Pojkar som har begått sexuella övergrepp berättar
Få handlingar eller brott väcker så starka känslor som sexuella övergrepp, särskilt om de är riktade mot barn. Dessa starka känslor ställer krav på dem som ska arbeta med den som begått övergrepp. Personalen behöver förstå varför övergreppen skett. I rapporten "Det känns som om jag inte har haft nåt riktigt liv än" berättar 45 tonårspojkar, som har begått sexuella övergrepp, om sin bakgrund och om övergreppen. Forskarrapporten presenteras av Statens institutionsstyrelse, SiS, i dag.
Skildringen innehåller unikt material eftersom det är första gången så många pojkar kommer till tals i en studie. Datainsamling ägde rum mellan 2003-2007 och studien omfattar 45 tonårspojkar, bosatta i Sverige, som begått sexuella övergrepp mot yngre, jämnåriga och/eller äldre. Pojkarna var 13 till 22 år (genomsnittsåldern 16,2 år) när datainsamlingen gjordes. Studien behandlar både syskonövergrepp och övergrepp mot jämnåriga/utomstående.
Samverkande riskfaktorer Det finns ingen enskild riskfaktor som kan förklara varför en ung person begår sexuella övergrepp. Inga Tidefors visar i stället att det finns så kallade multiriskfaktorer – det vill säga flera olika faktorer som samverkar. I jämförelse med pojkar i befolkningen i stort hade de 45 pojkarna i större utsträckning separerade föräldrar, var i större utsträckning fosterhemsplacerade och hade ingått i större syskonskaror. Det fanns ingen skillnad i etnicitet.
Det pojkarna beskriver är en barndom där ”brist” är ett genomgående tema. Omsorgen är bristfällig, barnen bara finns utan att någon engagerar sig i dem. Vardagen präglas av missbruk, våld, social isolering och i vissa fall av sexuell gränslöshet. Många är mobbade i skolan. 40 procent av pojkarna har själva utsatts för sexuella övergrepp (jämfört med att tre procent av pojkar i Sverige uppskattas ha utsatts för sexuella övergrepp). Många ger uttryck för hopplöshet, passivitet och avsaknad av visioner.
Majoriteten av pojkarna som begått övergrepp mot syskon framtonade som ensamma, ledsna och inåtvända. De som hade begått övergrepp mot någon utanför familjen var mer utåtagerande och ”tuffa”.
Förhindra återfall Men, som rapporten visar, det finns andra pojkar som har haft en liknande bakgrund utan att begå sexuella övergrepp. En dysfunktionell familj är alltså ingen unik faktor för pojkar som begår sexuella övergrepp.
- De familjemiljöer pojkarna beskriver visar ändå att forskningen måste ske utifrån ett familjeperspektiv eftersom det samtidigt innebär ett samhällsperspektiv. Det skulle möjliggöra en större öppenhet mellan familjer och samhällets stödsystem, säger Inga Tidefors.
Behandling och målet med behandling på SiS institutioner är att förhindra att den unga återfaller i sexualbrott. För det krävs bland annat att ungdomarna får verktyg att kunna skapa sig ett så bra liv som möjligt som vuxna.
Frågor: Inga Tidefors mobiltelefon 070 -26 43 844 e-post: inga.tidefors@psy.gu.se
Taggar: