Elektrikerfacket - den svenska modellens dödgrävare

Svenska Elektrikerförbundet ser strejker och andra stridsåtgärder som ett naturligt inslag på arbetsmarknaden. Förbundet har under många år systematiskt utnyttjat sin nyckelposition i industrin och bedrivit vad som närmast bör rubriceras som utpressning för att få igenom orimliga krav.

Att kritiken från arbetsgivarhåll är hård framgick när Svenskt Näringsliv och arbetsgivarorganisationerna EFA och EIO på onsdagen presenterade en vitbok om den senaste elektrikerkonflikten i november-december. Samtidigt presenterades också en sammanställning över Svenska Elektrikerförbundets konflikthistoria från 1993 och framåt. - Under den senaste konflikten var det särskilt upprörande att facket nonchalerade den uppgörelse mellan LO och Svenskt Näringsliv om vad som ska gälla för utländska företag som verkar i Sverige. Ändå hade elektrikerfacket varit med om att godkänna den uppgörelsen, säger Svenskt Näringslivs vice VD, Jan-Peter Duker. En genomgång av elektrikerförbundets konflikthistoria illustrerar eftertryckligt den obalans som finns i konflikträtten. - Förbundet har systematiskt utnyttjat det förhållandet att stridsåtgärder bland elektriker mycket snabbt riskerar att slå ut stora delar av industrin, menar Duker. - Om den svenska avtalsmodellen ska bestå är det nödvändigt med förändringar av konflikträtten. Vi har gång på gång pekat på vad som måste göras. Duker underkänner motargumentet att antalet strejkdagar i Sverige vid en internationell jämförelse är förhållandevis få. - I själva verket beror det på att facket har en alltför oinskränkt makt att genom förhållandevis små åtgärder ställa till med så stora ekonomiska skador, att arbetsgivarsidan gång efter gång tvingas till eftergifter och dåliga uppgörelser. Läs rapporterna om senaste el-konflikten och elektrikerförbundets konflikthistoria på www.svensktnaringsliv.se