Blogg: Att bygga en stad, eller hur allt hänger ihop

Varför tar det åtta år att bygga ett hus? Varför är entréer så viktiga och vad har schack med stadsutveckling att göra? Emelie Eriksson är chef för Stadsutveckling hos Stockholmshem. Här berättar hon hur allt faktiskt hänger ihop.

Stockholmarna behöver någonstans att bo och vi har ett uppdrag att byggstarta flera hundra nya lägenheter per år. Då behöver vi mark att bygga på. Det låter ju enkelt, men i praktiken är det en stor utmaning. Att först hitta mark att bygga på och sen få den – det kan ta flera år och kräver en hel massa kunskap om både stadsutveckling och förhandlingsteknik. Och ett oändligt tålamod. Det har de fem stadsutvecklarna och Emelie på enheten som har namnet Stadsutveckling. Deras jobb är nämligen att se till att vi får mark och att ansvara för detaljplaner, så att vi kan nå vårt mål. 

Här är de som får saker och ting gjorda: Ovan från vänster Cecilia Sahlström och Edvin Lindsten. Nedre raden, Maria Cheung, Mia Levedahl och Emelie. Emilia Lindrot saknas på bilden.

Värnar staden

Emelie är fjärde generationens stockholmare, något som sitter djupt i henne och har bidragit till varför hon jobbar med det hon gör.
– Jag är mer stockholmare än vad jag först förstod, jag värnar staden. 

Intresset för varför en stad ser ut som den gör började tidigt. Att plugga kulturgeografi blev naturligt (”som geograf ser du hur allt hänger samman och påverkar vartannat”). En uppsats om Stockholms City som mötesplats ledde till en doktorsavhandling om de värderingar och ideal som ledde till vår tids största stadsutvecklingsprojekt – en biografi över en av de huvudansvariga för Stockholms cityförnyelse efter andra världskriget.

Vår historia och kunskap 

Det där med att allt hänger ihop är viktigt också när vi i Stockholmshem bygger nya bostäder; att förstå våra bostadsområden och varför de ser ut som de gör. Vår kunskap om både stadsbyggnadshistoria, produktion, boendevillkor, konstnärlig utsmyckning, miljö och mycket mer är vår styrka, menar Emelie.

– Vi har en unik historia som en del av Stockholms utveckling och det måste genomsyra vårt arbete. Allt vi har gjort genom åren och all kompetens vi har i bolaget – det är ovanligt på många sätt. Det ska vi vara stolta över och ta med oss i arbetet. Som kommunalt bostadsbolag har vi också ett uppdrag som är mer långsiktigt. 

– När vi bygger handlar det inte bara om huset utan om hela stadens utveckling och samhället i stort. Att fånga samspelet mellan arkitektonisk gestaltning, ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet för att skapa trygga och hemtrevliga bostadsområden – det är avgörande för att lyckas i vårt uppdrag som samhällsbyggare. Vi är viktiga för att driva de frågorna. Allt sammantaget gör oss starka när vi konkurrerar om mark att bygga på.

Tuff konkurrens om marken

Obebyggd mark är svår att hitta, speciellt i Stockholm. 
– På 50-talet fanns det stora fält att bygga på, det gör det inte idag. Därför bygger vi nu ofta på så kallad ”infill”, en mindre yta där man ska klämma in hus. Som när en trasig tand ska lagas, så fyller man igen hålet och allt måste bli en bra helhet, säger Emelie (som är tandläkardotter).

Vi är många som fajtas om marken, både privata och allmännyttiga bolag. Och vi har minsann ingen gräddfil för att vi är ett kommunalt bolag, alla tävlar på lika villkor. I ansökan måste vi därför berätta om varför de ska välja just oss. Som en CV när man söker jobb. Den med störst bredd, erfarenhet, kunskap och idéer tar hem det, säger Emelie.

"Att få vara med och bygga vidare på vår huvudstad är stort", säger Emelie Eriksson chef Stadsutveckling på Stockholmshem. 

Bygglagar, vindstudier och bullerutredningar 

Bostadsbyggande styrs av många olika lagar och regler. Plan- och bygglagen, miljöbalken och lag om energideklaration för byggnader är några. Under det som kallas detaljplaneprocessen måste vi också göra ett 30-tal olika utredningar. Allt från stadsbyggnadsanalys och miljö- och bullerutredningar till vindstudier (!), riskanalyser och barnkonsekvensbeskrivningar. Vi måste också hålla det vi lovar, annars är vi inte trovärdiga nästa gång.
– Alla lagarna och reglerna är jättebra och viktiga var för sig, men tillsammans är de ibland helt motstridiga. Vår utmaning på enheten är att förena svårförenliga frågor och hitta den bästa möjliga lösningen för att komma vidare, berättar Emelie.Till detta kommer våra egna projektkalkyler som är otroligt viktiga för att säkerställa genomförandet. 

Förhandlingar och schack 

Eftersom planeringen pågår under många år, så kan förutsättningarna förändras under tiden. Att en idé föds i en tid och husen byggs i en annan, betyder att lagar, våra egna värderingar och tekniken kan ändras och utvecklas. 
– Många gånger är det två steg framåt och ett steg bakåt, och det är egentligen inte så konstigt med tanke på hur komplex vår stad har blivit, säger Emelie.
– Vi håller på med stadsutveckling och i stadsutveckling måste vi ständigt växla mellan helheten och delarna för att väga samman olika krav och behov. Det är som en enda lång jätteförhandling. Eller som att spela schack, du måste förutse motståndarens drag och hela tiden ligga tio steg före med kunskap och underlag för att veta vart du vill gå. Därför är kunskap om stadsbyggnadshistoria så viktig, tillsammans med hela den samlade kompetens vi har på Stockholmshem. Och att följa utvecklingen, till exempel vad som händer i politiken och hur det påverkar oss. 

– I mitt arbete är det en fördel att jag har jobbat på Stadsbyggnadskontoret och också har deras perspektiv, säger Emelie. 

Alla ska vara med

En annan viktig del i markanvisningsansökan är hur husen ska se ut, det som kallas gestaltning. Vi kommer in på entréer, något av en hangup för Emelie. Varför? För att de är i ögonhöjd och därför det vi ser när vi promenerar omkring, just därför är de så viktiga. Entréerna förenar det privata och det offentliga. 
– Genom århundraden har entréerna varit en jätteviktig del av gestaltningen. Som en gest för att markera om de leder in till en verksamhet, och i så fall vilken. Eller om det handlar om bostäder, då de ska signalera ”välkommen hem” – en öppen famn.

Men hus består ju inte av entréer allena, de och allt annat måste ju också fungera i verkligheten. Därför ser Emelie och Anja som är chef för nyproduktion till att alla i projektgruppen är delaktiga i besluten. Stadsutvecklaren ansvarar för detaljplanen, men det är viktigt att också projektchef/projektledare, projekteringsledare, specialister och förvaltning kopplas in tidigt. 
– Vi måste alla hjälpas åt utifrån våra olika kompetenser för att skapa riktigt hållbara bostadsområden. Tillsammans gör vi varandra bättre, vi sätter ramarna och fyller det med innehåll, berättar Emelie.

”Att bygga vidare på vår huvudstad är stort”

Nu har du har jobbat i drygt ett år hos oss. Varför valde du Stockholmshem? 
– Själva tjänsten och att gå in i chefsrollen lockade, att se medarbetare utvecklas och att få vara med och utveckla verksamheten, säger Emelie.
– Att jobba för ett kommunalt bolag är spännande. Vi har ett mer långsiktigt perspektiv som gör att arbetet känns meningsfullt och gör skillnad, att få vara med och bygga vidare på vår huvudstad är stort. Vi arbetar med frågor som jag tycker är viktiga. Att Stockholmshem är inne i en viktig utveckling är så klart också spännande.

6 frågor

Bäst med Stockholmshem? 
Allt – på riktigt allt. Har ett spännande uppdrag och supertrevliga kollegor.

Vad kan bli bättre? 
Vi har så mycket intressant och roligt på gång, så lite fler timmar på dygnet hade varit önskvärt. 

Roligast med jobbet? 
Att se människor utvecklas, att bygga vidare och förvalta vår huvudstad.

Tråkigast? 
En del administration, men det måste vi ju ha…

Emelie ErikssonFödd 1973 i Vasastan.
Bakgrund: Pluggade kulturgeografi, först i Karlstad men hemlängtan blev för stor så jag pluggade klart i Stockholm. Efter studierna började jag forska och parallellt med forskningen undervisade jag om stadsplanering på Universitetet och det gör jag fortfarande ibland. Efter disputationen 2004 började jag arbeta på Stadsbyggnadskontoret med planeringen för det som idag kallas Hagastaden, där jag var projektledare och sektionschef på planavdelningen. Sen var jag stadsdelsansvarig projektutvecklare på Svenska Bostäder och senast projektchef/stadsplanestrateg på Åke Sundvall.
Beskriv dig själv med tre ord: Glad, engagerad, lyhörd.
Dold talang: Kan sy kläder (men gör inte längre). Har börjat fäktas för att jag ville prova. Det är superkul och otroligt jobbigt, jag är helt slut efter två timmar. Man måste fokusera annars blir man ju ”dödad”, eller man får i alla fall ordentliga blåmärken.