Sjukgymnastförbundets syn på kommunen som huvudman för hemsjukvård

Sjukgymnastförbundet skriver i sitt remissvar på promemorian "Huvudmannaskap för hemsjukvård" att det är hög tid att den oklara ansvarsfördelningen i lagstiftningen åtgärdas. I utredningens förslag ser vi dock en risk att nya gråzoner kan uppstå.

Förbundet anser att de skilda effekter på verksamheten som skyldighetslagstiftning och rättighetslagstiftning har bör uppmärksammas mer. Socialstyrelsen har i flera rapporter redovisat att variationerna inom områdena äldre och funktionshindrade kan vara stora mellan huvudmännen. Att den enskilde saknar utkrävningsbar rätt vad gäller insatser av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ser vi som en av förklaringarna till att skillnaderna är så stora. Ett grundläggande problem är också olika synsätt mellan ”socialtjänstkulturen” och ”hälso- sjukvårdskulturen”. En bättre balans mellan dessa perspektiv skulle innebära vinster i livskvalitet för den enskilde, arbetsmiljövinster för omvårdnadspersonalen och ekonomiska vinster samhället. Innan en hemsjukvårdsreform genomförs måste grunden för bättre balans mellan kunskaper och kompetens inom hälso- och sjukvårdsområdet respektive socialtjänstområdet läggas. Särskilt eftersatt är målinriktad och allsidig rehabilitering! Orsaken är bristande kunskaper kombinerad med en helt kravlös lagstiftning. För att stärka effektiv rehabilitering föreslår vi en tydligare lagstiftning och förändringar i den kommunala organisationen så att forskningsresultat kan få genomslag i kommunal äldreomsorg. Idag arbetar sjukgymnaster i primärkommunal verksamhet under helt oacceptabla förhållanden. Kommuner kan ha en eller två anställda sjukgymnaster som ska ansvara för såväl dag- som hemrehabilitering, medverka i samordnade vårdplaneringar, utföra behandlingsarbete, undervisa och handleda omsorgspersonal. Ett stort arbetsområde skall täckas av extremt små resurser. Konsekvenserna av förhållandena blir dålig arbetsmiljö för sjukgymnasten och låg verkningsgrad på grund av splittrade och kortvariga insatser. Aktuell forskning visar att äldres funktionsförmåga går att öka väsentligt och att rehabiliterande insatser efter höftfrakturer är lönsamma både för den enskilde och för samhället.