LO-förbundens lönekrav är ett brott mot svensk avtalstradition

Svenskt Näringsliv har låtit granska vad LO:s löneavtalskrav innebär i praktiken för olika avtalsområden. Det visar sig att kravet på 2,6 procent enbart är ett golv och där utfallet på samtliga områden skulle bli betydligt högre om LO:s krav blev verklighet. Sammantaget innebär LO:s och Facken inom industrins krav att man nästan hamnar på Konjunkturinstitutets skräckscenario med kostnadshöjningar runt 4 procent.

– På industrins område tillkommer flera komponenter som höjer kostnaderna utöver 2,6 procent för företagen, bl a krontalspåslag, lönebildning utanför de avtalsmässiga höjningarna samt förbättringar av villkor för t ex omställningsstöd, rehabilitering och föräldrarledighet. Det innebär att resultatet i slutet på avtalsperioden rimligen hamnar på minst 3,5 procent inom industrin, säger Christer Ågren, vice vd i Svenskt Näringsliv. LO har genom sin avtalssekreterare Per Bardh medgivit att lönekraven på vissa avtalsområden är uppemot 4 procent. Men enligt Svenskt Näringslivs beräkningar av LO-förbundens låglönesatsning kan kraven till och med bli högre än så. LO:s förbund utanför industrin kräver låglönesatsningar som innebär lönekrav på mellan 3,6 och 4,6 procent. – De avtal som träffas inom Industriavtalet har sedan dess tillkomst 1997 gällt som norm för löneökningarna i Sverige. Det gäller även för de branscher som inte är internationellt konkurrensutsatta. Nu vill dock LO-förbunden använda avtalskraven mot den konkurrensutsatta sektorn som golv för avtalskraven på andra områden. Nivån på kraven och metoden för att räkna fram dem innebär ett tydligt brott mot den tradition som inneburit en lång rad år av reallöneökningar till svenska löntagare. – Från företagens perspektiv är Konjunkturinstitutets alternativscenario, som också ger den bästa utvecklingen ur ett samhällsperspektiv, vårt mål. Scenariot ger lönehöjningar på 1,5 procent per år med högre höjningar 2011-2012 än 2010. Konjunkturinstitutet räknar till och med med ett 0-scenario för 2010, men vår bedömning är att lokala lönehöjningar kommer att utgå på minst 1 procent. Ett sådant utfall skapar de bästa förutsättningarna för en ekonomisk utveckling som möjliggör innehåll i de centrala avtalen för 2011 och 2012. Detta är det bästa alternativet för företagen, medarbetarna och svensk ekonomi, avslutar Christer Ågren. Läs hela granskningen på www.svensktnaringsliv.se Ytterligare information Peter Isling, presschef, 08-553 430 19