Plånboken ska inte avgöra tandhälsan

I välfärdssverige betalar vi skatt för att utjämna klasskillnaderna. Främst gäller det att alla ska ha rätt till utbildning och få åtminstone nödvändig hälso- och sjukvård. Den som har ont i höften får ett höftimplantat och vården blir gratis efter att man uppnått högkostnadsskyddet. Men så är det inte i tandvården! Där betalar man en egeninsats oavsett hur mycket tandvården kostar. 

Att man är fattig syns fortfarande i munnen. Tandvårdens ersättningssystem gynnar främst medel- och höginkomsttagare. Många med sjukersättning, låga pensioner eller om man varit arbetslös en längre tid har inte råd att gå till tandläkare.

För att komma i åtnjutande av högkostnadsskyddet, som innebär att försäkringskassan betalar hälften av tandvården, måste man först betala 3 000 kr. För många med låg eller ingen inkomst är det en stor summa.

När tandläkarens kostnader överstiger 15 000 kr betalar patienten 15 procent, vilket gäller oavsett hur mycket tandvård man kostar på sig. De som som har råd att betala för att komma över denna gräns på 15 000 kr kan alltså få implantat, kronor och broar för en relativt låg kostnad, men de måste ändå betala en del själva. 

Skillnaderna är stora mellan tandvården och sjukvården.Ska det verkligen vara så i vårt välfärdssamhälle? Det är precis som om man får skylla sig själv om man har dåliga tänder. 

Tandvårdsskadeförbundet anser tillsammans med andra funktionshinderförbund att tandvården ska ingå i den allmänna hälso- och sjukvården och med samma högkostnadsskydd som där. 

Se mer debattartikel i Dagens Samhälle

Taggar: