Debatt: Gröna certifikat kan främja ”greenwashing”
En certifiering för hållbarhet är en positiv blåstämpling men kan ändå vara en form av ”greenwashing”, som kan användas på fel sätt i ett företags marknadsföring. En del så kallade ”gröna” certifieringar ser alltför snävt på begreppet hållbarhet. Det kan vilseleda konsumenter, myndigheter och andra beslutsfattare samt öppna för möjligheten till greenwashing som kan ge orättvisa eller olagliga konkurrensfördelar.
Låt mig lyfta fram ett populärt ämne: Koldioxid, CO2.
Det är knappast någon hemlighet att det kan vara svårt för konsumenter, myndigheter och andra att genomskåda företagens CO2-beräkningar. Det är nämligen stor skillnad på om de bara omfattar CO2-utsläppen under till exempel råvaru- och produktionsfasen eller om de omfattar all miljöpåverkan för produktens livslängd och efterföljande påverkan som gäller rivning, bortforsling och eventuellt återanvändning av byggavfall.
Företagen kan trots allt få en rad godkännanden, som blåstämplar dem som produkter med låga koldioxidutsläpp och därför hållbara, utan att man ser till helheten eller har alla miljöindikatorer med i beräkningen. Men det är inte alltid något som konsumenter och myndigheter uppmärksammar, Det kan utnyttjas för greenwashing eftersom det kanske bara är tal om gröna certifieringar utan att de uppfyller de europeiska kraven på verklig hållbarhet, som beskrivs i de nya europeiska reglerna och standarderna.
Man måste se till helheten
För att få en rättvisande bild av en byggprodukts totala miljöpåverkan under produktens livslängd kan man naturligtvis inte bara se på CO2-påverkan under produktionsfasen – man måste ta hänsyn till all miljöpåverkan under produktens livslängd och alltså ta med många andra viktiga miljöparametrar, inte bara koldioxid. Annars förbiser man områden som till exempel materialens livslängd, underhåll, inomhusklimat, hälsa, bortforsling, återanvändning eller deponering.
Allt ska vara med, annars vilseleder man beslutsfattarna. Det bör avspeglas i valet av certifieringsregler för att värdera äkta hållbarhet. Dessutom bör alla nya miljövarudeklarationer följa de nya europeiska standarderna. Det innebär att alla nationella förordningar måste tas bort för att säkra enhetligheten i värderingarna samt vid jämförelser mellan olika byggvaror.
EU-standarder definierar hållbarhet
I ramverket TC350 har man inom EU utarbetat en rad standarder som noggrant beskriver hur man både på produkt- och byggnivå har fastställt vilka indikatorer som ska användas för mätning av äkta och väldefinierad hållbarhet. Standarderna utgår från byggnivån med indikatorer inom de tre huvudområdena: Miljö, ekonomi och sociala indikatorer. På det sättet får man en helhetsbild av hållbarhet, och man tittar inte bara på koldioxidutsläpp när det gäller produktionsfasen av en byggprodukt.
I tegelbranschen har vi länge arbetat efter de europeiska standarderna för hållbarhet. Vi är stolta över att kunna visa våra kunder en hållbar helhetsbild och fullt ut dokumentera, att tegel är bland de mest hållbara byggmaterialen på marknaden.
Av Tommy Bisgaard, direktör för Tegelinformation.se och Byggitegel.se, samt ledamot i EUs tekniska utskott, Sustainability of Construction Works – CEN TC350.
Läs mer om europeiska standarder för hållbarhet här
Läs mer om tegel och hållbarhet på www.byggitegel.se
För ytterligare information, kontakta:
Tommy Bisgaard Tegelinformation Tel: 45 33 32 34 34 e-post:kalktegl@mail.dk www.tegelinformation.se
Svenska och danska tegelproducenter gör tillsammans med den danska branschföreningen ”Kalk- og Teglværksforeningen” en svensk satsning på information om murat byggande. Tidningen TEGL och hemsidan www.tegelinformation.se är två av flera aktiviteter riktade gentemot svenska arkitekter och byggkonsulter samt svenska konsumenter som vill veta mera om att bygga med tegel utom- och inomhus.
Taggar:
