Karabuda bloggar: "Pussy Riot och upphovsrättens betydelse för det egna ordet"

SKAP:s ordförande Alfons Karabuda bloggar här personligt om sitt uppdrag. Följ alla hans inlägg på Content is King

Mitt i jul- och nyårsledigheten kan jag inte låta bli att blogga lite. Anna-Lena Laurén beskriver utmärkt i dagens Svenska Dagbladet hur yttrandefrihet och upphovsrätt hänger ihop. Det ena skyddar din rätt att uttrycka dig, det andra skyddar din rätt till det du uttryckt.

I artikeln "Kamp även i frihet" (som också publicerades i Hufvudstadsbladet) intervjuar Laurén Pussy Riot-medlemmen Jekaterina Samutsevitj, den av de tre arresterade som undgick fängelsedom. "Hon kämpar nu för att skydda gruppens upphovsrätt", konstaterar Laurén, samtidigt som hon beskriver hur Samutsevitj och de andra i Pussy Riot är emot kommersialisering av konst och aldrig själva haft för avsikt att bli ett varumärke eller ens synas. 

Pussy Riot står så långt ifrån Hollywood du kan komma. Men de ser nytta med sina konstnärliga rättigheter – nytta med yttrandefrihet och upphovsrätt. Det är också just här, hos de enskilda kulturskaparna, den i grunden hör hemma och gör störst nytta. Det är de enskildas rättigheter som ska skyddas med lagstiftning om yttrandefrihet och upphovsrätt.

Lauréns beskrivning av Pussy Riots kamp för sin upphovsrätt kommer rätt i tiden. Den utredning som FN:s råd för mänskliga rättigheter just nu genomför kring konstnärliga rättigheter, och där jag deltar som expert just på områdena upphovsrätt och yttrandefrihet, kommer att peka på dessa båda rättigheters inbördes förhållande.

Den upphovsrättsdebatt som varade fram till förra riksdagsvalet, men som nu svalnat, kom i allt för hög grad att måla bilden av upphovsrätten som något negativt. Precis som all annan lagstiftning kan den förstås missbrukas. Men den är i sig inte negativ.

För visst är det så att upphovsrätten missbrukas. Främst av stora, som vill ta makten över små. Upphovsrättsdebatten som ligger bakom oss trodde att missbruket handlade om "Hollywood mot vanliga människor". Det är inte fel, men det är bara en liten del av sanningen. Upphovsrätten har långt tidigare än internets intåg missbrukats mot de enskilda upphovsmännen, de enskilda kulturskaparna.

Genom alla år har organisationer som SKAP och ECSA, där jag är ordförande, kämpat för de enskilda upphovsmännens rättigheter. Vi har utsatts för tvångsavtal, fulavtal och affärsidéer som bygger på att förhandla bort våra rättigheter. För oss enskilda upphovsmän har de senaste tio årens debatt inte inneburit något nytt, förutom att det har blivit fler som sparkar på oss.

För just så är det. En upphovsrättsdebatt som saknar nyanser tar oss ingenstans. Den sparkar bara de enskilda upphovsmännen allt längre ned. Ser man blott debatten som polariserad med en industri på ena sidan och konsumenter på andra glömmer man upphovsrättens ursprung – att skydda de enskilda upphovsmännens arbete och ord. 

Därför är det särskilt välkommet att FN tar upp sambandet mellan upphovsrätt och yttrandefrihet ett år som detta, när EU-kommissionärerna Neelie Kroes, Michel Barnier och Androulla Vassiliou samlar sig för att göra verklighet av EU:s digitala agenda. SKAP såväl som ECSA kommer att bidra i möjligaste mån till det arbetet och vi börjar i februari med Creators Conference i Bryssel. Där samlas Europas musikskapare, digitala tjänsteentreprenörer och politiker för några dagars verkstad kring den digitala agendan.

2013 blir ett år när det händer mycket. Låt oss också se en uppgraderad, mer nyanserad upphovsrättsdebatt som tar ställning för den enskildes rätt till sitt eget ord.

Reformera gärna upphovsrätten, och se då till att den stärks och gör nytta för dem den ursprungligen var tänkt. Enskilda upphovsmän som du, jag och Jekaterina Samutsevitj.

Gott nytt år!

Taggar: