Granskning av arbetsplatsförlagd utbildning vid 39 gymnasieskolor: Svag koppling mellan yrkesutbildning och arbetsliv

Gymnasieskolors arbetsplatsförlagda utbildning, APU, håller inte måttet. Många ungdomar får visserligen pröva på att jobba och vara på en arbetsplats, men de krav som finns i författningar och kursplaner på denna del av utbildningen uppfylls inte. Det visar en genomgång av yrkesförberedande utbildningar på 39 gymnasieskolor som Skolinspektionen genomfört.

– Elevens utbildning som är förlagd till en arbetsplats är en väsentlig del för att förbereda eleven inför sitt yrkesliv. Ändå har anmärkningsvärt många av de granskade skolorna svårt att klara denna del. Lärarens kontakter med eleven och handledaren under APU-tiden är dålig. Elever får få eller inga besök, och de besök som görs inriktas ofta på fel saker. Det finns handledare på arbetsplatser som uppger att skolan inte hört av sig sedan de fick klartecken att skicka en elev till arbetsplatsen. Det är allvarligt, inte minst i ljuset av att arbetsplatsförlagt lärande kommer att få ökad betydelse då de nya yrkesprogrammen och lärlingsutbildningen införs hösten 2011, säger Sture Löf, utredare Skolinspektionen.

Varannan gymnasieelev går i dag ett yrkesförberedande program. Minst 15 av utbildningens cirka 100 veckor ska genomföras på en arbetsplats. På en del skolor arbetsplatsförläggs betydligt mer, ibland mer än halva utbildningstiden. Skolinspektionen har nu för första gången granskat kvaliteten i den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) och skolans samverkan med arbetslivet. Granskningen omfattar 39 gymnasieskolor runt om i landet. Resultaten är inte generella för alla gymnasieskolor i landet, men pekar ut viktiga problemområden och vad som kan göras för att höja kvaliteten i APU och skolans samverkan med arbetslivet.

Huvudsakliga slutsatser

De slutsatser som Skolinspektionen lyfter fram är i första hand:

• APU håller låg kvalitet. Tre av fyra granskade skolor uppfyller inte kraven som ställs på APU. Utbildningen inriktas inte mot målen i läroplan, programmål och kursplaner, och många skolor nöjer sig med att "få ut" eleverna. Detta trots att många arbetsplatser uppger att de gärna vill veta vad det är tänkt att eleverna ska lära sig och att det är fullt möjligt att anpassa valet av arbetsuppgifter utifrån det.
• Eleven glöms bort under APU. Karaktärsämnesläraren ansvarar för att följa elevernas lärande även under praktikperioder. Läraren ska stötta, ge återkoppling och också bedöma prestationer och kunskaper. Men så fungerar det sällan. Om läraren hälsar på är besöken korta och inriktade på hur eleven trivs: Flera av de intervjuade eleverna har inte fått något besök alls under APU-perioden. Flera handledare på arbetsplatserna vittnar om att de inte hört av skolan sedan den fått klartecken att skicka ut en elev.
• Betyg på APU sätts på oklara grunder. På fyra av de granskade skolorna finns bra rutiner för betygssättning av APU-perioderna. Där får eleverna innan APU veta vilka moment de ska få lära sig enligt kursplanerna och efteråt diskuterar läraren med handledare och elev hur elevens prestationer motsvarat kraven. Men på de allra flesta skolor är betygssättningen bristfällig. Fel saker bedöms – ofta elevens personliga egenskaper och beteenden istället för de yrkeskunskaper som beskrivs i kursplanerna. Dessutom får eleverna inte alltid veta hur de kommer att bedömas vilket gör det svårt för dem att påverka sina betyg. Ibland bedöms APU-perioderna inte alls, trots att APU-tiden motsvarar upp till sju olika kurser. Det missgynnar elever som har lättare att lära på en arbetsplats än i skolan.
• Rektor utvärderar inte APU. Vid 34 av 39 skolor utvärderas inte APU-perioden och samverkan mellan skola och arbetsliv i tillräcklig utsträckning. Rektorerna vet därför inte hur det fungerar och saknar därmed möjlighet att rätta till eventuella brister och systematiskt jobba för att förbättra verksamheten.

Rekommendationer

Varje skola har fått ett eget beslut med krav på åtgärder eller rekommendationer om förbättringsområden. Besluten ger grund för förbättringar på respektive skola men inte för jämförelser mellan skolor. Exempel på rekommendationer:

• Samverka med arbetsliv på skolnivå, programnivå och lärarnivå.
• Ge läraren ett tydligare helhetsansvar för elevens utbildning i både skolan och arbetslivet.
• Ta vara på gjorda erfarenheter som grund för förbättringsåtgärder och låt utvecklingen av APU och samverkan med arbetslivet vara en del i skolans systematiska kvalitetsarbete.

Ladda ned

Skolinspektionens huvudrapport och de 39 skolbesluten kan laddas ned på www.skolinspektionen.se/apu-2011

Skolinspektionens granskning

• Omfattar 39 gymnasieskolor, 30 kommunala och 9 fristående, i totalt 36 kommuner: Arvika, Avesta, Borås, Eskilstuna, Gällivare, Göteborg, Halmstad, Hudiksvall, Kristianstad, Kumla, Köping, Landskrona, Leksand, Lerum, Linköping, Ljungby, Ludvika, Luleå, Lycksele, Nybro, Olofström, Sandviken, Skellefteå, Skövde, Sollentuna, Stenungsund, Stockholm, Sävsjö, Tjörn, Töreboda, Umeå, Vallentuna, Växjö, Ystad, Östersund, Östra Göinge.
• Omfattar samtliga 13 yrkesförberedande program: barn- och fritidsprogrammet, byggprogrammet, elprogrammet, energiprogrammet, fordonsprogrammet, handels- och administrationsprogrammet, hantverksprogrammet, hotell- och restaurangprogrammet, industriprogrammet, livsmedelsprogrammet, medieprogrammet, naturbruksprogrammet samt omvårdnadsprogrammet.
• På de flesta skolorna har Skolinspektionen granskat ett urval av de yrkesförberedande programmen, ofta tre stycken. En skola som fått kritik kan därför ha andra program som fungerar väl.
• Grundas på skolbesök, enkätstudie, dokumentstudier samt intervjuer med elever och deras respektive handledare på arbetsplatsen, karaktärsämneslärare samt rektor. Totalt intervjuades 116 elever, 120 handledare på arbetsplatserna, 149 lärare i karaktärsämnen och 66 rektorer.

För information

Sture Löf,
utredare,
08-586 082 68

Presskontakt

Carina Larsson,
pressekreterare,
08-586 082 50

Webbplats

www.skolinspektionen.se

Taggar: