Smittbärande fästingar kan vara orsak till sjukdom hos lamm

Ledbesvär, förstorade lymfkörtlar och ibland även dödsfall är ett ökande problem bland årslammen på Gotland. I samarbete med Svenska djurhälsovården undersöker nu SVA om fästingar kan vara orsak till problemen. Jan Chirico, forskare vid Avdelning för parasitologi på SVA har samlat in fästingar från olika betesmarker på Gotland. Dessa kommer att ingå i en studie där man ska undersöka om det finns några samband mellan lammens problem och den ibland rikt tilltagna fästingpopulationen. Sjukdomsförloppet hos betesgående djur brukar inledas med ledbesvär som leder till hälta. Drabbas lammen dessutom av hög feber kan de dö inom kort. De förstorade lymfkörtlar som har påträffats vid obduktion av sjuka lamm tyder på att de lider av en eller flera allvarliga infektioner. Fästingar kan bära på ett flertal smittor, däribland bakterien Anaplasma phagocytophilum, tidigare kallad Ehrlichia phagocytophila, som orsakar betesfeber hos får. Eftersom beten kan vara rika på fästingar behandlas djuren kontinuerligt mot parasiten. Framförallt på Gotland har ett ökande problem med ledbesvär hos lamm konstaterats när de går på bete. Detta föranledde misstanke om att fästingarna har blivit resistenta mot de bekämpningsmedel som används. – Vi har inte kunnat påvisa resistenta fästingar vid en första laboratorietest, men ytterligare resistensstudier kommer att göras där vi också utvärderar behandlingsrutinerna. Det vore också intressant att veta om fästingar i problemområden bär på infektionsämnen i större utsträckning än i andra områden, säger Jan Chirico. Fästingen Haemaphysalis punctata kommer att specialstuderas. Denna fästings utbredningsområde i Sverige är högst begränsad och överensstämmer med de områden där merparten av det beskrivna problemet med ledbesvär och ökad dödlighet på årslamm förekommer. Det tar ca tre år för fästingar att utvecklas från ägg, via larv- och nymfstadiet, till vuxenstadiet. Det är för det mesta den vuxna fästingen som uppmärksammas på djuren, medan larver som mäter ca 0,7 mm och nymfer på ca en mm ofta undgår upptäckt. Djurägare kan själv kontrollera förekomsten av fästingar på sina betesmarker genom så kallad flaggning. Flaggning går till så att man drar en flanellfilt över partier av betet, som har inslag av träd och buskar, där djuren brukar uppehålla sig. Då fästingarna fäster till filten kan man med hjälp av en lupp uppskatta hur talrika de är. Om detta görs på hösten kan man förutspå nästa års problem. – Är fästingförekomsten riklig på ett bete bör man nog fundera på om man verkligen ska släppa lammen där nästa betessäsong, säger Jan Chirico. Kontaktpersoner Jan Chirico, SVA, Avdelning för parasitologi, Telefon: 018-67 41 59 Olov Andersson, SVA, Avdelning för marknad och information, Telefon: 018-67 42 11 STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT 75189 Uppsala Tel 018-67 40 00 Fax 018-30 91 62 e-mail: sva@sva.se