I Tavastehus tog invånarna själva ansvar för att utveckla servicen i sitt bostadsområde
Försöksverksamheten gav ökad samhörighet och livskvalitet
I Tavastehus, Finland, gick staden modigt in för att engagera invånarna i utvecklingen av den lokala servicen inom ramen för en tvåårig försöksverksamhet som inleddes 2010. Gensvaret blev överraskande positivt: i mer än hundra serviceexperiment utvecklades lokala tjänster som tusentals kommuninvånare tog del av. De tjänster som initierades av invånarna själva bidrog till att stärka den lokala samhörigheten, t.ex. genom att öka samverkan mellan ungdomar och pensionärer. En jämförelse med traditionella utvecklingsmodeller visade att den invånarinitierade utvecklingsverksamheten inte krävde några stora resurser av kommunen under processens gång.
Invånarna visade sig vara aktiva förnyare. Kommunen gav dem makt och ansvar att utveckla servicen, vilket bidrog till att återupprätta den lokala samhörigheten.
Försöksverksamheten har följts och utvärderats av en forskargrupp inom Inno-Vointi-projektet, som genomfördes under Arbetshälsoinstitutets samordning med finansiering från Tekes. Gruppen studerade det nya ledningssättet för försöksverksamheten, genom vilket invånarna ges möjlighet att själva initiera och genomföra sin service.
I samband med kommunsammanslagningarna har det funnits ett behov av att förenhetliga tjänsteutbudet och prissättningen, t.ex. när det gäller användningen av offentliga lokaler. I Tavastehus sökte man istället nya metoder för att blåsa liv i talkoandan och stärka den lokala samhörigheten med hjälp av minipilotprojekt, en ny typ av serviceexperiment. Samtidigt kunde man också dra nytta av kommuninvånarnas idéer och resurser vid utvecklingen av serviceutbudet.
Minipilotverksamheten i Tavastehus
Under åren 2010−2012 genomförde invånarna mer än hundra minipilotprojekt med uppbackning av stadens ”invånaragent”. Varje invånare, organisation, företag eller kommunanställd hade möjlighet att ansöka om tillstånd att genomföra ett minipilotprojekt. Ansökan gjordes på ett webbformulär som var lätt att fylla i. Kravet var att pilotprojektet skulle ha minst två medverkande aktörer som representerade olika aktörskategorier, t.ex. pensionärer och barn eller företag och skolor. Man sökte djärva och nytänkande uppslag som skulle erbjuda nytta och vara möjliga att genomföra på nytt.
Rutinerna hade gjorts så enkla som möjligt för aktörerna: inga besvärliga blanketter, ingen mödosam bokföring och inga formbundna mellanrapporter. Det gick snabbt och enkelt att dra igång ett minipilotprojekt.
Kommunen beviljade varje antaget minipilotprojekt en motivationspeng på 500 euro för täckning av projektets omkostnader. När ett minipilotprojekt väl hade blivit antaget, fick aktörerna själva stå för planeringen och genomförandet. En del av minipilotprojekten är redan avslutade, medan andra fortsätter sin verksamhet.
De nya tjänsterna aktiverade invånarna och förbättrade livskvaliteten
Den direkta ekonomiska nyttan av minipilotprojekten är svår att bedöma. Men mot bakgrunden av att samhällets kostnad för varje utslagen ungdom uppgår till uppskattningsvis 1,2 miljoner euro innebär det att hela minipilotsatsningen har betalat igen sig mångfalt, om redan en enda av dessa ungdomar har kunnat hjälpas att få fäste i arbetslivet. T.ex. minipilotprojektet ”Motionsklubb för unga män” kan i mer än ett fall ha förhindrat att en ungdom hamnat i ett utförskap. Ett annat minipilotprojekt, flergenerationscaféet Elämänkaarikahvila, bidrog till att öka pensionärernas aktivitet och förbättra deras livskvalitet. Caféet har haft många besökare, och också ungdomarna har deltagit aktivt i verksamheten. Det är intressant att reflektera över hur mycket man på detta sätt har kunnat spara jämfört med att kommunen själv skulle ha producerat tjänsten, och vilka övriga positiva effekter man i så fall skulle ha gått miste om.
Av de kommunala beslutsfattarna krävs det mod att genomföra verksamheter som bygger på medborgaraktivitet. Det krävs också att man tolererar misslyckanden. Alla minipilotprojekt var inte alltid några framgångshistorier. Men eftersom kommunen satsade mycket lite pengar på varje enskilt minipilotprojekt, betyder det att redan några enstaka verkligt lyckade projekt räcker till för att hela verksamheten ska kunna betraktas som en framgång.
Hur fortsätter verksamheten i Tavastehus?
I Tavastehus upplevdes det att man hade stor nytta av minipilotverksamheten. I fortsättningen kommer stadens elva beställarchefer att få besluta om inledningen av nya minipilotverksamheter inom sina egna ansvarssektorer. För närvarande har beställarcheferna möjlighet att starta sammanlagt närmare 50 minipilotprojekt.
”Våra erfarenheter av det här nya och snabba arbetssättet har varit mycket positiva. Det har varit lätt att engagera både invånare och andra aktörer i verksamheten. Den populäraste minipilotverksamheten, flergenerationscaféet Elämänkaarikahvila, har redan fått ett antal efterföljare", berättar Markku Rimpelä, direktör för stadens beställningsverksamhet.
Den nya metoden för utveckling av offentliga tjänster utreddes av VTT
VTT:s roll i projektet var att studera minipilotprocesserna som exempel på en ny form av användarinitierad innovationsverksamhet inom den offentliga sektorn. För att kunna skapa en modell av verksamheten analyserade man minipilotprojektens allmänna processtruktur med avseende på processens olika faser och de olika aktörernas roller under processen.
Minipilotprojekten jämfördes med kommunala utvecklingsmodeller av mer traditionellt slag. ”Det speciella med pilotprojekten var att hela ansvaret för utvecklingsprocessen överläts på kommuninvånarna, så att användarna själva fick bestämma utvecklingsobjektet. Invånarna utvecklade lösningar på vardagliga problem på ett sätt som stärkte samhörigheten", säger forskare Katri Kallio från VTT.
Jämfört med mer traditionella utvecklingsmodeller krävde processerna inte några omfattande resurser, konstaterades i undersökningen. Kommunens uppgift i en försöksinriktad utvecklingsmodell av minipilottyp är att skapa förutsättningar för verksamheten och att lära sig av serviceinnovationerna. Kommunens uppgift är också att stödja och uppmuntra kommuninvånarnas medverkan och att sköta informationsspridningen.
Verksamheten har minskat klyftan mellan kommunens ledning och kommuninvånarna. De personer som intervjuades för undersökningen upplevde att minipilotverksamheten hade ökat samhörigheten och gemenskapskänslan och väckt liv i den lokala talkoandan.
”Det är inte möjligt för kommunen att enbart förlita sig på utvecklingsmetoder av minipilottyp, men denna typ av verksamhet kan bra utgöra en del av utvecklingsarbetet. Med det här arbetssättet kan man förnya serviceutbudet utgående från användarnas behov, samtidigt som man tar fram helt nya serviceformer som invånarna behöver. Enligt min åsikt erbjuder denna typ av utvecklingsmetod en unik möjlighet för invånarna att själva påverka tjänsteutbudet”, säger Karo Tammela från VTT.
Exempel på ett minipilotprojekt: Motionsklubben för unga män
Toni och Mikko Koski startade år 2011 ett minipilotprojekt för att hjälpa utslagningshotade ungdomar att aktivera sig genom att delta i innebandy- och talkoaktiviteter. Toni Koski hade redan tidigare startat ett annat minipilotprojekt för samma ändamål, men då var det fråga om träning på gym.
Verksamheten har haft över 100 besökare, och som mest har man haft 30 spelare vid ett och samma tillfälle. Tack vare minipilotprojektet var det lättare att förhandla om spellokaler, och med hjälp av motivationspengen kunde man skaffa sig speltillbehör och redskap. De ungdomar som deltagit aktivt i talkoarbetet har utvecklat en stark anknytning till invånargemenskapen i Jukola. Verksamheten har noterats på flera olika håll i staden. Toni Koski är numera läroavtalsstuderande vid stadens ungdomsverksamhet med titeln ”erfarenhetsexpert”.
Toni Koskis beskrivning av motionsklubbens tillkomst och verksamhet
Exempel på ett minipilotprojekt: Flergenerationscaféet Elämänkaarikahvila
Flergenerationscaféet är en verksamhetsform för pensionärer och skolbarn som planerats och genomförts av Kalvola Rödakorsavdelning, tre olika pensionärsorganisationer samt Iittala samskolas skolföräldrar. Pensionärerna har upprätthållit ett eftermiddagscafé för ungdomar i ungdomslokalen bredvid Iittala samskola. Caféet har hållit öppet några timmar varje tisdag. Barnen och ungdomarna har kunnat tillbringa eftermiddagen på caféet, där de för en billig penning har kunnat köpa mellanmål som pensionärerna har tillrett. Samtidigt har ungdomarna gett pensionärerna handledning i informationsteknik.
Med understödet på 500 euro täcktes kostnaderna för de första produkterna, varefter caféet har varit ekonomiskt självbärande. Syftet är inte att producera vinst, utan intäkterna används för att hålla igång verksamheten.
Pensionärerna har fått en meningsfull aktivitet och ungdomarna har fått en plats att gå till efter skoldagens slut. Caféverksamheten har också underlättat vardagen för elevernas föräldrar. Stämningen i bostadsområdet har förbättrats när ungdomarna och pensionärerna har lärt känna varandra.
Flergenerationscaféet Elämänkaarikahvila (på finska)
Video om flergenerationscaféet (på finska)
Mer information
projektchef, forskare Katri Kallio, VTT, tfn 020 722 4134, katri.kallio[at]vtt.fi
forskningspraktikant Karo Tammela, VTT, tfn 020 722 6753, karo.tammela[at]vtt.fi
serviceproduktionsdirektör Päivi Raukko, Tavastehus stad, tfn (03) 621 4661, paivi.raukko[at]hameenlinna.fi
Läs också
Pressmeddelande den 21.5.2013: Förnyelsen av den offentliga sektorn förutsätter större öppenhet för idéer från gräsrotsnivå
