Regeringens passivitet speglar kulturpolitikens förfall

-          Regeringens passivitet när det gäller scenkonstens pensioner är anmärkningsvärd och speglar kulturpolitikens förfall.

Så kommenterar Teaterförbundets ordförande Anna Carlson beskedet i budgetpropositionen om att återigen lägga scenkonstpensionsutredningen åt sidan.

Teaterförbundet har drivit frågan om en reformering av scenkonstpensionerna under mer än tio år mot regeringar av olika politisk färg. Också riksdagens kulturutskott har, över partigränserna, varit pådrivande. Inte minst aktiv var vår nuvarande kulturminister under hennes tid i opposition.

-          Det duger inte att som kulturminister hänvisa till att pensionerna ligger på ett annat departement. Lena Adelsohn Liljeroth måste nu ta sitt ansvar och kalla alla berörda till en krisöverläggning för att behandla pensionsfrågorna både på kort och på lång sikt, säger Anna Carlson.

Inte heller i övrigt innehåller budgeten på kulturområdet några större förändringar. De nya medel som tillförs bland annat den fria scenkonsten har tidigare aviserats och är välkomna, även om de inte täcker den kontinuerliga urholkning av anslagen som sker genom att anslagsposterna inte räknas upp med kostnadsutvecklingen.

-          Sammantaget innehåller inte kulturbudgeten de positiva nyheter som krävs för att stärka och utveckla scenkonsten. En fortsatt tuff scenvinter väntar, säger Anna Carlson.

De tre huvudfrågor som måste lösas när det gäller scenkonstpensioner är enligt Teaterförbundet:

1) Nuvarande pensionsregler medför att dansare och sångare, som av fysiska och kulturpolitiska skäl har en lägre pensionsålder, får sina pensioner kraftigt sänkta efter 65 års ålder även när de har kompletterande arbetsinkomster fram till 65 års ålder.
2) Genom ogenomtänkta politiska och pensionstekniska beslut har de pensionspremier som institutionerna betalar blivit oförutsägbara. Samtidigt är det många som inte får del av de förmåner som arbetsgivaren avsätter pengar för.
3) Pensionssystemet är inte anpassat till att scenkonstinstitutionerna blivit en frilansarbetsmarknad. För frilansande dansare, sångare och skådespelare utgör den nuvarande pensionsordningen ett arbetshinder.

Taggar: