Bäckström: Avtalsrörelsen i kritiskt skede

Årets stora avtalsrörelse har kommit in i ett kritiskt skede. De avtal som hittills ingåtts inom industrin ligger något högre än motsvarande avtal i den svenska industrins viktigaste europeiska konkurrentländer men är ändå ett uttryck för ett ansvarskännande. När LO förbund, som verkar på en skyddad hemmamarknad, nu kräver lönehöjningar på 5 procent och mer, dvs. uppemot 50 procent över industrins avtal, är det ett bevis på att fackens ansvarskännande inte nått utanför de sektorer som direkt känner av effekterna av för höga löneökningar. Både förbund med löner högt över genomsnittet och förbund med löner under genomsnittet inom LO kräver mer. Det säger Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström i en kommentar till det aktuella förhandlingsläget.

– LOs så kallade låglöneplattform kan bäst beskrivas som ytterligare ett steg mot att alla LO-förbund ska ha samma lön. Den baseras på en bild av att det finns stora löneskillnader i Sverige när vi i verkligheten, i konkurrens enbart med Norge, har Europas minsta löneskillnader. – LOs låglönesatsningen accepteras inte ens av alla LO förbunden som, anförda av höglöneförbundet Elektrikerna, också ska ha mer än arbetare och tjänstemän i industrin. – Den verkliga faran är att den väg LO vill gå fram på är negativ för ekonomin. Den leder till att Sverige återgår till den för ekonomin så destruktiva löneinflationen från tiden före industriavtalet. – Det faktum att Sverige har de mest jämställda lönerna i Europa avspeglas också i att skillnaden mellan industrins och handels anställda i Sverige hör till de absolut minsta i Euro-15. I alla länder finns en löneskillnad mellan industri och handel, men den är som minst i Sverige och Danmark. – Att försöka prata bort de höga kraven genom att översätta procent till kronor är bara billig argumentation. Med det resonemanget skulle man t ex kunna hävda att om en handelsanställd får samma krontal som byggnadsarbetarna eller tjänstemännen är det ändå inte mer även om den procentuella höjningen åker rakt upp. Fakta är att man kräver uppemot 50 procent mer än vad nu träffade avtal ger. – Under ett antal år har reallöneutvecklingen varit god i handeln. T ex har köpkraften för en handelsanställd som idag är 18 år jämfört med en 18-åring i handeln för 10 år sedan ökat med inte mindre än 60 procent, varav den största delen kommer från löneökningar. – Arbetskraftskostnaderna i handeln har också under 2000-talet i relation till utvecklingen i tillverkningsindustrin ökat mer i handeln än i någon annan del av näringslivet (gruvorna undantagna). – Handelsföretagen är också attraktiva arbetsgivare som inte har problem med att attrahera arbetskraft. – LOs lönepolitik med allt mer sammanpressade löner och höga lägstalöner innebär också att murarna runt arbetsmarknaden byggs allt högre. Ungdomar och invandrare stängs ute med de sociala konsekvenser detta får. – Till bilden hör också att även om man inte förhandlar om skatten så har jobbskatteavdraget haft mycket positiva effekter för reallönerna hos de grupper som LO nu fokuserar på. – Industrifacken inom LO har tagit sitt ansvar för en ekonomi som fortfarande präglas av hög arbetslöshet och dålig lönsamhet i viktiga delar av näringslivet. Det finns inga goda skäl varför hemmamarknadsnäringar ska kasta bränsle på en lönebrasa vars konsekvenser kan bli mycket bekymmersamma. – Den från internationell konkurrens skyddade delen av arbetsmarknaden lyckades under 70-, 80- och 90-talen underminera svensk ekonomi genom hög inflation och devalveringar, påverka reallöneutvecklingen mycket negativt, öka arbetslösheten, slå ut företag och jobb. Industriavtalet 1997 satte stopp för detta. Är vi nu där igen? Har vi inte lärt oss något av historien? – Om vi nu i april kommer att få svåra arbetsmarknadskonflikter med allvarliga konsekvenser för samhällets grundläggande funktioner är det ett högt pris att betala för att Europas mest utjämnade löner ska utjämnas ännu mer och förstärka barriärerna för de grupper som står utanför arbetsmarknaden. Bäckström kommenterar också det nya varslet från Handels: – Det finns en stor förståelse inom Svenskt Näringsliv för att handeln är en viktig näring vars internationella framgångar givetvis kräver konkurrenskraftiga villkor. Men stoltheten över svensk handels framgångar kan inte översättas i ett inflations- och skattedrivande löneavtal. – Min förhoppning är att upptrappningen från Elektrikerna och Handels ska kunna hanteras på ett realistiskt sätt under den närmaste tiden. Att utlösa konflikter som i förlängningen inte kan leda till positiva resultat för berörda medarbetare är ett stort ansvar som ska ses i ljuset av det ansvarstänkande som inte minst IF Metall och tjänstemannaorganisationer både inom och utanför industrin har visat. Ytterligare information: Peter Isling, presschef, 08-553 430 19