Jean Michel Jarre hittar musikens syre i gröna rörelsen

Alfons Karabuda och Jean Michel Jarre. Foto: Kjell Holmstrand.

Alfons möter: Jean Michel Jarre – ny ordförande i CISAC.

Jean Michel Jarre är en pionjär inom elektronisk musik. Genombrottet Oxygène har sålt nära 20 miljoner exemplar över hela världen. Albumet var även ett inlägg i 1970-talets gryende miljödebatt. Nu vill Jean Michel Jarre använda sina erfarenheter från miljörörelsen i rollen som ordförande i CISAC. 

Grattis till uppdraget! Vi har gemensamma vänner, och alla säger att du är rätt man för jobbet.

– Tack! Det är uppmuntrande att höra. När jag började göra musik trodde jag aldrig att jag en dag skulle komma att leda en organisation med ett så viktigt uppdrag som CISAC. Det är en ära att få göra det.

Jag gör musik främst för teater och film och har arbetat mycket med elektronisk musik. Du är en stor inspirationskälla för mig personligen och för många som ägnar sig åt elektronisk musik. Hur ser du på den elektroniska musikens ställning idag?

– Den har knappast varit större än idag, och den utgör en stor del av affärerna i musikbranschen. Se bara på Electronic Dance Music. Ändå står den på många sätt utanför det arbete CISAC och andra organisationer gör för musikskapare. Jag vill involvera musikskapare som gör elektronisk musik i arbetet med konstnärliga rättigheter. Det finns en stor grupp unga människor i genren som behöver förstå branschens förutsättningar och nyttan med upphovsrätt.

Så försöker vi göra med SKAP, fånga upp nya medlemmar i de yngre generationerna. Vi uppmuntrar musikskapare som Swedish House Mafia och Avicii att delta och försöker involvera dem i SKAP:s arbete.

– Det är bra. Det är viktigt att engagera alla musikskapare, oavsett genre och över såväl geografiska som generationsgränser. Konstnärliga rättigheter, och då inte minst upphovsrätten, bör vara en global angelägenhet. Och den berör intebara musikskapare, utan alla kulturskapare. Så det goda meden organisation som CISAC är att den har förutsättningar att bli ett FN för kulturskapare, genom att samarbeta med filmare,författare, konstnärer, dataspelsutvecklare och så vidare.

Det finns ett antal tillväxtmarknader där konstnärliga rättigheter tidigare inte stått i fokus, till exempel Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, de så kallade BRICS. Hur möter man behovet av att diskutera konstnärliga rättigheter där?

– Det är centralt att inkludera alla nya tillväxtmarknader, naturligtvis BRICS, men också flera andra länder. I många länder på den afrikanska kontinenten har man inte förutsättningar att skydda sig när till exempel reklam- och modeindustrierna hämtar kulturella uttryck, utan att bry sig om ursprungsbefolkningens rättigheter. Det här handlar om etiska och moraliska frågor som berör oss alla, hela samhällen, inte bara individer. Därför kan vi inte fortsätta att försöka lösa problemen nationellt. Utvecklingen går så snabbt att vi behöver samarbeta för att lyckas.

Ja, det handlar om högre värden. FN släppte nyligen en rapport om konstnärliga rättigheter världen över. Rapporten visar just hur konstnärliga rättigheter, precis som alla mänskliga rättigheter, berör oss alla och hur de tillämpas eller borde tillämpas i medlemsstaterna. Rapporten visar också hur upphovsrätt och yttrandefrihet hänger ihop, för att du ska kunna skydda din röst och ditt uttryck från att exploateras. Hur kan vi nå ut med budskapen om konstnärliga rättigheter?

– Det gäller att vara tydlig. Och det gäller att vara långsiktig. Jag, som alltid varit engagerad i miljön, ser likheter med den gröna rörelsen. När jag skrev och släppte Oxygène sågs vi som talade om miljön som ett gäng drömmare, men steg för steg lyckades vi bidra till att alla idag är medvetna om att vi behöver ta hand om vår planet. Samma sak gäller för alla former av immaterialrätt idag. Vi har samma situation som miljörörelsen hade för trettio år sedan och vi behöver på samma sätt öka medvetenheten om immaterialrättens betydelse, för oss alla.

Det är intressant det du säger. Tittar vi på politiken idag är det just de gröna som har den minsta insikten om immaterialrättens betydelse för en hållbar utveckling.

– Vi bär alla ett gemensamt ansvar, precis som med miljörörelsens ansvar, och det är hög tid att på samma sätt formulera tydliga budskap. Det är viktigt att allmänheten förstår att det här berör alla i ett samhälle. Konstnärliga rättigheter är grundstenar i civilisationen och i demokratin.

Men det finns också de som anser att rättigheter som upphovsrätt inte alls hör till förutsättningarna för en hållbar utveckling, inte minst sedan internet kom in i våra liv.

– Ni har alltid, på gott och ont, varit ett steg före i Sverige och i Skandinavien. Ni är kanske det mest internetvana landet i världen. Samtidigt bär Sverige ett ansvar för delar av den ”allt är gratis-attityd” som kom med internet. Allt ska vara gratis och internet är ett Eldorado för kultur. Den inställningen är inte hållbar. Och så finns det de ungdomar som remixar och skapar fantastiska saker och laddar upp på YouTube – de är förstås inte onda. De är konstnärer, men utvecklingen har gått så fort och de har mognat i den så fort att de inte förstår på vilket sätt deras inställning kan göra skada.

Vilka är de tydliga budskapen, då?

– Vi måste vända på problemet. Det handlar om språk, grammatik och ordförråd. De som utvecklar tekniken behöver oss. Ta bort musik, film, spel och nyheter från en smartphone och den blir avsevärt mindre smart. Vi som gör innehåll av olika slag är de som gör en smartphone smart.

Innehållet är centralt för de flesta aktörer på internet idag. Digitala tjänster och marknader behöver digitala spelregler. I EU vill man se en digital inre marknad och ett nytt direktiv för upphovsrättssällskap är på väg. Därför samlades Europas musikskapare i ECSA kring en gemensam röst, oavsett kultur, genrer och skillnader i arbetsprocesser. Nu lyssnar EU på oss.

– Det är bra. Bara genom att vi går samman, från alla kontinenter, från nord till syd, från väst till öst, kan vi lyckas. Visst, vi har olika utmaningar, men allt handlar i slutänden om samma sak. Kulturen är nyckeln för en hållbar utveckling. Vi som arbetar med kultur är inte en del av problemet, utan en del av lösningen.

De flesta känner till dig som elektronmusiker och för dina spektakulära shower, men du gör också musik för film och är framgångsrik textförfattare. Arbetar du vidare som musikskapare även när du tillträtt som ordförande i CISAC?

– Ja, jag har två nya skivor på gång och anser att det är viktigt att vara aktiv som kulturskapare, att man har direktkontakt med de frågor som berör oss, för att vara framgångsrik när man leder arbetet i en organisation som CISAC. Det är att ta ansvar för sin uppgift.

Du var redan tidigt såväl musikalisk som teknisk pionjär. Vad skulle en ung Jean Michel Jarre ha gjort idag, om han startade sin karriär 2013?

– Han skulle ha följt sin egen vilja och inte lyssnat så mycket på andra. Jag försöker hålla lite distans till internet, det skulle han också ha gjort. Internet är bra när det väl finns något att uttrycka eller kommunicera. Som konstnär hade han arbetat med sin konst, sin musik, på egen hand och först därefter mött internet och publiken.

En del blir slavar under tekniken istället för fritänkare och skapare.

– Precis. Jag har lång erfarenhet av att arbeta i takt med den tekniska utvecklingen, ända från början av min karriär. Under åren har jag många gånger mött märkliga uppfattningar om vad tekniken ska vara till för. ”Du använder ju inte ens riktiga instrument” sade de på skivbolaget när jag ville släppa min första skiva, och ”dina låtar är tio minuter långa, de går inte att spela i radion”. Tekniken ska vara till för människan, inte tvärtom. Jag tror att vi kan åstadkomma mycket, bara vi hittar rätt inriktning, också med nya medier.

Text och foto: Kjell Holmstrand 

Taggar: