Kritisk granskning av överskottsmålet

De tre ekonomerna Ulf Jakobsson, Jan Herin och Anders Rydeman har på Svenskt Näringslivs uppdrag gjort en analys av överskottsmålet. Deras analys utmynnar i en kraftig kritik och förslag om en alternativ budgetpolitik.

Av rapporten framgår att ett permanent finansiellt överskott i offentlig sektor på 2 procent av BNP, vilket är regeringens mål, går ut över sparandet i privat sektor och ger en ökad kapitalexport till utlandet. Det blir en kraftig förmögenhetsuppbyggnad i offentlig sektor, samtidigt som det sker en överbeskattning av privat sektor. Under en tioårsperiod skulle 20 procent av BNP (idag 600 miljarder kronor) hamna som en förmögenhetsuppbyggnad i offentlig sektor.

Rapportförfattarna menar att det finns en risk för att en sådan politik minskar tillgången av riskkapital i privat sektor och därmed bromsar investeringar och nyföretagande. Erfarenheterna visar också att länder med ett högt privat hushållssparande har större tillgång till riskkapital och en vitalare småföretagarsektor. Detta är naturligt då privat sparande är av avgörande betydelse för försörjningen med egenkapital och därmed för möjligheterna för nyetablering och expansion inom företagssektorn .

- En överbeskattning av privat sektor för att bygga upp reserver i offentlig sektor dränerar privat sektor på sparande och försvårar för hushållen att bygga upp en finansiell buffert. Hushållen blir därmed beroende av offentligt stöd vid olika oförutsedda händelser som påverkar ekonomin negativt. Risken är även stor att en politik, som bygger på permanent stora offentliga överskott, leder till att den privata sektorn drar ner sina finansiella överskott ytterligare när man ser att den offentliga sektorn höjer sitt sparande och bygger upp stora finansiella tillgångar. Denna risk är än mer uppenbar om den offentliga sektorn ställer ut ”växlar på framtiden”, som innebär att man genom förmögenhetsuppbyggnad i offentlig sektor avser att ”lösa generationsproblemet”.

Om budgetpolitiken skriver författarna att den kan inriktas på att den offentliga sektorns skuldandel ska ligga kvar på den relativa låga nivå som vi idag kommit ner till. Den är förenlig med ekonomisk stabilitet och det skulle innebära att vi har fortsatt mycket god marginal gentemot kraven som ges i EU:s tillväxt- och stabilitetspakt. Labourregeringen i Storbritannien har t.ex. under lång tid fört en budgetpolitik med just en skuldandel på runt 40 procent som styrande för den långsiktiga politiken. Med en budgetpolitisk ambition att den offentliga skuldandelen ska ligga kvar på ungefär dagens nivå (runt 40 procent av BNP), finns ett betydande utrymme för tillväxtbefrämjande skattesänkningar. Utrymmet motsvar försiktigt räknat c:a 2 procent av BNP (ungefär 60 miljarder kronor). En skattesänkning i denna storleksordning skulle t.ex. möjliggöra ett avskaffande av den statliga inkomstskatten (ca 45 miljarder kronor) och/eller en kraftig generell sänkning av arbetsgivaravgifterna.
Rapporten finns att läsa på www.svensktnaringsliv.se