Samma informationsplikt som i patientlagen bör införas i tandvårdslagen

Sällan ger tandläkaren information om olika alternativ eller vilka oönskade effekter som kan uppstå vid en viss behandling. Idag är lagstiftningen otydlig på den punkten och en lagändring för att jämställa tandvården med hälso- och sjukvården behövs.  

Tandhälsoförbundets (Tf) erfarenhet är att patienter i tandvården sällan får information så att de kan göra ett eget val av behandlingsmetod eller dentalt material. Om tandläkare över huvud taget frågar patienten så sker det oftast i tandläkarstolen då det är svårt och ibland omöjligt att ta ställning till de olika alternativen. De flesta litar på tandläkaren i den stunden, men för en del kommer det surt efteråt. 

Information och vägledning  behövs

Det  kan vara ett material man inte tål, en rotfyllning som aldrig blir bra eller  en tand som dör då den bearbetas exempelvis vid preparering för en krona eller bro. Ofta är det svårt att få tandläkarens tillåtelse att byta material i en fyllning eller i ett implantat om allergi eller annan överkänslighet uppstår. Att extrahera tänder eller slipa ner dem för att sätta på kronor eller broar är oåterkalleligt och kan aldrig vara ogjort.  

I tandvården behöver patienten information på ett tidigt stadium då det ofta handlar om livslång påverkan på hälsan. Hos Tf kan enskilda personer få information om vad ett visst ingrepp innebär, vilka försiktighetsåtgärder som behövs och vilka material som flertalet tål. 

Individuella skillnader finns dock och därför är det angeläget att tandläkaren har tillräckliga kunskaper för att kunna vägleda patienten. Viss kompetensutveckling kan behövas för att tandläkaren ska kunna ge en allsidig och objektiv information.  Det vägledande ansvaret finns hos socialstyrelsen, som tyvärr inte tagit den uppgiften på allvar. 

Informationsplikten otydlig i tandvården

Ett av flera problem är att lagstiftningen är otydlig gällande tandläkarens informationsplikt.  Patientlagen, som inte gäller tandvården, har en betydligt striktare informationsplikt än tandvårdslagen. På den punkten behövs en politisk förändring. I tillsynen bör ingå vilken information patienten får om de olika ingreppen tandläkaren gör och på vilket sätt patienten samtycker till behandlingen. 

I dag är evidensen mycket låg inom tandvården, vilket kan vara en anledning till att socialstyrelsen och tandläkarutbildningarna duckar i informationsfrågan. Statliga medel för kliniskt uppföljning och forskning behövs för att skapa evidens exempelvis om när och hur rotfyllningar ska göras liksom vilka kriterier som ska gälla för tandställningar.

Det behövs också tydliga riktlinjer för hur tandläkare och patienter ska anmäla biverkningar av dentala  material. Med tanke på den enorma mängd dentala material som årligen kommer ut på marknaden behövs ett fungerande biverkningsregister. Redan nu har läkemedelsverket i uppdrag att hålla ett biverkningsregister men det blir användbart först då  biverkningar rapporteras in, vilket inte är fallet i dag. 

Ann-Marie Lidmark
ordförande
lidmark@tf.nu

Tel 070 7427957

Tandhälsoförbundet (Tf) är medlem i Funktionsrätt Sverige och arbetar för en mer jämlik och hälsosammare tandvård. Medlemmarna har besvär av dentala material, rotfyllningar, tandlöshet eller andra problem som har sitt ursprung i tänderna. Många har svåra funktionshinder.

Taggar: