S-teoretiker angriper PR-sosseriet
I essän "Varför jobbar Göran Persson på JKL?" i tidskriften Tvärdrag analyserar sociologen, författaren och teoretikern Klas Gustavsson fenomenet med sossar som går från politiska toppjobb till PR-branchen, som han menar har "utvecklats till att bli ett slags buffert för politiska klantskallar".
Läs utdrag ur artikeln nedan nedan. För recensionsex kontakta Daniel Suhonen 070-3538361 på plats i Almedalen eller maila tvardrag@ssu.se
Ur artikeln Varför jobbar sossar på JKL?
I mars förra året tackade Göran Persson för sig. I sitt avskedstal som socialdemokratisk partiordförande vände han sig till kongressombuden och förklarade högtidligt: ”Lobbyisterna arbetar inte för det nya. Lobbyisterna arbetar för det gamla. Framtidens lösningar har inga lobbyister. Det är gårdagens lösningar som har lobbyisterna. Framtidens lösningar – de bärs av övertygade människor som har ideal och värderingar.” Mindre än två månader senare presenterades Göran Persson som senior advisor för PR-byrån JKL. I PR-branschens tidning Resumé berättade man att den förre statsministern var i gott sällskap och publicerade en lista på tjugo namn på PR-konsulter med socialdemokratisk bakgrund. Det var en lista som långtifrån var komplett. I januari i år startades en ny partiförening i Stockholm med namnet Byråsossen. Flera socialdemokrater hade efter valförlusten tagit anställning på PR-byråerna och nu menade man sig behöva en gemensam mötesplats.
(...) Den viktigaste förklaringen till att fler personer från politiken söker sig till PR-branschen är naturligtvis att politiken alltmer blivit en fråga om PR. Jag har tidigare (bland annat här i Tvärdrag) talat om hur socialdemokratins förnyelsearbete inneburit en anpassning till ett ”postpolitiskt tillstånd”. Politik är inte längre en fråga om grundläggande sociala konflikter och pekar inte längre framåt, mot en möjlig befrielse. Här finns inte längre någon plats för ett radikalt ifrågasättande av samhällsordningen, så politiken handlar istället om att parera kriser och här blir mediehanteringen särskilt viktig (eller hur Lars Danielsson?).
Alla som någon gång letat efter jobb vet att man helst bör söka sig till en bransch där just de kvalifikationer som man själv besitter är efterfrågade. Och om man jobbat med politik och politik blivit nästan som PR, är det inte konstigt att man som före detta politisk tjänsteman söker sig till en lukrativ PR-bransch. Att fler socialdemokrater sökt sig till PR-byråerna är alltså ett resultat av att socialdemokraterna gjort ett dåligt val och att partiet under tre mandatperioder genom särskilda partianslag förberett en hel armé av politiska tjänstemän för en framtid inom PR-världen. En riktigt uselt hanterad medial kris efter en naturkatastrof eller illa genomförd valkampanj utbildar samtidigt de ansvariga på att bli bättre på just krishantering och mediehantering. Det vet man på JKL och det är därför Göran Persson jobbar där. Men Göran Persson har (liksom hans stab av politiska tjänstemän) också i sitt värv inom politiken skaffat sig viktiga kontakter och byggt upp vittförgrenade nätverk bland samhällets eliter. Det är dessa nätverk och kontakter som är attraktiva för dem som köper PR-företagets tjänster. En sociolog skulle uttrycka det som så, att ett socialt kapital (kontakter och nätverk) växlas in i ett ekonomiskt kapital (kronor och ören).
(...)
Det kan tyckas småaktigt och långsint av mig att gå tillbaka till denna tre år gamla replikväxling med Jonas Morian, men det här är faktiskt det enda argument som jag – vad jag kan dra mig till minnes - någonsin fått att bemöta när det gäller min kritik av politikens professionalisering. Argumentet om politikernas ökade arbetsbörda är säkert riktigt och också jag tycker att de politiska tjänstemännen borde vara fler idag än på 1950-talet. Men i debatten har det kommit att överdrivas på ett betänkligt sätt. Och genom att överdriva och förgrova argumentet undergräver man en diskussion om den interna partidemokratin som borde vara viktig för ett parti som socialdemokraterna.
Jonas Morian har också på sin blogg tagit upp frågan om att allt fler socialdemokrater sedan valet sökt sig till PR-branschen och kommit till slutsatsen att: ”politiken och kommunikationsbranschen har mycket att lära av varandra, och det är sannolikt bra för närings- och det övriga samhällslivet att människor kan röra sig mellan dessa världar”.
Min åsikt är istället att politiken och PR-världen redan har en alltför intim relation och att det finns faror med att människor rör sig alltför fritt mellan dessa sfärer. Politiken och PR-branschen har olika logiker: Som politiker eller politiskt anställd är din uppdragsgivare de väljare och det parti (dess medlemmar) som gett dig din position. En PR-konsults lojalitet måste ligga hos den egna byrån och hos företagets kunder. En annan skillnad mellan politiken och PR-världen handlar om öppenhet. En PR-byrås verksamhet behöver inte bry sig om öppenhet, utan kan hemlighålla vilka uppdragsgivare man antar och givetvis vilka insatser man företar sig. Det är med andra ord viktigt att dessa båda logiker inte blandas samman.
Den utveckling vi går mot är att det håller på att växa fram en yrkesgrupp som vandrar mellan regeringskansliet och PR-byråerna. Moderater och socialdemokrater byter jobb med varandra beroende på valutgången: politiskt sakkunnig när det egna partiet är framgångsrikt, PR-konsult när samma parti fått backning av väljarna. Jag ska ge några argument för att visa på problemen med en sådan utveckling.(...)
Klas Gustavsson är doktorand i sociologi vid Lunds universitet och aktiv i tidskriften Fronesis. Klas har bland annat skrivit boken Socialismens liv efter döden (Atlas 2004) och tillsammans med Nisha Besara varit redaktör för SSU:s jubileumsbok Strebrar, fraspolitiker och alla vi andra (Premiss 2007). Klas var ordförande i Jönköpings läns SSU-distrikt 1996-1997.