36 procent av skogsfastigheterna ägs av personer på annan ort

Från år 1992 till 2000 ökade andelen utboägda skogsfastigheter från 22 till 34 procent. I år är den totala siffran 36 procent om man lägger ihop de fastigheter som helt eller delvis är ägda av personer som inte bor i samma kommun som fastigheten, det visar färsk statistik som idag redovisas i Skogsstyrelsens tidning SkogsEko.

Nu är dock sanningen inte fullt så enkel, eftersom sättet att föra statistik har ändrats. Tidigare skilde man på utbo (en skogsägare som inte bor på sin fastighet) och åbo (en skogsägare som bor på sin fastighet). I Skogsstyrelsens nya statistik, som än så länge är preliminär, delar man in ägandet i tre grupper: fastigheten kan vara Närboägd, Utboägd eller Delvis utboägd.

Det gamla sättet att ange ägarförhållandet var inte träffsäkert nog, menar Stefan Karlsson, utredare på Skogsstyrelsens analysenhet. Tanken är att den nya klassificeringen åtminstone delvis ska rätta till det oklara i statistiken.
– Det fanns en massa åboägare som i statistiken blev utboägare, så det blev missvisande, säger han. Om en person fanns kvar på fastigheten och var självverksam, medan två bodde i Stockholm, klassades hela fastigheten som utboägd.

Här är ett axplock av de uppgifter man kan läsa ut av den nya statistiken, som avser läget i december 2006:
•Av de 240 742 skogsfastigheterna, eller brukningsenheterna som det heter i statistiken, var 28 procent utboägda.
64 procent var närboägda och resten, 8 procent, var delvis utboägda.
•Den största andelen utboägande fanns i Uppsala län.
•Den största andelen närboägande fanns i Gotlands län.
•Utboägandet är störst på de största fastigheterna – på fastigheter över 1 000 hektar är utboägandet 70 procent.