Har någon sett Någon?

En gammal indian sa till sitt barnbarn: ”Två vargar krigar inom oss alla: Den ena är rädsla och hat, den andra kärlek och fred”. ”Vilken vinner?” frågade barnbarnet. Den gamle indianen svarade: ”Den vi matar.” (okänt citat)

Idag har vi obegränsad tillgång till nyheter – både äkta och fejk. Rubriker som ”Gängvåldet ökar”, ”Vi kräver hårdare tag” både skrämmer och stressar oss och konstigt vore det annars.

Frågan är hur vi agerar utifrån det vi ser och hör. Ställer vi grupper mot varandra? Vi ska självklart inte blunda för de problem som vi har runt omkring oss. Vi ska se problemen, lösa dem och arbeta förebyggande.

De flesta lärare jag känner strävar efter att ha goda relationer med sina elever och samtidigt vara den vuxne, med tydliga ramar. Det är inte alltid en enkel ekvation och det blir inte lättare när fler elever och föräldrar tenderar att agera som att de endast har rättigheter, men inga skyldigheter. Det samma gäller i samhället i stort. Vi ropar ”Någon borde göra något!”

– Nånannanismen råder. Någon är egentligen samhället och vi är alla samhället.

Alla behöver tydliga ramar och hur goda intentioner vi än har så är det lätt att falla utanför dem – och då behöver vi konsekvenser. Om inte eleverna ser att den som missköter sig får någon konsekvens utifrån sitt agerande, skapar det en otrygghet och, hos en del, en känsla av att det inte är någon idé att följa reglerna. Om vi inte ser att den som begår brott får någon konsekvens skapas ilska. Det är då vi hör ropen skalla: ”Vi kräver hårdare tag, vi kräver hårdare straff”.

Goda relationer och tydliga ramar skapar trygga människor. Skolan har ett väldigt viktigt uppdrag och är full av duktiga pedagoger, men de kan inte trolla. Eleverna och föräldrarna måste ta sin del av ansvaret också. Sist men inte minst måste samhället – alltså vi alla – ta vår del av ansvaret och hjälpas åt att skapa sammanhang och framtidstro.

Alla barn är allas barn och det är de som är framtiden. Det är de som ska ta hand om oss när vi blir gamla, oavsett om det är dina biologiska barn eller någon annans. Nu, när framtiden är här, är det dags att vi tar vårt ansvar. Det är inte alldeles enkelt, det kräver både mod och arbete. Men vad är alternativet? Vill vi fortsätta med skygglapparna på, vara rädda, arga och ropa på Någon?

Nej, nu när framtiden är här, matar vi den goda vargen och vänder den här skutan tillsammans. Hänger du med?