgår från olika ämnen. Allt från krassa erfarenheter från ett liv i utsatthet till varma beskrivningar av kärlek och vänskap – med en gemensam knutpunkt i en ärlighet, vare sig det är skrivet med humor eller sorg.
Skrivargruppen består av ett tiotal kvinnor med olika bakgrunder. En av de tongivande i skrivargruppen föreslog att de skulle beskrivas så här:
”Vi är ett teatersällskap av sällsamt lyckade människor, med brokiga liv, före detta filmstjärnor, toppbyråkrater, journalister, äventyrerskor. Visst, det är sant att vi fallit ur systemet, men länge, länge har vi kunnat betrakta oss som genier, estradörer, konsertpianister, vi har tillhört samhällets toppskikt och endast nu i slutskedet, när vi ändå snart ska dö, har vi rasat genom seriesystemet och spelar nu i den lägsta av alla divisioner. Vi skriver inte för att bli tyckta synd om, vi skriver för att berätta om våra liv och för att visa er att ni kanske inte heller kommer att klara er hela vägen. Med eget hus eller våning att bära ut kistan från.”
Sidantal: 48
Redaktör: Jan Henrik Swahn
Nedan kan du läsa några utdrag av kvinnornas texter. Vid intresse av recensionsexemplar, maila jennifer.knapp@stadsmissionen.se.
Boken säljs i Stockholms Stadsmissions second hand-butiker och webbshop på www.stadsmissionen.se.
För mer information vänligen kontakta
Gill Edin, enhetschef Klaragården
08-68 42 3132, gill.edin@stadsmissionen.se
Jan Henrik Swahn, kursledare
070-797 13 32, janhenrik.swahn@comhem.se
Utdrag från boken
Jag tittade bedjande på personen i spegeln – SNÄLLA, LÅT MIG GÅ!
Jag fick en hånfull blick tillbaka, en blick som sa: ”Skyll dig själv, vad har du här att göra efter alla dessa år, vad trodde du egentligen?”
Irene
VÄGEN TILL HELVETET ÄR STENLAGD AV GODA FÖRESATSER, sa jag till min son. Han blev rasande och skrek att man vet när man är god och att vem som helst kan vara Robin Hood. Det är inte jag som hittat på uttrycket, sa jag. Det är Samuel Johnson. Umgås du med idioter, undrade min son. Jag förklarade att Samuel Johnson levde i London på 1700-talet som en medelmåttig författare. Han var mest känd för sitt behagliga sätt i umgängeskretsar. Då sa min son, som heter David, att det finns ett uttryck som lyder ”vägen är målet” och då kan den där Samuel Johnson lugnt sitta kvar i salongen med sin tekopp.
Ulla R
Kroppen orkade inte längre, det var omöjligt att gå, jag hade börjat få riktigt ont överallt. Jag kunde knappt lägga mig ner på dom nattöppna toaletterna, än mindre resa mej upp. Jag känner mej så sorgsen jag bara gråter över min mamma och pappa, jag längtar så efter dem. Jag pratar med dem i min sorg om varför lämnade ni mej helt ensam. Mamma, kom tillbaka. Jag är inte bara lite ledsen utan jag gråter och skakar, och det tycks aldrig gå över.
Ingmarie
Det är mitt nyårslöfte. Live now! Without fear.
Helvetet och djävulen slår knut på sig själva till slut.
Vanya
Jag fyllde mitt bröst med din närhet, för att bli berövad känslan när jag såg dig gå, gå åt ett annat håll än till mig. Varje tanke ger mig ett ärr av vad jag är, den jag blivit, den jag inte vågar bli, den jag vill älska, känna stolthet över. Vart tog jag vägen?
Josefine
En dag åkte jag till sjukhus, spydde blod, var undernärd.
Varje dag på sjukhuset väntade jag på att Ann-Bert skulle komma, hålla om mig, värma mig.
Jag ber dig, förlåt mig jag skall aldrig mer göra dig illa.
Som jag längtade och väntade.
Jag drömde att hen stod där.
Så skimrande och vacker, leende kom hen emot mig.
Jag hade förlåtit, vid min gud jag lovar, jag hade förlåtit.
Men varken hen eller någon annan kom.
Jag insåg att jag var ensam.
Ensam och övergiven.
Irene
Vänskap är som kärlek. Den lyser upp livet och skapar solsken mitt i dundrande åskregn. Och fast kylan nyper i kinden och fötterna slinter på isen, pälsar jag gärna på mig för att ta mig dit där de närmsta vännerna finns. Och för mig tror jag att det just nu är på Klaragården. Men jag har också väldigt fina vänner både i franska kyrkan, Klarakyrkan och Filadelfiakyrkan.
Så egentligen är jag väldigt rik.
Fast pengarna inte alltid räcker till det jag vill.
Kristina
Jag stiger upp och ser en metallklo på insidan – vrida upp dörrlåset. Jag fattar ingenting av vad som händer, står som förstenad när tre eller är det fem män stövlar in i mitt hem.
”Det var här nån skulle vräkas!”
Sonja
Om Stockholms Stadsmission
Stockholms Stadsmission är en ideell förening, fristående från stat, kommun och kyrka som samarbetar med kommun, landsting och andra ideella organisationer. Vi bedriver verksamheter för människor i hemlöshet och missbruk, barn, ungdomar och äldre. Stockholms Stadsmission bedriver också skolverksamhet och sociala företag. Arbetet utförs av anställd personal och volontärer. Verksamheten finansieras med gåvomedel från enskilda givare, företag, församlingar, fonder och stiftelser, bidrag från stat, kommun och landsting och intäkter från vår affärsverksamhet.
Taggar:
