Nej till könskvotering till bolagsstyrelser

Regeringens utredare Catarina af Sandeberg har i dag lagt fram sitt förslag till nya regler i aktiebolagslagen om könskvotering till bolagsstyrelser. Om förslaget går igenom måste alla publika aktiebolag och alla helägda statliga aktiebolag ha en jämn könsfördelning i styrelserna; vartdera könet skall vara representerat med minst 40 procent, uttryckt i fasta tal.

Svenskt Näringsliv valde tidigt att inte medverka i utredningen. Vi har heller inte velat ge några synpunkter på hur ett lagförslag till könskvotering i bolagsstyrelser skall se ut. – Svenskt Näringsliv anser att lagstadgad kvotering till företagens styrelser är en oacceptabel metod för att öka andelen kvinnliga styrelseledamöter. En sådan metod skulle ta ifrån bolagens ägare den självklara rätten att själva utse sina styrelserepresentanter, säger Anne Wigart, bolagsrättsexpert på Svenskt Näringsliv. Svenskt Näringsliv ser gärna att andelen kvinnor på ledande poster i näringslivet ökar och en högre andel kvinnor i bolagsstyrelserna är en rimlig strävan. – Det måste emellertid vara upp till varje bolags ägare att själva bestämma styrelsens sammansättning så att den har den kompetens som ägarna bedömer vara den bästa för att bolaget skall bli framgångsrikt, säger Signhild Arnegård Hansen, vice ordförande i Svenskt Näringsliv och ägare till Svenska Lantchips AB. Att ensidigt fokusera på könsbalans leder fel. En lagstiftning med tvingande regler om styrelsesammansättning riskerar att skapa A- och B-lag på styrelsenivå. Följden kan bli att svensk konkurrenskraft ytterligare urholkas. En bolagsstyrelses uppgift är att styra och leda en verksamhet. Styrelsen skall för ägarnas räkning förvalta bolagets angelägenheter på ett sådant sätt att ägarnas intresse av långsiktigt god kapitalavkastning tillgodoses på bästa möjliga sätt. Tanken att en styrelse i likhet med exempelvis politiskt valda församlingar, måste vara så sammansatt att den representerar personer med olika kön, med olika etnisk bakgrund och från skilda regionala hemvist blir därför fel. – Jag ser gärna fler kvinnor på både operativ nivå och på styrelsenivå i företagen, men är bestämt emot att införa en kvoteringslagstiftning, betonar Signhild Arnegård Hansen. – Sedan tio år tillbaka återfinns kvinnor i allt högre utsträckning i branscher och på arbeten som tidigare har dominerats av män. Utvecklingen mot ett jämställt näringsliv går alltså framåt, visserligen långsamt men ändå stadigt framåt. Låt den få fortsätta göra det utan tvingande lagregler om könskvotering i bolagsstyrelser, avslutar hon.