Många åldringar tvingas klara sig för länge i sitt eget hem
För allt flera åldringar i vårt land möts inte behoven, önskemålen och verkligheten när det gäller boendet. Många tvingas klara sig ensamma och utan hjälp i ett gammalt egnahemshus som kräver renovering, långt från tjänster och anhöriga. Pensionen och krafterna räcker inte till för att hålla fastigheten och gården i skick men någon möjlighet att byta boendeformen till en enklare finns inte. Särskilt svårt är läget för åldringar som bor i utflyttningsområdena, i glesbygden och där det inte finns någon efterfrågan på deras hus. Att boendekostnaderna ständigt ökar gör situationen ännu svårare.
– I finländsk skala talar vi om ett allmänt problem som sannolikt kommer att bli allt svårare i och med urbaniseringen och polariseringen, säger Sb-Hems verkställande direktör Jukka Rantanen. – Ju längre från huvudstadsregionen och andra tillväxtcentra vi kommer desto flera åldringar sitter redan nu i den fälla det egna hemmet blivit.
– I Finland finns det avlägsna områden, till exempel i norr eller Kajanaland, där det inte finns någon marknad för gamla och fortfarande bebodda egnahemsfastigheter. I praktiken är de här fastigheternas värde alltså noll. Svaga åldringar som behöver hjälp har inga ekonomiska möjligheter att flytta, fortsätter Rantanen. – På utflyttningsorter får man inte ens i tätorter mera en några tio tusen för gamla egnahemshus. Bostädernas prisnivå är i en helt annan klass än i tillväxtcentra.
– Också i tillväxtcentrumen har efterfrågan på gamla egnahemshus minskat och prisnivån sjunkit. På grund av det strängare lånetaket ha det blivit allt svårare att sälja gamla fastigheter överallt i Finland. Fastigheterna har reparationsskuld till vilken ägaren har svårt att få renoveringslån utöver bolånet, berättar Rantanen.
– Även i städerna är situationen ohållbar för många åldringar som bor i gamla höghuslägenheter, när pensionen inte räcker till för finansieringsvederlaget för stambyte eller grundlig renovering. Inte heller deras dröm att bo de sista åren i det egna hemmet förverkligas när de blir tvungna att sälja bostaden på grund av alltför höga boendekostnader. Att ta lån är inget alternativ för åldringar i Finland.
Beslutet att byta bostad borde tas i god tid
– Att avstå från det egna hemmet som man bott i länge är ett stort beslut. Därför skjuter man upp det tills såväl hemmets som ägarens skick hinner bli för dåligt. Många åldringar fortsätter enträget att bo i sina gamla hem som är i dåligt skick också efter att de blivit ensamma – ända tills de inte längre klarar sig hemma ens med hjälp och det enda alternativet är att flytta till ett vårdhem, i vilka det nu har framkommit stora brister i vårdkvaliteten i hela Finland, konstaterar Rantanen.
– Jag tror att åldringarna, om de kunde flytta från sina egnahemshus till flervåningshus där tjänsterna finns nära tillräcklig tidigt och i relativt gott skick, med hjälp av hemvården skulle kunna bo i sitt eget hem mycket längre än nu, säger Rantanen. – Det skulle också samhället dra nytta av. Frågan är hur vi människor ska kunna fatta de här ofta svåra besluten att flytta medan vi ännu har krafter och möjlighet att göra det. När också den gamla bostadens skick ännu är relativt gott.
– Själv tänker jag att det inför pensioneringen skulle vara en bra tid att byta det gamla hemmet som blir dyrt och arbetsdrygt till ett lättare och ofta mycket bekvämare boende, säger Jukka Rantanen.
– Vi behöver nya idéer och lösningar för att göra livet lättare för de åldringar som lever i fällan med eget hem. När man utvecklar seniorboendet borde man beakta att problemen varierar på olika håll i landet, i tillväxtcentra eller i glesbygdsområden, konstaterar Rantanen. Skulle man till exempel i det nuvarande bostadsrättssystemet kunna utveckla en ny förmånlig stödform för seniorboende så att pensionärer billigare än andra kunde komma över ett nytt, litet hem i gott skick, där också hemvårdstjänsterna skulle vara lättillgängliga?
Taggar:
