Flyttade till glesbygd och nekades telefon – Regeringen värnar inte glesbygdsboendes rätt till telefon
Frågan om rätten till telefon ska nu prövas i riksdagens konstitutionsutskott. År 2002 antog EU-kommissionen ett direktiv om att alla har rätt till telefon. Nu ska riksdagens konstitutionsutskott granska om regeringen ser till att det direktivet följs. Enligt ansvariga ministern gäller inte den rätten för en person som flyttar till glesbygd.
– Tillgång till telefon kan vara en fråga om liv och död, men också annars är det svårt att klara sig utan telefon. Tidigare var det en självklarhet, men efter avregleringen av telefonmarknaden verkar inte det att gälla längre, om man granskar uttalanden från regeringen. Det säger Kurt Kvarnström, riksdagsledamot (S) som nu anmäler saken till riksdagens konstitutionsutskott.
EU-kommissionen slog 2002 fast att medlemsstaterna ska säkerställa att alla medborgare får anslutning till det fasta telefonnätet och att den ”skall tillhandahållas användarna på deras begäran”. Rätten gäller fast telefoni. Regeringen gav Post- och telestyrelsen i uppdrag att se till att direktivet följdes.
I en debatt i riksdagen hävdade ansvariga statsrådet Anna-Karin Hatt (C) att man har rätt till erbjudande om telefoni bara en gång om man är stadigvarande bosatt och folkbokförd på en viss adress. En person som flyttat till glesbygd kunde däremot inte räkna med att få ett abonnemang.
– Och det finns personer som flyttat till glesbygd och nekats fast telefoni. I praktiken blir det då omöjligt att bosätta sig på avsides orter utan mobiltelefoni. Enligt min uppfattning står regeringens tolkning helt i strid med både bokstaven och andan i EU-direktivet och förarbetena till den svenska lagstiftning som följde på direktivet, säger Kurt Kvarnström.