Sommarspaning 2; Hur finansierar och stimulerar vi omställningen?

​2017 antog Sverige ett klimatpolitiskt ramverk. Detta består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Det långsiktiga målet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp.

I min förra spaning konstaterade jag att med en utbyggnad av vind- och solkraft kommer vi också att behöva bygga ut energilagringslösningar för att minska den inneboende volatiliteten i dessa energislag och därmed kunna balansera förbrukningen gentemot produktionen. Det ökade behovet av energi föranleds ju av den kraftiga accelerationen av elektrifiering som kommer med den gröna omställningen från fossila bränslen till fossilfria alternativ. Allt detta kommer givetvis att kräva finansiering – och det i ett läge när priset på pengar skjutit i höjden och vi befinner oss i en lågkonjunktur.

Vi måste inse att det kommer att krävas mycket stora investeringar framåt i Sverige om vi ska klara vårt 2045-mål. Så frågan är hur denna finansiering ska gå till? Frågan är stor och är sannolikt den som kommer att avgöra tempot i omställningen. Om vi zoomar in på finansieringsbehovet för enbart elmarknaden så kan vi exempelvis titta på Sweco som i en aktuell rapport konstaterar att det kommer att krävas investeringar på 945 miljarder kronor i elnäten fram till 2045.

En förutsättning för att aktivera denna finansiering är att kapitalet fullt ut förstår att omställningen inte bara handlar om kostnader, utan att den också kommer att leda till ekonomisk tillväxt. Hållbarhet är en förutsättning för lönsamhet. Därför ser vi nu hur ägare och företag snabbt investerar i hållbara lösningar, vare sig vi pratar megaprojekt som H2 Green Steel, eller Jämtkraft som tillsammans med oss investerat i batterisystem som integrerats i vattenkraftverket (och förbättrar turbinens funktionssätt). De finansiella institutionerna visar nu på en tydlig riktning i denna fråga. Så även det privata kapitalet. Insikten har kommit: det är genom att ställa om som vi skapar framtida lönsamhet.

En central del för att vi ska få ett fungerande energisystem är det som brukar kallas balansmarknaden som syftar till att upprätthålla balans mellan produktion och förbrukning. Ansvaret för detta ligger på Svenska Kraftnät. För att lyckas med detta köper de på olika sätt in stödtjänster som håller balansen i systemet.

För Stella Futura som arbetar med energilagring och batterisystem, men också med smart finansiering, finns här stora möjligheter att kunna erbjuda lösningar som både har klimat- och samhällsnytta och samtidigt är lönsamma. Vi utvecklar därför finansiella lösningar som innebär att kunden, den som anskaffar lösningen, inte behöver stå för själva finansieringen. Kunden nyttjar lösningen och genom att koppla den till Svenska Kraftnäts balansmarknad finns intäkter som kan stå för finansieringen. Hittills har Stella Futura genomfört över 80 installationer, där många av dem bygger på dessa typer av ”battery as a service”-lösningar.

Om vi ska få riktig fart på denna utveckling och fullt ut ta vara på den ökade vind- och solenergin behöver finansieringsmöjligheterna förbättras. Eftersom banker och andra finansiärer behöver ramar och förutsägbarhet för att våga göra långsiktiga investeringar så måste dessa förbättras och tydliggöras – tillstånd måste ges snabbare och förutsägbarheten när intäktsströmmar kommer måste bli tydligare. För oss som verkar i branschen åligger det ett ansvar att ständigt utbilda alla aktörer i vårt ekosystem och arbeta lika mycket med affärsutveckling som med teknologi. Från vår sida har vi exempelvis under en längre tid arbetat med en av våra storbanker för att tillsammans hitta lösningar för leasing av stationära batterier, och för några månader sedan skrevs det första leasingavtalet.

Eftersom mycket i nya affärsmodeller och produkter/tjänster handlar om risk så är frågan om inte det svenska pensionskapitalet skulle kunna spela en stor roll här. Allt det kapital som ligger i våra AP-fonder syftar ju i grunden till att förvaltas långsiktigt. Nu står vi inför en grön omställning där tillväxten framöver kommer att ligga i det fossilfria och förnyelsebara. Tänk om pensionskapitalet kunde hitta former för att överbrygga den osäkerhet som ibland finns i dessa projekt. Det skulle kunna sätta fart på utvecklingen ytterligare.

Men det åligger inte bara det privata kapitalet att ansvara för denna omställning. Nej, runt omkring oss, i ledande industriländer, så ser vi hur regeringar skarpt använder skattesystemet för att påskynda den hållbara utvecklingen. Det sker även i länder som vi normalt sett inte förknippar med skattepolitiska drivkrafter. I en marknadsekonomi som den svenska måste verktygslådan utökas med styrmedel som inte är beroende av offentliga ansökningsprocesser och budgetar.

USA är ett exempel där man använder skattesystemet genom att ge ett tidsbegränsat skatteavdrag för företagens klimatrelaterade investeringar. Tyskland och Frankrike inför liknande skattetekniska lösningar. Sverige, som traditionellt använder skattemekanismer för att stimulera utveckling, gör det däremot inte i samma utsträckning. Det skulle kunna få ytterligare fart på gröna investeringar. Istället ges bidrag i form av elstöd, vilket blir kontraproduktivt och på intet sätt skapar incitament för industri och näringsliv att ställa om.

President Joe Bidens Inflation Reduction Act (IRA) ökar den allmänna vinstskatten med en procent och ger alla som investerar i energiomställningen en skattelättnad som motsvarar uppemot 25-35 procent av total investering. IRA ger också investerare som annars inte betalar vinstskatt ett kontantbidrag från skattemyndigheten motsvarande vad de skulle få i skatteavdrag om de vore ett företag. Skattelättnaden för produktion av vätgas, bränsle för flyg, solceller och framför allt batterier är 50 procent eller högre. Dessutom är skatteavdragen i IRA överförbara, vilket betyder att projektutvecklare och entreprenörer kan sälja eller pantsätta dessa i utbyte mot kontanter.

Frankrike har meddelat att man kommer att införa skattelättnader motsvarande 25-40 procent av produktionsbolagens totala satsningar på bland annat förnybar energi, väte, batterier och värmepumpar. Tysklands ekonomiminister Robert Habeck har givit liknande besked.

Sverige borde vara mer aktivt. Vore det inte en bra idé att göra med en ”IRA”-liknande reform med ett generellt, tidsbegränsat skatteavdrag för företagens klimatrelaterade investeringar? Dessutom borde detta skatteavdrag likt den amerikanska lösningen vara överförbart så att företag kan sälja eller pantsätta krediten i utbyte mot kontanter. Om vi ska nå vårt 2045-mål måste vi skapa bättre förutsättningar för finansiering. Så kan den gröna omställningen påskyndas.

Ulrika Tornerefelt
VD, Stella Futura AB