Flexibla arbetstider gav längre yrkeskarriärer inom kommunsektorn

Möjligheten att påverka sina egna arbetstider var den faktor som starkast förutsade om anställda som närmade sig pensionsåldern skulle komma att fortsätta i arbetslivet, visar Arbetshälsoinstitutets uppföljningsundersökning av anställda inom kommunsektorn. Goda möjligheter att påverka arbetstiderna hjälpte de anställda att fortsätta arbeta efter uppnådd pensionsålder, även när deras hälsotillstånd hade försämrats.

Undersökningen omfattade 4677 kommunanställda som uppnådde åldern för ålderspensionering under åren 2005–2011. I undersökningen jämförde man två grupper av anställda – de som hade arbetat fram till pensionsåldern och de som fortsatte att arbeta i minst ett halvt års tid efter uppnådd pensionsålder.

− Att utreda vilka faktorer som förutsäger att en anställd kommer att fortsätta att arbeta efter uppnådd pensionsålder är en fråga av stor samhällekonomisk betydelse. Beslutsfattare, chefer och arbetsplatser behöver denna kunskap som stöd för sitt beslutsfattande och för att kunna utveckla verksamheten, säger forskarprofessorn, akademiforskaren Marianna Virtanen vid Arbetshälsoinstitutet.

− Tidigare undersökningar har ofta fokuserat på de faktorer som har lett till förtidspensionering på grund av arbetsoförmåga – också det en viktig fråga.

Möjligheterna att fortsätta arbeta påverkas av många olika faktorer

Av undersökningspersonerna var det 832 (17,8 %) som förlängde sin yrkeskarriär med mer än ett halvt år. De som hörde till denna grupp var oftare män och hade högre yrkesställning än de som inte fortsatte att arbeta efter pensionsåldern. Gruppen omfattade också en större andel personer som inte levde i ett parförhållande. Av olika faktorer med anknytning till hälsan var god psykisk hälsa den viktigaste.

Möjligheten till flexibla arbetstider visade sig vara den arbetsrelaterade psykosociala faktor som starkast förutsade en förlängning av yrkeskarriären, sedan man i analyserna hade beaktat effekten av övriga faktorer, som t.ex. hälsa och yrkesställning. Anställda som hade goda möjligheter till flexibla arbetstider fortsatte i genomsnitt 9,5 månader längre i arbetslivet än anställda som upplevde sig ha dåliga möjligheter att påverka sina arbetstider.

Över 20 procent (21,3 %) av de anställda som hade god psykisk hälsa och möjlighet att påverka sina arbetstider fortsatte att arbeta efter uppnådd pensionsålder. Av dem som inte hade god psykisk hälsa och inte heller kunde påverka sina arbetstider var det bara 9,2 procent som fortsatte att arbeta.

I de fall där de anställda hade psykiska symtom, men möjligheter att påverka sina arbetstider, fortsatte 15,0 procent att arbeta efter pensionsåldern. Bland de anställda som mådde psykiskt bra men hade dåliga möjligheter att påverka sina arbetstider var andelen som fortsatte att arbeta 10,4 procent.

− Våra resultat visar att goda möjligheter att påverka sina arbetstider hjälper de anställda att orka fortsätta i arbetslivet ännu efter att de har uppnått sin individuella pensionsålder, också i de fall där hälsan är nedsatt, konstaterar ledaren för Kommun10-undersökningen, professor Jussi Vahtera från Arbetshälsoinstitutet och Åbo universitet.

− Flexibla arbetstider kan göra det lättare att hantera stressen och hushålla med sina resurser när man närmar sig pensionsåldern, något som är viktigt speciellt för kvinnliga anställda, som ofta behöver tid och resurser t.ex. för att kunna ta hand om sina åldriga föräldrar. Goda möjligheter att påverka sina arbetstider kan också vara en mer allmän indikator på gott ledarskap och en förtroendefull stämning på arbetsplatsen.

Möjligheterna att påverka sina arbetstider baserar sig på enkäter där de anställda har bedömt sina möjligheter att påverka arbetsdagens början och slut, arbetsdagens längd, arbetspauser, möjligheter att sköta privata ärenden, arbetsskiftsarrangemang, förläggningen av avlönade semestrar och ledigheter samt möjligheterna till oavlönade tjänst- och andra ledigheter.

Undersökningsperioden sammanföll tidsmässigt med pensionsreformen

Uppföljningen av kommunanställda som uppnådde pensionsåldern inleddes år 2005, vid samma tidpunkt som pensionsreformen inleddes. Registerdata har funnits tillgängliga för tiden fram till slutet av år 2011. För varje undersökningsperson fastställdes en kalkylmässig pensionsålder baserad på personens arbetshistoria och yrkesbransch. Enligt den nya pensionslagen har en arbetstagare möjlighet att fortsätta arbeta fram till 68 års ålder. Pensionen blir större, ju längre man fortsätter i arbetslivet.

I undersökningen varierade den kalkylmässiga pensionsåldern mellan 57 och 65 år. Oftast låg den mellan 64 och 65 år. Genom att jämföra den kalkylmässiga pensionsåldern med personens faktiska pensioneringsdatum eller fortsatta tid i arbetslivet kunde man fastställa om det rörde sig om en förlängning av yrkeskarriären, vilket definierades som kvarvaro i arbetslivet i mer än sex månader efter den kalkylmässiga pensionsåldern.

Uppgifterna om de anställdas kalkylerade pensionsålder och faktiska pensioneringsdatum erhölls från Keva och Pensionsskyddscentralen. Bedömningen av de anställdas hälsotillstånd baserar sig på flera olika registeruppgifter samt enkäter som de anställda hade besvarat medan de fortfarande var kvar i arbetslivet. Undersökningen finansierades av Finlands Akademi, Arbetshälsoinstitutet och de kommuner som medverkade i undersökningen.

Mer information:

Forskarprofessor, akademiforskare Marianna Virtanen, Arbetshälsoinstitutet, tfn 030 474 2702, 043 824 1151, marianna.virtanen[at]ttl.fi

Professor Jussi Vahtera, Åbo universitet och Arbetshälsoinstitutet, tfn 030 474 7520, jussi.vahtera[at]ttl.fi

Artikel: Virtanen M, Oksanen T, Batty GD, Ala-Mursula L, Salo P, Elovainio M, Pentti J, Lybäck K, Vahtera J, Kivimäki M. Extending employment beyond the pensionable age: a cohort study of the influence of chronic diseases, health risk factors, and working conditions. Plos One 2014;9(2):e88695
Länk: http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0088695

Arbetshälsoinstitutet är en finländsk forsknings-, utvecklings- och expertinstans inom området för arbetsvälbefinnande. Verksamhetens syfte är att främja hälsa och säkerhet i arbetet och öka arbetstagarnas välbefinnande. Institutet är ett självständigt offentligrättsligt samfund inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningssektor med verksamhetsställen på sex orter och huvudkontor i Helsingfors, Finland. Arbetshälsoinstitutet har cirka 750 anställda.