Smer publicerar rapport om dödshjälp i internationell belysning

Allt fler länder tillåter dödshjälp. I rapporten Dödshjälp. En internationell utblick kartlägger Statens medicinsk-etiska råd, Smer, lagstiftningen i det 15-tal länder där dödshjälp i någon form praktiseras. Rapporten skildrar också pågående tendenser i länder som tycks gå i riktning mot legalisering, till exempel Frankrike, Irland och delar av Storbritannien. I Danmark pågår en utredning kring frågan. Rapporten kompletterar Smers tidigare rapport Dödshjälp. En kunskapssammanställning från 2017.

Dödshjälp tillhör den medicinska etikens eviga och ständigt aktuella frågor och har som sådan varit i fokus för rådets uppmärksamhet sedan tillkomsten 1985. Smer vill med rapporten Dödshjälp. En internationell utblick bidra med faktaunderlag till samtalet kring en fråga som i allra högsta grad angår oss alla.

– Genom att belysa den stora variationen i lagstiftning och vilka olika värden som regelverken betonar hoppas vi bidra till en faktabaserad och nyanserad debatt om dödshjälp i Sverige, säger Sven-Eric Söder, ordförande i Smer.

– Rådets rapport bidrar till en ökad medvetenhet om hur olika samhällen hanterar denna kontroversiella fråga på lagstiftningsnivå, vilket är av betydelse för debatten i Sverige, tillägger Titti Mattsson, juridikprofessor vid Lunds universitet och sakkunnig i Smer.

– En intressant skiljelinje som beskrivs i rapporten är de olika kriterier som ställs upp för att en patient ska kunna komma i fråga för dödshjälp. Här har olika länder valt olika vägar, påpekar Mikael Sandlund, psykiater och professor vid Umeå universitet samt sakkunnig i Smer. I Australien, Nya Zeeland och de amerikanska delstater som tillåter dödshjälp kan enbart patienter med en dödlig sjukdom beviljas dödshjälp. Kanada, Schweiz och Spanien är däremot exempel på länder där även patienter med kroniskt och obotligt lidande som inte i närtid tros orsaka deras död kan komma i fråga för dödshjälp. 

– Inget land som tillåter dödshjälp ålägger vårdpersonal att medverka. Men denna samvetsfrihet kan organisatoriskt utformas olika. I Spanien till exempel förväntas alla läkare acceptera medverkan, och den som inte vill behöver aktivt meddela det. I Nya Zeeland är det tvärtom så att läkare måste uttrycka intresse för att medverka och därefter genomgå särskild utbildning, tillägger Titti Mattsson, juridikprofessor vid Lunds universitet och sakkunnig i Smer. 

– Att dödshjälp tillåts i allt fler länder är inte i sig ett skäl för Sverige att gå samma väg. Men det pekar på en utveckling som gör det angeläget att vi säkerställer att en etisk diskussion hos oss grundar sig på fakta och sakkunskap, avslutar Sven-Eric Söder, ordförande i Smer. 

Läs rapporten: www.smer.se.

Kontakt

Sven-Eric Söder, Ordförande, Smer
soder@sven-eric.se 
076-785 78 88

Titti Mattsson, professor i offentlig rätt, sakkunnig Smer
titti.mattsson@jur.lu.se
070-327 74 63

Mikael Sandlund, professor i psykiatri, sakkunnig Smer
mikael.sandlund@umu.se
070-517 53 79

Henrik Ahlenius, utredningssekreterare Smer
henrik.ahlenius@regeringskansliet.se
08-405 40 41