Genus och jämställdhet i forskningsfinansiering – ett positivt exempel

För en vecka sedan skickade regeringen ut ett pressmeddelande från Helene Hellmark Knutsson, Minister för högre utbildning och forskning, där hon berättade om Amanda, som ”redan som sjuåring tror att hon inte kan bli professor på grund av sitt kön.” Nästa vecka installeras Katarina Malaga, VD för SPs dotterbolag CBI Betonginstitutet, som professor vid Högskolan i Borås.

– Jag kan säga att jag sällan tänkt på mig som en kvinna, när det gäller karriären. Uppväxtklimatet är absolut en viktig faktor för att utvecklas som en individ. Men vi har redan idag möjlighet till ett fritt val så det gäller att prioritera rätt.

Helene Hellmark Knutsson skriver att "jag och regeringen har aviserat att breddad rekrytering är tillbaka på den politiska dagordningen. Det handlar till exempel om social bakgrund, men också om bland annat kön. Olika utbildningar har olika utmaningar. Jag är övertygad om att fler kvinnor kan känna att teknik är intressant för dem, liksom att fler män kan känna att sjuksköterskeutbildningen är ett yrke de vill satsa på". Som positivt exempel och föredöme finns Katarina Malaga.

– Jag är en 49 årig kvinna av utländsk bakgrund som är VD på ett svenskt tekniskt forskningsinstitut och professor i hållbart samhällsbyggande så jag kan inte klaga på karriärutvecklingen. Jag har varit lyckligt lottad med en mycket stödjande familj. Det har aldrig funnits några mentala hinder hos mig eller min närmaste omgivning att jag skulle göra karriär. Har kanske haft tur att träffa rätt personligheter under min uppväxt och karriär. Och bland dem var det otroligt många män.

Ministern för högre utbildning och forskning skriver vidare att ”vi vet att forskningen inte är jämställd i dag. Vi vet också att ojämställdhet ofta cementeras tidigt i livet. I höstas spred sig i sociala medier en historia om Amanda, 7 år gammal. När hon och henne mamma hade sagostund hade de läst om en man som uppfann saker. Amanda tyckte att det verkade vara ett spännande jobb, och hon sa till sin mamma att det var synd att bara killar kunde ha ett sådant jobb. Professor var det ju bara killar som kunde bli, trodde Amanda … Just fallet med Amanda knyter an till vilka det är som syns i samband med forskning. Vilka är det som får spridning på sina forskningsresultat? Vilka är det som syns i media som experter på olika frågor? Vilka är det som framställs som smarta och innovativa i populärkulturen? Vad är bilden av en forskare? Är det en äldre man i vit rock? Här finns det utmaningar att jobba med för att se till att det som syns utåt också speglar verkligheten.”

– Intressanta synpunkter och säkert rätt på många sätt men jag ser det lite annorlunda än Helene H K, säger Katarina Malaga. 

– Politik har en förmåga till att förenkla och samtidigt accentuera vissa företeelser för att poängtera och rättfärdiga politiska trender och strategier. Jag förstår att det är fortfarande en ojämn fördelning mellan antalet kvinnliga och manliga professorer men det är ingenting som kan förändras över en generation. Att bli professor tar tid, i alla fall i Europa. Man blir professor vid 40-50 årsåldern. Bland våra föräldrar finns väldigt få kvinnliga professorer. Det var framförallt män som läste på universiteten och gjorde akademisk karriär på den gamla tiden. Men den bilden är annorlunda idag.

Kontakt:
Katarina Malaga, VD CBI
E-postadress: katarina.malaga@cbi.se
Mobiltelefon: +46 73 0865133 

Taggar: