Näringslivets självständiga skydd måste återskapas

I SvD den 2 december 2008 presenterades en undersökning som Advokatfirman Vinge låtit genomföra och som visar att Sveriges stora företag utsatts för varumärkesintrång och att detta kostar svenskt näringsliv miljarder.

Det är hög tid för regering och Riksdag att visa att detta inte är acceptabelt. En åtgärd är att återskapa det självständiga näringsidkarskydd som tidigare fanns i marknadsföringslagen och som så sent som den 1 juli i år togs bort, helt utan anledning. Marknadsföringslagen och skyddet mot illojal konkurrens fungerade som ett komplement till varumärkeslagens skydd och innebar ett effektivt sätt att få stopp på illojal verksamhet. Detta var möjligt eftersom handläggning enligt marknadsföringslagen är betydligt snabbare och därmed billigare än att gå via varumärkeslagen och allmän domstol, så som det således sker idag.

Det självständiga näringsidkarskyddet mot otillbörlig marknadsföring infördes genom marknadsföringslagen 1995. Skyddet har fungerat väl, utan kritik och har stöd i internationella konventioner (Pariskonventionen om industriellt rättsskydd).

I den nu gällande marknadsföringslagen krävs det att ett transaktionstest genomförs, d v s ett test som bevisar att konsumentens (mottagarens) ekonomiska beteende påverkas, för att det illojala beteendet skall vara otillåtet enligt marknadsföringslagen.

Transaktionstestet infördes trots att det inte behövs enligt det underliggande direktivet, eller av andra orsaker, och trots att näringslivet uppvaktade departement och utskott där detta framfördes och förklarades. Professor Bernitz och Näringslivets delegation för marknadsrätt besökte och gav såväl utskott och departement underlag för att tydliggöra problemen. Dock utan framgång.

Att sätta transaktionstest på skyddet mot renommésnyltning och andra utslag av illojal konkurrens riskerar helt i onödan att erodera detta samt sätter uppenbarligen stora värden på spel.

Transaktionstestets innebörd är otydlig och är dessutom beroende av EG-domstolens senare tolkning. Man måste dock utgå från, att det åtminstone medför att en sannolik och något sånär tydlig påverkan hos mottagaren, måste kunna identifieras. Att en mer obestämd inverkan på ”marknadsöverblicken” genomgående skulle vara tillräckligt framstår, och är, högst otroligt. Företagen måste vara tillförsäkrade ett självständigt skydd mot otillbörliga konkurrensmetoder. Den nuvarande marknadsföringslagen har fört oss tillbaka till ett förlegat synsätt med rötterna i 1970-talet då näringsidkarintresset sågs som ett bihang till konsumentskyddet och underordnat detta (prop 1970:57, s 71 f). Det är svårt att se hur detta synsätt passar in i en politik som sägs ha företagandet i centrum.

Taggar: