Konsten och restaureringen
I ett trapphus på Södermalm har två konstnärer gjort underverk. Det handlar dock inte om ny konstnärlig utsmyckning utan om att restaurera konst som redan fanns, men knappt syntes längre.
Vårt hus på Beckbrännarbacken är byggt 1931 och behövde totalrenoveras – både lägenheter, gård och källare. Här gällde att bevara så mycket som möjligt av den vackra art decon, som de spröjsade fönstren och snickerierna inne i lägenheterna. Men hur skulle vi göra med konsten i trapphusen?
På varje våningsplan fanns väggmålningar av till exempel olika stjärntecken, men konsten var så nedsliten att den gick knappt att urskilja längre. Särskilt på de lägre våningarna, där flest passerat genom åren. Den nittio år gamla färgen föll av som ett pulver när man petade på den.Två konstnärer fick i uppdrag att återskapa motiven; Lisa Ling och Jenny Almén, som jobbade i trapphuset under några intensiva veckor i renoveringens slutskede. Lisa Ling har tidigare jobbat en del med väggkonst interiört, och Jenny Almén har främst jobbat med illustration och porträtt.
Tyvärr finns inte mycket dokumenterat om vem konstnären var eller vad motiven ska symbolisera. Jenny och Lisa har spekulerat under arbetets gång.
– Förutom stjärnbilder, solen och månen finns det motiv med fåglar och fiskar på entréplan, och på väggen mitt emot porten sitter en samling skräckinjagande gubbar. Vad ska de föreställa? De fyra elementen? Eller ska gubbarna skydda huset? säger Lisa.
– Stilen är en mycket tidstypisk art deco. Som konstnär var det en rolig utmaning att förhålla sig till någon annans uttryck, säger Jenny. Lisa berättar hur de gick till väga.
– Vi började med att ta massor med bilder, för att dokumentera och planera. Troligen var det målat med temperafärg, den blir sådär pulvrig med åren, men vi valde att jobba med linoljefärg istället. Det är ett traditionellt material men mer beständigt än tempera, så att den håller för ett allmänt utrymme som det här är.
– Det var en utmaning att hitta rätt färgnyanser så att det blev samma som originalet. Taket var mindre slitet så där var det lättare att se. När vi hittat rätt färger kalkerade vi av motiven. Det var inte så enkelt alla gånger; skorpionen kunde man till exempel bara ana, vi fick efterlikna kräftan istället. Sen grundmålade vi och använde en så kallad karbonteknik för att föra över de kalkerade motiven till väggen, berättar Jenny.
Det har varit ett roligt uppdrag, säger de båda; tålamodskrävande men givande, och lite utmanande.
– Ja det har varit lärorikt. Vi har till exempel jobbat med andra, tidstypiska penslar och helt andra vinklar. Nackarna tog lite stryk när vi målade taken… Att jobba ute på plats är annorlunda, inte bara på grund av alla regler som finns för en byggarbetsplats, utan också att det blir mer socialt än om vi hade stått i våra ateljéer. Folk är nyfikna, det är jättekul! avslutar Lisa.
Och fint blev det, tycker vi på Stockholmshem. Nu hoppas vi att konsten håller i nittio år till. Minst!
