Oklar nytta av operation mot andningsuppehåll

Att sova med en andningsmask som ger övertryck har ett starkt vetenskapligt stöd vid så kallat sömnapnésyndrom. Däremot är nyttan av kirurgiska ingrepp obevisad, enligt en ny granskning. Trots att operationerna medför biverkningar och risker – i vissa fall allvarliga – genomförs många hundra sådana ingrepp varje år.

Andningsavbrott under sömnen, sömnapnésyndrom, har ett samband med förtida död, slaganfall och trafikolyckor. Tröttheten på dagtid minskar om patienterna sover med en andningsmask som ger ett övertryck i luftvägarna, så kallad CPAP-utrustning. Behandlingen minskar antalet andningsuppehåll, oavsett hur svårt tillståndet är. Och bevisen är starka.
Det visar en ny rapport från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, som har samlat och granskat all tillgänglig forskning på området. Granskningen har gjorts i samarbete mellan SBU och dess nordiska systerorganisationer.
Trots att andningsmasken kan ge vissa besvär och att apparaturen ger ifrån sig ljud, tolereras CPAP väl av de flesta patienter.
Rapporten visar också att det finns vissa belägg för att individuellt utformade bettskenor som drar fram underkäken kan minska andningsuppehåll och dagtrötthet hos personer med lätt till måttlig sömnapné.

Sämst bevisade
De behandlingsmetoder som är sämst bevisade och samtidigt mest riskfyllda är de kirurgiska. Det vetenskapliga underlaget räcker inte för att dra några slutsatser om effekten av operationer på dagtrötthet och livskvalitet, konstaterar SBU. Däremot vet man att en betydande andel drabbas av exempelvis sväljningsbesvär efter ingreppet.
Ändå är sådana operationer inte så ovanliga. Enligt SBU:s enkät till 31 kliniker i landet utfördes 745 ingrepp för snarkning eller sömnapné år 2003. Norska och finländska läkare är ännu mer benägna att operera än svenska. Bara i Danmark är kirurgi en mindre vanlig behandling än i Sverige.

Vanligt tillstånd
Sömnapné som beror på att de övre luftvägarna inte ger fritt luftflöde är vanligt. Ungefär 4 procent av alla män och 2 procent av alla kvinnor har tillståndet, med trötthet under dagtid, snarkning och uppehåll i andningen under sömnen. Andningspauserna, som varar i minst 10 sekunder, kan vara fullständiga eller partiella.
Standardmetoden för att ställa diagnosen är sömnutredning under en natt på sjukhus. Då registreras andningsrörelser, syresättning av blodet, EKG samt sömntid och sömnstadier med hjälp av EEG. Förenklade bärbara sömnapnéutrustningar används ofta för att undvika kostnader med inneliggande utredning med EEG.
SBU:s granskning visar att även den bärbara utrustningen, som kontinuerligt registrerar luftflöde, andningsrörelser och syresättning under en natts sömn, är en både känslig och träffsäker metod. Förutsättningen är att resultaten tolkas manuellt, inte automatiskt.