SÖDERBERG & PARTNERS RIKTAR SKARP KRITIK MOT NYA ITP-UPPHANDLINGEN

Den ger en falsk bild av utlovade kostnadsreduceringar och spelar rysk roulette med pensionsspararnas pengar

Collectum har fått ett monopol på att upphandla och mäkla alla framtida ITP-affärer. I en upphandling av försäkring kan man arbeta efter två principer – antingen öppnas hela marknaden upp eller också begränsas utbudet. Om hela marknaden finns representerad, såsom den är i PPM-modellen, är det enklare att monopolisera lösningen – allt finns där. I det läget handlar monopolet snarare om att hitta skalfördelar i administrationen och sätta upp spelregler som gäller för alla. Parterna/Collectum har valt en helt annan modell – de har valt att med stöd av sin monopolsituation begränsa utbudet. Parterna/Collectum tillåter mindre än 10% av alla tänkbara alternativ i sin upphandling. Att inneha ett förmedlingsmonopol som innebär att ITP-spararen stängs ute från huvuddelen av vad marknaden erbjuder, resulterar i att upphandlingen indirekt och direkt blir rådgivande. Collectums roll blir därmed inte bara att administrera och förhandla priser. Collectum fattar genom sin begränsning också aktiva placeringsbeslut för individerna. Detta agerande blir, på sikt för 700 000 tjänstemän, helt avgörande för vad dessa individer får för avkastning på sitt pensionskapital. Det vore väl nu helt i sin ordning om arbetsgivaren och facket också tog ansvar för förvaltningsresultatet, men nu kommer dåliga resultat istället att enbart drabba den enskilda spararen. Enda möjligheten för en ITP-sparare att påverka förutsättningarna för förvaltningen av sitt eget pensionskapital, är via sin fackliga organisation – sannolikt en milt sagt mödosam process för i princip alla. Det är omöjligt för den som inte är medlem i facket.

Så varför har då Collectum valt att begränsa utbudet? Gissningsvis har man gjort det med bakgrund av att man tror att det finns många av tjänstemännen som inte tycker om att välja. Påståendet stämmer kanske i bästa fall in på hälften av de som väljer (de som omfattas av avtalet till att börja med är nästan alla unga). Resterande halva får därmed finna sig i en lösning de inte vill ha. Med beaktande av att den öppna marknaden bjuder på mer variation än någonsin, bland annat tack vare den förändrade skattelagstiftningen som öppnar upp för alla sparare att investera sin pension inom hela EU-området, är det svårt att värdera förlusten – klart är dock att den är stor.

Bara på det som är tillgängligt på den svenska marknaden kommer Collectums begränsning att förbjuda bland annat följande intressanta sparalternativ:

- En möjlighet att helt slippa alla förvaltningskostnader. Internetmäklarna erbjuder idag möjlighet att förvalta sin pension själv helt utan inblandning av fondförvaltare. Collectum har inte med någon av dessa som valbart alternativ.

- SPP erbjuder indexfonder med 0,20% i förvaltningsarvode per år. Inget annat försäkringsbolag erbjuder aktieförvaltning i fonder till i närheten samma pris. Uppenbarligen ansågs inte indexförvaltning vara intressant trots att indexförvaltning i den institutionella investerarkategorin (bland annat flera av försäkringsbolagen!) blir ett allt vanligare inslag.

Bland det spararna får istället kan nämnas ett i sammanhanget oprövat kort – Alecta. Alecta har aldrig levererat tjänster för premiebaserade pensioner (det nya ITP-avtalet). Alecta har tidigare enbart erbjudit lösningar för att hantera vad som kallas för förmånsbaserad pension med monopol. Förvaltningsresultatet för denna del har därtill inte på något sätt varit ”out-standing”. Alecta har, lite beroende på tidsperiod, både slagit och legat under relevant jämförelseindex. Ändå bedömde parterna att ingen annan kunde erbjuda en bättre lösning för ickeväljarna. Rätt eller fel? Och tar de ansvar för om det visar sig inte vara bästa valet? I sammanhanget tycker vi att det är värt att nämna att det tidigare fanns ett legalt krav att en mäklare/upphandlare av försäkring – just det Collectum gör – inte får ägas eller på annat sätt vara under inflytande av ett försäkringsbolag. Idag är de kraven slopade. Det alternativ som Collectum och parterna nu kommit fram till är så bra – Alecta – att det ska ha monopol på ickeväljarnas pengar, är också helägt av just parterna.

Men kan då inte alla dessa risker och nackdelar med att begränsa utbudet, vara motiverat genom att det ger lägre priser och därmed möjlighet till högre pension? Collectum säger ju att priserna har reducerats. Vi menar att den prisbild som Collectum visar upp, och som låter som en fantastisk prissänkning, inte är relevant. Den jämför äpplen och päron.

Collectum har valt att dela upp kostnaderna, och visar endast upp en delkomponent som man jämför med en totalkostnad för alla delar. Man talar om att försäkringsbolagen sänkt priserna, men nämner inte sina egna kostnader för administration – något som ingick i jämförelsepriserna. De nämner inte att personlig rådgivning, något som också ingick i priserna Collectum stolt jämför med, inte finns med i deras kostnad utan måste betalas separat. Det är som att jämföra mjölpriset med en färdig limpa, utan att nämna att man får baka själv och måste köpa en kokbok också. Om vi istället jämför Collectums kostnader med motsvarande priser på den konkurrensutsatta marknaden, där företagen upphandlar rådgivning, sparande och administration separat sedan många år tillbaka, är prisskillnaden marginell (och vi kan bevisa det med både våra och andra aktörers priser).

Att utifrån detta och med tanke på hur viktig frågan är besluta om ett monopol anser vi är ett beslut som påminner om en annan tidsålder. Varför inte istället göra Collectum till ett valbart alternativ för företagens hantering av tjänstepensionen, som då kan komma i åtnjutande av parternas framförhandlade villkor, och för att ge Collectum ytterligare fördel låta dem vara ickeväljaralternativet? Är Collectums lösning bra kommer företag att välja den utan tvång. Men att tvinga företag och anställda som vill något annat in i ett monopol är för oss obegripligt i en marknadsekonomi på 2000-talet.