Arbetspensionsrehabilitering har en svagt positiv effektivitet
Pressmeddelande 23/2019, Fritt för publicering 8.5.2019 kl. 9.30
Yrkesinriktad rehabilitering som genomförts med stöd av arbetspensionslagarna har endast en svagt positiv effektivitet på arbetsdeltagandet, visar en populationsbaserad undersökning som utförts av Arbetshälsoinstitutet. Undersökningen granskade arbetsdeltagandet för rehabiliteringsmottagare tre år före och tre år efter rehabiliteringsperioden. Som jämförelsegrupp användes personer som inte hade genomgått arbetspensionsrehabilitering. Granskningen omfattade rehabiliteringsperioder som påbörjades under åren 2008–2010 och gällde rehabilitering för sjukdomar i rörelseorganen och psykisk ohälsa.
Yrkesinriktad arbetspensionsrehabilitering ökade arbetsdeltagandet med 7,2 procentenheter, vilket motsvarade en ökning på 2,6 arbetsmånader under en tre år lång uppföljningsperiod.
– Mest nytta av rehabiliteringen hade manliga patienter, och de kvinnliga patienter som led av psykisk ohälsa. Minst nytta hade de kvinnliga patienter som led av sjukdomar i rörelseorganen, säger professor Eira Viikari-Juntura vid Arbetshälsoinstitutet.
– Totalt sett var nyttan av rehabiliteringen liten i förhållande till insatsen. Under rehabiliteringsperioden, som varade i genomsnitt 7,9 månader, lyfte patienterna utkomstersättning. Under motsvarande tid arbetade jämförelsepersonerna (som inte genomgick rehabilitering) 4,9 månader, utan att lyfta några socialskyddsförmåner.
Användningen av arbetspensionsrehabilitering har ökat fortlöpande under 2010-talet, varför det är angeläget att utreda dess effekter. Kostnaderna för arbetspensionsrehabilitering uppgick år 2017 till sammanlagt 151 miljoner euro, varav 130 miljoner utgjordes av rehabiliteringspenning och andra former av utkomstersättning under rehabiliteringsperioden. Resten utgjordes av kostnader för rehabiliteringstjänster.
Arbetspensionsrehabilitering ordnas av samtliga arbetspensionsförsäkringsbolag och Keva. Antalet personer i arbetspensionsrehabilitering uppgick i fjol till över 18 000.
Arbetspensionsrehabiliteringens mål är att förlänga yrkeskarriären och förebygga arbetsoförmåga
Arbetspensionsrehabilitering är yrkesinriktad rehabilitering som är avsedd för personer som är etablerade i arbetslivet och som inom de närmaste fem åren riskerar att bli arbetsoförmögna på grund av sjukdom eller skada. Rehabiliteringen kan vara kortvarig, t.ex. arbetsprövning eller arbetsträning, eller långvarig, t.ex. utbildning till ett nytt yrke. Arbetspensionsrehabilitering är en lagstadgad verksamhet där målet är att främja fortsatt yrkeskarriär och minska behovet av sjukpensionering.
Vid sidan av rehabiliteringen behövs även andra insatser
Undersökningen visade att korta rehabiliteringsperioder (högst 10 månader) påverkade arbetsdeltagandet främst under året efter rehabiliteringen. Därefter avtog effekten. Vid långa rehabiliteringsperioder (mer än 10 månader) sågs den positiva effekten med viss fördröjning.
I undersökningen hade man inte tillgång till uppgifter om rehabiliteringens exakta innehåll eller genomförande. De korta rehabiliteringsperioderna bestod troligen av rehabilitering på arbetsplatsen, t.ex. arbetsprövning eller arbetsträning, medan de längre perioderna troligen omfattade utbildningsprogram.
– Det verkar som om arbetspensionsrehabiliteringen i dess nuvarande form inte skulle leda till en effektiv ökning av arbetsdeltagandet. Vid sidan av rehabiliteringen behövs också andra åtgärder, t.ex. en mer omfattande anpassning av arbetet samt bättre och långvarigare stöd på arbetsplatsen. Efter en rehabiliteringsperiod som omfattar utbildningsinsatser behövs sysselsättningsfrämjande tilläggsåtgärder för att underlätta återgången till arbetet, påpekar Viikari-Juntura.
- Under de rehabiliteringsperioder som omfattades av den aktuella undersökningen var företagshälsovårdens roll som initiativtagare till yrkesinriktad rehabilitering ännu i ett utvecklingsskede, understryker docent Maija Haanpää, överläkare vid pensionsförsäkringsbolaget Ilmarinen. Sedan dess har det gjorts flera ändringar i lagstiftningen i syfte att främja återgången till arbetet. I denna undersökning har man inte haft möjlighet att utreda effekterna av eventuella förändringar i arbetet. Vid arbetsprövning är det viktigt att genomföra tillräckligt omfattande anpassningar av arbetsuppgifterna för att möjliggöra ett långvarigt fortsatt arbetsdeltagande.
Rehabiliteringsprocesserna bör utvecklas och utvärderingen av effekterna förbättras
Arbetshälsoinstitutets undersökning av rehabiliteringseffekter är den första populationsbaserade studien som gjorts om arbetspensionsrehabilitering. Undersökningen visar att rehabilitering i de flesta fallen ledde till en återgång till arbetet, men att detta troligen skulle ha skett nästan lika ofta även utan rehabilitering. Resultaten visar på vikten av att se över och utveckla arbetspensionsrehabiliteringens processer.
– För att förbättra effekten av arbetspensionsrehabiliteringen bör man utreda hur rehabiliteringstjänsterna kan utvecklas och i vilken utsträckning man kan använda alternativa eller kompletterande insatser, säger direktör Jorma Mäkitalo vid Arbetshälsoinstitutet.
– Det är viktigt att arbetet med att utreda arbetspensionsrehabiliteringens effekter i dagens arbetsliv och företagshälsovårdens roll inom rehabiliteringen fortsätter i samarbete med arbetspensionsförsäkringsbolagen, säger Haanpää.
– Vi föreslår att man utvecklar arbetspensionsrehabiliteringen med hjälp av forskningsbaserad försöksverksamhet, säger Mäkitalo.
Undersökningen är en del av ett projekt för att utreda hur utvecklingen av yrkeskunnandet påverkar arbetsdeltagandet vid nedsatt hälsa och arbetslöshet. I undersökningen granskades arbetsdeltagandet tre år före och tre år efter en rehabiliteringsperiod för personer som genomgått arbetspensionsrehabilitering, jämfört med personer som inte genomgått sådan rehabilitering. Den grupp som hade fått rehabilitering omfattade 3199 personer i åldern 30–55 år, som nyligen haft anställning och som haft arbetsoförmögenhet på grund av sjukdom i rörelseorganen eller psykisk ohälsa, och som genomgått en rehabiliteringsperiod som påbörjats under åren 2008–2010 (interventionsgruppen). Den lika stora och statistiskt matchade jämförelsegruppen bestod av personer som inte hade genomgått arbetspensionsrehabiliterings. Grupperna gjordes jämförbara med hjälp av sociodemografiska och arbetsrelaterade faktorer samt uppgifter om arbetsoförmåga och övrig arbetsmarknadshistoria. I undersökningen användes ett material baserat på registeruppgifter från Statistikcentralen, Pensionsskyddscentralen och Folkpensionsanstalten. Undersökningen finansierades av Finlands Akademis råd för strategisk forskning (projektnummer 303534).
Mer information:
Eira Viikari-Juntura, professor, äldre forskare, Arbetshälsoinstitutet, tfn 040 7369259, eira.viikari-juntura[at]ttl.fi
Taina Leinonen, specialforskare, Arbetshälsoinstitutet, tfn 050 3271723, taina.leinonen[at]ttl.fi
Presentation i Press konferens 8.5.2019 (på finska)
Komment Maija Haanpää Ilmarinen (på finska)
Mediatjänster
Kristiina Kulha, informationschef
Arbetshälsoinstitutet, Helsingfors
tfn. 358 40 5486914, 358 30 474 2551
Tiina Kaksonen, koordinator
Arbetshälsoinstitutet, Uleåborg
tfn. 358 30 474 3015, 358 50 3643158
www.ttl.fi
Arbetshälsoinstitutet är en finländsk forsknings-, utvecklings- och expertinstans inom området för arbetsvälbefinnande. Verksamhetens syfte är att främja hälsa och säkerhet i arbetet och öka arbetstagarnas välbefinnande. Institutet är ett självständigt offentligrättsligt samfund inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningssektor med verksamhetsställen på fem orter och huvudkontor i Helsingfors, Finland. Verksamheten finansieras till hälften av statsmedel. Arbetshälsoinstitutet har cirka 560 anställda.
Taggar:
