SEB: Nordic Outlook: Trumpismen sätter osäkra avtryck Svensk konjunkturoptimism och Riksbanken har sänkt klart

På tröskeln till 2017 har världen, ur ekonomisk och politisk synvinkel, blivit både mer spännande och skräm­man­­de. Det fastslår SEBs ekonomer i nya Nordic Outlook. Att USA prövar ny finanspolitisk strategi ger tillväxtförhoppningar när penningpolitiken nått vägs ände. Men växande och starka anti-etablisse­mangskrafter ändrar den inrikes- och utrikespolitiska spelplanen på ett oroväckande och oförut­sägbart sätt. Prognosbilden bekräftar en starkare, men långt ifrån imponerande, global tillväxt som bl a hämmas av skev inkomst- och förmögenhetsfördelning och hög skuldsättning. Inhemska drivkrafter i form av  bostadsbyggande och offentlig konsumtion kombinerat med något starkare export ger en god svensk tillväxt också 2017. Riksbanken har sänkt klart, men tvingas köpa statspapper ett tag till.

Vår bild av de internationella konjunkturutsikterna har inte förändrats speciellt mycket sedan Nordic Out­look i augusti. Sentimentsindikatorer har vänt uppåt och finansmarknaden har reagerat oväntat positivt på möjligheterna för en mer tillväxtorienterad politik i spåren av Trumps valseger. Utsikterna för till­växt­ekonomierna förbättras något när recessionen i Ryssland och Brasilien är över och Kina bromsar in i kontrollerad takt. Tillväxten för OECD-om­rådet blir 1,7 pro­­cent i år, ned från 2,3 procent 2015. För 2017 och 2018 blir den årliga BNP-tillväxten 2,0 pro­cent. Med tanke på centralbankernas historiskt låga räntor och omfattande värdepappersköp (QE-politik) är detta ändå en ganska medioker tillväxttakt. 

De politiska förutsättningarna har dock förändrats på ett dramatiskt sätt efter brexitomröstningen och USA-valet. Anti-etablissemangskrafterna är på frammarsch och kan förstärkas ytterligare i de politiska nyckelval som ge­nomförs i Västeuropa 2017. En generell förändring hos de etablerade partierna i riktning mot mer na­tionella hänsyn på bekostnad nedprioriterade inter­nationella åtaganden är trolig. Att finanspolitiken kan få en mer framskjuten roll i det ekonomisk-politiska ramverket kan för­bät­tra tillväxtmöjligheterna. Men stora och växande frågetecken om glo­bal handels- och säkerhets­po­­li­­tik öppnar upp för helt nya sce­narier som på sikt kan få stora negativa ekonomiska konsekvenser.

Amerikansk finanspolitisk "murbräcka" med globala effekter

Valet av Trump som USA:s näste president förväntas leda till en mer expansiv amerikansk finanspolitik - ca 0,5-1,0 pro­cent per år 2017 och 2018 - genom skattesänkningar fördelat lika på hushåll och företag samt infrastruktursats­ningar. Det är klart mindre än vad som annonserades i valkampanjen, vilket återspeglar vår osäkerhet om såväl den kommande administrationens faktis­ka ambitioner som dess möjligheter att lotsa politiken genom kongressen.

 För­höjd politisk osäkerhet och potentiellt negati­va handelseffekter innebär att vi sammantaget gör små prognosjuste­ringar: USA:s BNP-tillväxt blir i år 1,6 procent för att därefter öka till 2,3 respektive 2,2 procent 2017 och 2018 - något över potentiell nivå på ca 2 procent. Tillväxten hålls tillbaka av svag produktivitet som hämmar inve­ste­ringarna samt demografisk mot­vind som däm­par konsumtionen. Arbetslösheten faller till 4,5 procent (under jäm­viktsnivån) i slutet av 2018 och löne­tillväx­ten stiger till 3,5 procent 2018; en nivå som är kom­pa­tibel med Federal Reserves (Fed) inflationsmål på 2 pro­cent.

Politisk EU-karta ritas om - eurons stabilitet kan undermineras

Populismens kraft och framfart väntas bli bekräftad av valen 2017 i Nederländerna, Frankrike, Tyskland och kanske också i Ita­lien i efterdyningarna av närstående folkomröstning. Regeringar och etablerade partier pressas på sikt till att föra en mer expansiv finanspolitik, t ex via ökade försvarsutgifter i spåren av förändrat sä­ker­hetspolitiskt lä­ge.
I mars 2017 väntas konturerna av EU:s nya färdplan avslöjas i anslutning till 60-års­fi­ran­det av Rom-fördraget. Vår bedömning är att federalismens förespråkare tvingas sänka rösten för att inte utmana opinionen i medlemsländer­na på ett riskabelt sätt. De etablerade partierna, inte minst på vänsterkanten, kommer att tvingas hitta nya vägar och samarbetsformer för bromsa nya populistiska partiers frammarsch. EU:s och eurozo­nens eko­no­misk-politiska regelverk och samarbete kommer att sättas under press med risker för växande spänningar mellan bl a Tyskland och flera eurolän­der. Trots politiska orosmoln, brexit-osäkerhet och svagheter i banksystemet väntas eurozonen växa med 1,8 procent i år och därefter bromsa in försiktigt till 1,6 procent både 2017 och 2018.

Brexitprocessen omgärdas av stora frågetecken. Brittiska ekonomin har visat motståndskraft i linje med våra för­väntningar, men en viss BNP-inbromsning väntas nästa år till 1,4 procent (2,0 procent i år och sedan 1,7 procent 2018). De nya rättsliga turerna väntas frånta regeringen makten att själv aktivera exitklausulen. Det leder till tre slutsatser: utträdet kan försenas, en "mjuk" brexit är mer sannolikt och möjlighet till nyval 2017 öppnas upp.

För de stora tillväxtekonomierna står sig prognosbilden; bottenkänningen inträffade sannolikt i våras. I Ryssland och Brasilien har de värsta BNP-nedgångarna därmed passerats och ekonomierna vänder till tillväxt kommande år. Indien är fortsatt ljuspunkten bland BRIC-ekonomierna. Även Kina väntas leverera god tillväxt på mellan 6-6,5 procent men hög skuldsättning, svajig bostadsmarknad och överkapacitet fortsätter att ge utmaningar för Peking.

Penningpolitiken avlastas men stafettväxlingen är komplicerad

Flera inslag i Trumps ekonomiska politik ligger väl i linje med vad ekonomer och internationella organisa­­tio­ner efter­lyst under lång tid. En ny finans- och strukturpolitik kan ge öka efterfrågan och höja poten­tiell tillväxtförmåga. Därmed kan centralbankerna avlastas i en situation då penningpolitikens verkningsgrad blir allt svagare och avigsi­dorna i form av ökad ekonomisk ojämlikhet, försvagat omvandlingstryck och risker för ökad finansiell instabilitet blir allt mer uppenbara.

Men stafettväxlingen mellan politikområdena är långt ifrån problemfri; politiska beslutsprocesser tar tid och central­bankens självständighet är i frågasatt t ex i USA, Storbritannien och i viss mån Sverige. Ytterligare förlängningar av QE-programmen kan också tvingas fram för att dämpa hotande långränteuppgångar i länder med svaga statsfinan­ser som t ex Italien. Bank of Ja­pans nya verktyg för att direktstyra hela avkastningskurvan kan också anammas av andra centralbanker. Huvudscenariot är att Europei­­s­ka centralbanken (ECB) i december förlänger värdepap­pers­köpen med ett halvår t o m september 2017 och sedan ger förs­iktiga signaler om nedtrappning 2017. Bank of Japan förändrar inte nuvarande kraftigt expansiva penningpolitik.    

Den internationella låginflationsmiljön testas de närmaste åren när resursutnyttjandet når relativt höga nivåer i flera länder. Att länder som USA och Storbritannien är på väg i riktning mot mer slutna ekonomier bidrar till att för­svaga globala disinflationskrafter. Därmed får nationella förhållanden större genomslag på prisbilden och finans­marknadernas inflationsförväntningar har redan stigit en del. Fed höjer räntan i december och genomför där­efter halvårsvisa höjningar under 2017 och 2018 till nivån 1,50-1,75 procent. Globala hänsyn, risk för starkare dollar samt nedjusterad syn på neutral styrräntenivå bromsar Fed. Bank of England och Norges Bank höjer räntan under 2018 medan ECB ligger still. Amerikan­ska och ty­ska långa statsräntor väntas under prognosperioden stiga med 60-90 räntepunkter och når högre nivåer än vi tidigare räknat med. EUR/USD handlas till nära paritet under 2017 för att senare åter röra sig uppåt mot 1,10 i slutet av 2018.  

Trög återhämtning i flera nordiska och baltiska ekonomier

Den expansiva politik som satts in för att bromsa de negativa effekterna av oljeprisfallet bidrar till en viss åter­hämtning i norsk ekonomi. BNP-tillväxten är dock tudelad och når inte högre än 1,3 procent i år och 1,4 pro­cent 2017. 2018 blir tillväxten 1,8 procent med hjälp av en starkare privat konsumtion. Norsk inflation backar till­baka när valutaeffekten klingar av. Svag tillväxt noteras även i Finland, även om utsikterna har förbättrats. BNP-tillväxten blir i år 0,8 procent för att växla upp till 1,0 respektive 1,2 procent nästkommande två år bl a med stöd av ökade investeringar. Den finanspolitiska åtstramningen fortsätter. I Danmark breddas återhämtnin­gen framöver. BNP-tillväxten stannar i år på 1,4 procent men stiger därefter till 2,1 respektive 2,4 procent 2017 och 2018. Tillväxtstödet kommer från en starkare arbetsmarknad som ger konsum­tionskraft medan ökat ka­pa­citetsutnyttjande och stigande bostadspriser lyfter investeringar.    

Även för de baltiska ekonomierna visar konjunkturkurvorna rätt färdriktning med hushållens konsumtion som vikti­gaste drivkraft. Konkurrenskrafts­utmaningar bl a till följd av höga löneökningar och demografisk motvind begränsar dock tillväxpotentialen. Est­lands BNP-tillväxt stannar i år vid svaga 1,3 procent men växlar upp till 2,2 respek­­tive 2,8 procent 2017 och 2018. Även för Lettland är dagens tillväxt otillfredsställande men EU-fonder och privat konsumtion väntas lyfta BNP-till­växten från 1,6 procent i år till 3,5 respektive 3,0 procent 2017 och 2018.
I Li­tauen hämmar lägre offentliga investe­rin­gar tillväxten. Den kommersiella fastighetsmarknden är dock stabil och lan­det visar upp den starkaste tillväxten i regionen i år på 2,2 procent.  Förutsättningarna är sedan goda för att tillväxten kan lan­da på 2,5 respektive 3,0 procent 2017 och 2018. 

Svensk BNP-tillväxt fortsatt väl över trend - hushållen tvekar

Trots att prognosmakare de senaste månaderna har sänkt utsikterna för Sveriges ekonomi håller vi fast vid en mer optimisti­ska syn. BNP-tillväxten blir i år 3,7 procent och även nästa år växer ekonomin klart över trend när BNP ökar med 2,8. År 2018 bidrar en del flaskhalsproblem till en dämpning till 2,3 procent. Främsta BNP-drivkraf­ter är offentlig konsumtion (flykting­mottagandet) och investerin­gar (bostadsbristen). En undervärderad krona ger gradvis stöd till exporten. Blandade signaler om hushållskonsum­tionen utgör nedåtrisk: trots stark sysselsättnings­ök­ning, goda reallöneök­nin­gar och po­sitiva förmögenhetseffekter ligger sparandet på en rekordhög nivå på 16 pro­cent av disponibelinkomsten. Hushållen tycks tvivla om framtiden p g a osäkerhet om omvärlden, Sveriges inrikes­po­li­tiska läge och Riksbankens minusränta.   

Svensk inflation har stabiliserats på en högre nivå mellan 1 och 2 procent men underliggande cykliska krafter är ännu inte tillräckligt starka för att ge en stabil inflation på 2 pro­cent. Nästa års löneavtal väntas bli tvåårigt och landa 0,2 procentenheter högre än årets avtal; med löneglidning blir lönetillväxten 2,9 respektive 3,1 procent 2017 och 2018, upp från årets väntade 2,6 procent. I slutet av 2018 ligger arbetslösheten på 6,5 procent. KPIF-inflationen hamnar 2017 på 1,6 procent i linje med Riksban­kens senaste prognos. KPI-inflationen väntas nå 2 procent i slutet av prognosperioden medan KPIF ligger kvar under målet. En valutamarknad, som i dagsläget är under­vik­tad kronan, inväntar Riksbankens signaler om om­läggning av penningpolitiken vilka vi tror kommer under senvå­ren 2017. Det stärker kronan trots svaghet i närtid: i slutet av 2017 ligger EUR/SEK och USD/SEK på 9,30 res­pek­tive 8,80 och i slutet av 2018 handlas kronan till 9,05 respektive 8,25.

Finanspolitisk stimulans - räntehöjning i slutet av 2017

De offentliga finanserna fortsätter att överraska positivt med hjälp att stora skatteintäkter i en inhemskt driven eko­no­mi. Finanserna pressas dock framöver när tillväxten bromsar in samtidigt som påfrestningar från de­mografi och migration/integration växer. De offentliga finanserna väntas vara nära balans under hela prognosperioden samti­digt som offentlig skuld som andel av BNP faller till 38 procent. Ett ökat utgifts­tryck i kommunerna ökar spännin­gen i förhållande till staten och ytterligare statliga bidrag är att vänta för att undvi­ka stora kommunala skatte­höj­nin­gar. Det bidrar till ökad stimulansdos i nästa års valbudget.   

En fortsatt låg inflation och ECB:s förlängning av sitt QE-program talar för att Riksbanken förlänger sitt program för köp av statspapper med ytterligare ett halvår t o m juni 2017 om än i nedtrappad omfattning (30 miljar­der jämfört med 45 under andra halvåret 2016). Ytterligare räntesänkning är dock inte sannolik bl a eftersom det av allt att döma skulle splittra direktionen. Trots att KPIF-inflatio­nen inte riktigt når 2 procent i slutet av 2018 räknar vi med att Riksbanken höjer räntan i slutet av 2017. Huvudskäl till höjningen blir att inflationsnivån stabiliseras, ett mer an­strängt resursläge, hög kredittillväxt och att omvärldens centralbanker trappar ned sina köp och/eller höjer räntan. Nya höjningar under 2018 ger styrräntan på 0,25 procent i slutet av 2018.

Nyckeltal: Internationell & svensk ekonomi (siffror inom parentes är prognos från NO augusti 2016)