Karabuda bloggar: "Att ta ansvar för upphovsmän och deras rättigheter"
Under de år Epidemic Sound funnits har bolagets affärsidé och verksamhet upprepade gånger ifrågasatts. Inte bara på forum som Studio Forum och 99musik, utan även i media. De senaste veckorna har debatten tagit fart och det från flera olika perspektiv: det journalistiska (som startade den senaste tidens debatt), det kollegiala (musikskapare och deras olika företrädare) och kundperspektivet (producenter och regissörer på produktionsbolag som mot sin vilja tvingas använda Epidemic Sound som leverantör).
När nu Epidemic Sounds vd Oscar Höglund med bloggposten ”10 missuppfattningar om Epidemic Sound AB” bemött den kritik och de ifrågasättanden bolaget under åren fått, med fokus på de senaste veckornas mediala uppmärksamhet, är det därför mycket välkommet. Det är bra att Epidemic Sound tar ansvar för att förklara den egna verksamheten, när den ifrågasätts.
Höglund målar bilden av att Epidemic Sound tar ett kollegialt ansvar. Han beskriver hur Epidemic Sounds grundare haft stora framgångar med artister som Madonna, Celine Dion och Christina Aguilera. Framgångar de har haft med stöd av upphovsrättsliga system. Nu vill de enligt Höglund hjälpa andra musikskapare, som inte varit lika framgångsrika som de själva – genom att köpa upp deras rättigheter.
Att bygga en affärsmodell på att köpa upp enskilda musikskapares rättigheter är inte att ta ett kollegialt ansvar. Att ett kommersiellt bolag mot en engångssumma tar över upphovsmännens rättigheter till sin musik för all framtid är inte heller en hållbar utveckling för en väl fungerande marknad och sund konkurrens. Upphovsrätten bör ligga nära den enskilde musikskaparen – inte hos ett kommersiellt bolag.
Det är detta som har skapat oro i musikskaparkollektivet. Det är den oron som tar sig uttryck i den kritik och det ifrågasättande Epidemic Sound blivit föremål för. Det är den oron jag, som företrädare för Sveriges och Europas yrkesverksamma musikskapare genom SKAP och ECSA måste förhålla mig till och ta ansvar för.
ERSÄTTNINGEN
Enligt Höglund har man under bolagets verksamma år betalat ut 20 miljoner kronor för 20 000 verk. Det genererar en snittersättning på 1 000 kronor per verk, vilket ligger över de 600 kronor som cirkulerat i debatten. Höglund hävdar vidare att genomsnittet idag ligger på 2 000 kronor per verk, vilket alltså är dubbelt så mycket som det faktiska genomsnittet över tid. På Epidemic Sounds Facebook-sida, där man rekryterar musikskapare, skriver man: ”Ersättningen är naturligtvis differentierad och beror på ett antal parametrar men vi betalar mellan ca 600 kronor till flera hundra tusen kronor per verk”.
Man undrar hur detta går ihop. Den stora massan av verk kan knappast ha orkat långt över en ersättning på 600 kronor om den totala snittersättningen är 1 000 kronor, samtidigt som snittet idag ligger på 2 000 kronor och en del verk får ”flera hundra tusen kronor” i ersättning.
KOLLEGIALT ANSVAR
Höglund menar att Epidemic Sound tar hand om de musikskapare som inte tjänar pengar genom att vara anslutna till Stim eller andra upphovsrättssällskap. Hans resonemang att musikskapare skulle tjäna mer genom att sälja bort sina rättigheter, än genom att behålla dem, övertygar dock inte. Epidemic Sounds ersättningstrappa börjar på 600 kronor och stiger sedan snabbt, berättar Höglund. Må så vara. Men hur många upphovsmän kan egentligen få ta del av mer än det första trappsteget när den stora massan ersättningar under bolagets verksamma tid legat mellan 600 och 1 000 kronor?
Han bortser också ifrån att upphovsmän som är Stim-anslutna, men som är mindre aktiva – och därigenom inte genererar Stim-ersättning, inte automatiskt skulle bli mer aktiva för att de erbjuds ”möjligheten” att för en engångssumma skriva över sina rättigheter på ett kommersiellt bolag för all framtid.
Hos Stim får du ersättning varje gång din musik används – så länge du vill att Stim förvaltar dina rättigheter. Vill du av något skäl inte det, tar du tillbaka dem. Friheten och valfriheten ligger hos dig, den enskilde upphovsmannen. Så funkar det inte hos Epidemic Sound.
Höglund skriver att jag anser att Epidemic Sound ”struntar” i upphovsrätten. Tvärtom. Jag visade i min förra bloggpost på att upphovsrätten är mycket viktig för Epidemic Sound – alldeles särskilt andras upphovsrätt. Få, om någon, har som Höglund antyder påstått att Epidemic Sound gör något olagligt när de köper upphovsmännens ekonomiska rättigheter. Kritiken har handlat mindre om juridik, än om anständighet.
SUND KONKURRENS
Epidemic Sound efterlyser ”sund konkurrens” och ”en solid, stark och modern upphovsrätt”. Jag välkomnar allt detta. Ser vi på det EU-direktiv som just nu utformas om upphovsrättssällskapens framtid pekar allt mot starkare upphovsrättssällskap – med starkare upphovsmannaägande.
Syftet är att upphovsmän, utan att förlora intäkter till kommersiella bolag där riskkapitalister i bakgrunden väntar på vinst, enkelt ska kunna licensiera musik och annan kultur för gränslöst användande. Visst finns det förbättringsområden, vilket direktivet i sig är en signal om. Men Stim ligger i framkant och är på vissa områden närmast en modell för det arbetet.
Vare sig sund konkurrens eller en solid, stark och modern upphovsrätt kommer att bygga på att kommersiella intressen köper loss musikskapares rätt till sin egen musik för all framtid. När EU bygger den digitala inre marknaden har man istället inställningen att upphovsrätten ska ligga nära upphovsmannen. För en hållbar utveckling bör upphovsmannen själv kunna förfoga över sin upphovsrätt, direkt eller genom upphovsmannaägda upphovsrättssällskap.
KVALITET, KREATIVITET OCH MÅNGFALD
Jag vill inte beskrivas som insinuant. Låt mig därför upprepa att jag inte kan eller vill uttala mig om kvaliteten på den musik som finns i Epidemic Sounds bibliotek. Min poäng var att jag inte hört musiken och kvaliteten på densamma nämnas som grundval för köp hos Epidemic Sound. Istället hör jag att man ”tvingas” använda Epidemic Sound som leverantör. Det tycker jag är en sorglig situation.
Det säger sig vidare självt att den skapande miljö Epidemic Sound erbjuder upphovsmännen inte främjar kreativitet. Det säger också sig självt att den urvalsprocess Epidemic Sound gör i musiken innan man erbjuder den till kund inte främjar mångfald.
Höglund berättar att den som jobbar mycket för Epidemic Sound kan det handla om upp till 50 000 kronor i månaden att fakturera. Det skulle antingen innebära att man måste prestera 50 av Epidemic Sound ”godkända” verk i månaden, vilket låter som en tämligen pressad tillvaro. Eller så innebär det att man tillhör den (lilla) grupp som får möjlighet att fakturera mer än den stora massan, som under Epidemic Sounds verksamma år haft möjlighet att fakturera mellan 600 och 1 000 kronor per verk.
Hur menar Höglund att sådana arbetsförhållanden gynnar den kreativa processen?
Som företrädare för Epidemic Sounds musikskaparkolleger har jag ett särskilt ansvar för deras intressen. I förlängningen blir också användarens intressen viktiga för mig. Produktionsbolagen behöver en kreativ miljö, kvalitet och mångfald. Får de det?
Epidemic Sound betalar bara upphovsmännen för den musik bolaget ”godkänner”, det vill säga den musik Epidemic Sound bedömer som kommersiellt gångbar. Under vilka förhållanden upphovsmännen producerar musiken bryr man sig inte om, bara det går snabbt. I alla fall om man vill ta del av ”ersättningstrappan”.
”Godkänd” musik erbjuds sedan produktionsbolagen. Om och om igen. För Epidemic Sound har för en låg ersättning köpt sig rätten att sälja musiken om och om igen – utan att musikskaparen får ta del av intäkterna. Om cheferna på Epidemic Sound inte gillar din musik får du ingenting.
Häri ligger min kritik: affärsmodellen främjar inte kreativitet, kvalitet eller mångfald, vare sig hos musikskapare eller hos produktionsbolag. Den musik som produktionsbolag köper av en Stim-ansluten upphovsman, väljer produktionsbolaget själv. Stim går inte in och ”godkänner” musik.
Jag hävdar att kvaliteten är viktig. Till skillnad från Höglund vill jag emellertid inte bestämma åt köparen vad som är god kvalitet. Affären bör ske på musikskaparnas och musikanvändarnas villkor. Inte på riskkapitalisternas och de kommersiella mellanhändernas villkor.
RÄTTEN TILL DET EGNA ORDET, UTTRYCKET OCH VERKET
Höglund visar att han känner till den ideella upphovsrätten. Det är bra. Bättre vore om Epidemic Sound också visar hur man arbetar för den.
Låt oss börja i frågan om ”credit”, rätten att namnges som upphovsman när ens musik används. Epidemic Sounds kunder menar ofta att det är lättare att anlita Epidemic Sound än enskilda musikskapare företrädda av Stim, eftersom man inte behöver skriva ut vem som skapat verket man vill använda i sin produktion. Det räcker med ”Epidemic Sound”.
Stim och SKAP arbetar till exempel genom en särskild creditgrupp kontinuerligt med att se till att rätten att namnges upprätthålls på SVT. Vad gör Epidemic Sound för att säkerställa att upphovsmännen alltid ges credit när deras musik används?
Dessutom upplåter Epidemic Sound musik, vars ekonomiska rättigheter bolaget köpt, till andra upphovsmän än den ursprungliga att jobba vidare på, till exempel skriva en text till någon annans melodi. Hur säkerställs den ideella rätten i dessa fall?
Som Höglund mycket riktigt beskriver arbetar SKAP med yttrandefrihetsfrågor, just nu i ett aktuellt FN-utredningsarbete. I det arbetet diskuterar expertgruppen bland annat kopplingen mellan ideell upphovsrätt och rätten att få ändra sig, så som den beskrivs i Human Rights Comittees anmärkningar på artikel 19 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Att inte behöva få sitt verk associerat med sammanhang man inte vill, som till exempel kränkande sammanhang, är intimt kopplat till rätten att få ändra sig. Alltfler inser det orimliga i alltför långa kontraktstider. Hur länge är man bunden till Epidemic Sound om man valt att placera sin musik där? För alltid.
Hur gör man som upphovsman rent praktiskt för att säga nej till användning i produktioner när Epidemic Sound säljer vidare ens musik? Hur kan det köpande produktionsbolaget säkert veta att (och hur) de får använda musiken? Hur gör man om man ångrar sin medverkan genom Epidemic Sound?
SKAP TAR ANSVAR FÖR UPPHOVSMÄN OCH DERAS RÄTTIGHETER
SKAP lyssnar till sina medlemmars oro. Oron och ilskan är stor. Dels för att Epidemic Sound erbjuder oskälig ersättning för att skriva över sina rättigheter för all framtid, dels för att Epidemic Sound underminerar upphovsrätten och därmed kollegernas möjligheter att med upphovsrätten som grund bedriva yrkesmässig verksamhet.
[SKAP:s ordförande Alfons Karabuda bloggar regelbundet på sin personliga blogg Content is King. Här på bloggen på MyNewsdesk återpubliceras ett urval av hans texter.]
Taggar: