Den arabiska våren i Egypten – och Europas ansikte

Under de arabiska diktaturerna har miljoner unga män och kvinnor börjat samlas på såväl digitala som fysiska torg. Genom att vara många har de vågat hota gamla makteliter och till sist har de avsatt diktatorer. Och detta påverkar Europa. För, de arabiska diktatorerna hade inte sin makt via mandat från folket utan från makteliten i flera av västvärldens demokratier.  Europas och västvärldens ansikte i arabvärlden var inte demokratiskt.

Efter Hosni Mubaraks fall i Egypten i februari 2011 har landet redan hunnit organisera demokratiska val. Parlamentets andra kammare har precis samlats och valt talman. Valets segerherre var Frihets- och rättvisepartiet, som är sprunget ur det Muslimska Brödraskapet. Det nybildade socialdemokratiska partiet finns representerat i parlamentet, men vann inte någon omfattande röstframgång. Det gjorde däremot det salafistiska partiet, som hämtar sin idé från den djupast konservativa islamismen.

Under Mubaraks diktatur försåg inte staten, utan Brödraskapet, folket med välfärd. I Egypten finns ännu inga andra politiska rörelser som kan mäta sig med Brödraskapet i mobilisering och i kapacitet att leverera välfärd. Detta ger resultat när folket väljer. Vi respekterar det egyptiska folkets val, men delar inte de politiska ideologier som valvinnarna Brödraskapet formulerat. Brödraskapets parti är ett konservativt politiskt alternativ, där delar liknar Europas kristdemokrater, medan andra delar står långt från grundläggande demokratiska värden.

Det salafistiska partiet har internt en mycket auktoritär ideologi som kräver lydnad av varje medlem, och vill bland annat begränsa kvinnornas rättigheter och möjligheter att delta i det politiska arbetet. Det är angeläget att Sverige och EU respekterar valresultatet, och dessutom har en respektfull kontakt med såväl vinnare som förlorare i valen, för att stimulera den demokratiska utvecklingen. Idag finns dessutom många indikationer på att Brödraskapet och landets militära elit börjat närma sig varandra. Utan ett internationellt engagemang och konstruktiva kontakter finns risken att det nuvarande militärstyret får fortsatt mandat från en ny civil regering.

Bland de unga på torgen var frihet ett av rörelsens tre slagord: "courage, dignity and freedom”.  Här samlades det nya, här formulerades kraven på framtiden med utgångspunkt från demokrati och mänskliga rättigheter. Det finns stora ideologiska skillnader mellan de grupper som vuxit fram på Tahrir Square. Kvinnorna stod i främsta ledet under revolutionens inledning. Det gör att här ställs kraven på jämlikhet som en självklarhet.

Demokrati är möjlig endast när både män och kvinnor deltar som jämlikar på de digitala och fysiska torgen. Det är som Nelson Mandela sagt om kvinnors roll i det sydafrikanska parlamentet: ”Ingen nation kan lära sig springa på ett ben, och utvecklingen hastar”. Det finns idag en risk att militären och konservativa islamister i förening tvingar eller manipulerar bort de unga männen och kvinnorna från den politiska makt de vunnit på torget. En sådan utveckling hotar den framväxande demokratin i Egypten. För i en demokrati har män och kvinnor lika rättigheter att själva välja hur de utformar sina liv, såväl i det privata som i det offentliga.

Under flera år har Socialdemokrater för tro och solidaritet samarbetat med demokratiaktivister i Gaza och i Kairo. För dem och oss är krav på jämställdhet mellan män och kvinnor del av respekten för mänskliga rättigheter, och en nödvändig komponent i ett starkt och demokratiskt samhälle. Vi i Sverige och EU, samt de i arabvärlden som stödjer demokrati och jämlikhet har gemensamma intressen. Men dessa gemensamma intressen hotas av allianser mellan makteliter i väst och i arabvärlden, makteliter som ofta är odemokratiska.

Socialdemokrater för tro och solidaritet menar att:

• Sverige bör enskilt och inom EU, öka ett fredligt stöd till aktivister - män och kvinnor -  som stärker demokratin i Egypten. På grund av att EU-länder tidigare stött  diktaturerna i arabvärlden har vi i dag ett särskilt ansvar att föra en ny respektfull politik som gynnar framväxten av fler demokratier i hela MENA-regionen.
• Sverige bör enskilt och inom EU finna nya sätt att öka stödet för mänskliga rättigheter och jämställdhet i hela MENA-regionen.
• Sverige och EU ska tydligt acceptera resultaten i demokratiska val i de arabiska demokratierna. Idag är Islam en samhällskraft att räkna med runt hela Medelhavet. Men likt t.ex. kristendom kan islam användas för att legitimera såväl demokrati och rättvisa som diktatur och ojämlikhet. 
• Sverige och EU måste föra respektfulla och uppriktiga samtal med företrädare både för vinnare och förlorare i de arabiska valen, för att demokratin skall ges förutsättningar att bli stabil. 

Uttalande från Förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet, lördag den 28 januari 2012

För mer information

Peter Weiderud,
förbundsordförande
070-845 03 60 

Lars G Linder, 
Förbundssekreterare/presskontakt
08-545 553 31
lars@trosolidaritet.se 

______________________

Socialdemokrater för tro och solidaritet hette tidigare Broderskapsrörelsen. Vi är en rörelse för alla socialdemokrater - oavsett religiös tro - som bejakar religion. Vi bildades för mer än 80 år sedan för att troende människor skulle kunna ta med hela sig i det politiska arbetet. Sedan dess har Sverige förändrats - att vara troende är inte längre detsamma som att vara kristen - därför är vi idag en multireligiös rörelse. Vi vill att alla ska kunna vara sig själva i såväl Sverige som det socialdemokratiska partiet. Vår utgångspunkt är densamma som när vi bildades, och vi följer med när verkligheten förändras.

Socialdemokrater för tro och solidaritet är lite rödare, lite grönare. Vi är radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa.

Taggar: