Svenska

Brister i krisberedskapen för personer med funktionsnedsättningar

Report this content

Personer med funktionsnedsättning inkluderas inte tillräckligt i dagens kriskommunikation. Det visar en tvärvetenskaplig studie som belyser denna lucka i den svenska krisberedskapen.

Under Covid-19-pandemin sattes den svenska krisberedskap på prov. En beredskap med brister, enligt ny forskning från Göteborgs universitet, Malmö universitet och forskningsinstitutet RISE.

–  För att uppnå en bra krisberedskap är det viktigt att alla människor är involverade. Kriskommunikation ska utformas så att alla kan tolka den och förstå hur de ska anpassar reglerna och rekommendationerna till sina livssituationer. Så ser det inte ut idag, säger forskaren Elisabet Nilsson vid Malmö universitet.

Tillsammans med Jörgen Lundälv, docent på Göteborgs universitet, och Magnus Eriksson, seniorforskare på RISE, har hon tittat på dagens kommunikationsmetoder. De konstaterar att dagens krisberedskap behöver utvecklas så att den bättre passar människor med olika förutsättningar. Utifrån fokusgrupper, intervjuer och enkätstudie med kriskommunikatörer och representanter för svenska handikapporganisationer har forskarna identifierat flera kriskommunikationsutmaningar – särskilt för dem med funktionsnedsättningar.


– Innan pandemin rapporterade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att nästan hälften av befolkningen inte var förberedda för att hantera en krissituation. Vår studie visar nu att en stor målgrupp som inte känner sig inkludera under en krissituation är de med funktionsvariationer, säger Magnus Eriksson på RISE.

Forskarna tror att detta beror på att gruppen i vardagen är mer beroende av stödfunktioner, som ledsagning och socialtjänst, än andra. Det är funktioner som kan störas eller försvinna helt under en kris och på så vis göra att personer inte har möjlighet att ta till sig viss information. Personer med syn- och eller hörselskador är exempel från studien på personer som har varit svåra att nå under pandemin.  

–  Mycket av kommunikationen har skett digitalt. Kommunikatörer uppger att de saknar kunskap om behov och förståelse för målgruppen, vad de behöver för att veta och agera. En utmaning är att vissa i målgruppen inte har möjlighet att ta till sig digital kommunikation, bland annat eftersom den inte varit tillgänglighetsanspassad, säger Elisabet Nilsson.

Forskarna har redan påbörjat en ny studie för att utveckla lösningar som stödjer krisberedskapen.

–  Syftet med första studien var att identifiera krisutmaningar. Nu vill vi ge förslag på hur vi kan göra kriskommunikationen bättre, säger Jörgen Lundälv på Göteborgs universitet.

Kontakt: