Ny verksamhetsmodell minskar arbetstagarnas kemikalieexponering

Pressmeddelande 28/2019, Fritt för publicering 27.5.2019

Inom ramen för Arbetshälsoinstitutets forskningsprojekt om nickel- och arsenikexponering har man vidareutvecklat en verksamhetsmodell för minskning av arbetsrelaterad kemikalieexponering. Modellen bygger på samtal om arbetsmetoder och arbetshygien, som inleds om kemikaliekoncentrationen i urinprov från en arbetstagare överskrider den larmgräns som fastställts av arbetsgivaren. Denna så kallade Harjavalta-modell fungerar som stöd för chefsarbetet och bidrar till att minska kemikalieexponeringen och förbättra arbetshygienen. Modellen kan tillämpas också på andra kemikalier, om exponeringen följs genom biologiska exponeringsmätningar.

I undersökningen utreddes arbetstagarnas exponering för arsenik och nickel från 1980-talet framåt. På basis av resultaten gjorde man en bedömning av hur Harjavalta-modellen har påverkat exponeringsnivåerna. Resultaten visar en sjunkande trend för biokoncentrationerna av både nickel och arsenik, trots att luftkoncentrationerna av dessa kemikalier har varit konstanta under hela 2000-talet. Att koncentrationsnivåerna har minskat beror bl.a. på förbättrade produktionsprocesser, förbättrad arbetshygien på individnivå, samt användning av personlig skyddsutrustning i de arbeten där exponeringen är störst. Harjavalta-modellen visades ha haft stor betydelse för koncentrationssänkningen.

Modellen har utvecklats i samarbete med Boliden Harjavalta Oy och Nornickel Harjavalta Oy, varav namnet "Harjavalta-modellen”.

Verksamhetsmodellen baserar sig på exponeringssamtal med arbetstagaren

I Harjavalta-modellen leder överskridning av exponeringsnivån till ett samtal mellan arbetstagaren och chefen.

– Modellen bygger på att involvera cheferna i samtal om arbetshygieniska frågor med sina medarbetare. Samtalen främjar chefsarbetet och ger upphov till utvecklingsförslag och åtgärder som leder till bättre arbetshygien, säger projektets ansvarsperson, ledande expert Mirja Kiilunen vid Arbetshälsoinstitutet.

Under exponeringssamtalen

  • går man igenom de arbetsuppgifter som ingick i personens arbete före provtagningen
  • utreder man om det hade hänt någonting särskilt under provtagningsdagen eller dagen innan, eller om arbetsdagen i något annat avseende avvek från det normala
  • utreder man vilken skyddsutrustning som användes under dagen i fråga och hur länge den användes, samt utrustningens senaste underhållsdag
  • går man tillsammans med arbetstagaren eventuella grundläggande orsaker till att exponeringen var förhöjd
  • kommer man överens om fortsatta åtgärder och tidpunkten för eventuella kontrollprover.

Om värdet är förhöjt även vid följande provtagning, genomförs ett nytt samtal, där också företagshälsovården och arbetarskyddet medverkar. Man går igenom de ovan nämnda punkterna samt när och hur man ska använda skyddsutrustningen. Man betonar också vikten av att byta arbetskläder och tvätta sig före provtagningen och innan man går hem.

– Användningen av verksamhetsmodellen minskar inte behovet av arbetshygieniska mätningar för att säkerställa att arbetsluften är ren och för fastställande av vilken skyddsutrustning och andra arbetshygieniska lösningar som behövs för att trygga kemikaliesäkerheten på arbetsplatsen, konstaterar ledande företagsläkare Markku Pavela vid Storindustriparkens hälsostation i Harjavalta.

God arbetshygien ger mindre exponering

Exponeringen kan minskas även genom att man i samtliga arbetsskeden iakttar god arbetshygien. Det innebär bland annat att lösgörning och underhåll av maskin- och anläggningsdelar genomförs utan onödig dammutveckling och att underhållsarbeten utförs först efter att man avlägsnat eventuellt löst damm. Det är också viktigt att olika arbetsmoment utförs i rätt ordningsföljd. När arbetet utförs med iakttagande av god arbetshygien, minskar också mängden damm på arbetsytor och i arbetsluften, varigenom man undviker onödig exponering.

Exponering kan ske via luftvägarna eller mag–tarmkanalen

Arbetsrelaterad kemikalieexponering antogs tidigare ske huvudsakligen via luftvägarna, men i fråga om arsenik har det visat sig att också exponering via mag–tarmkanalen är skadligt. Arbetshygieniska riskbedömningar utgår så gott som alltid från bedömningen av enskilda arbetstagares exponering och grundar sig bland annat på resultaten av arbetshygieniska mätningar på arbetsplatsen.

Vid bedömning av exponering på arbetsplatsen bör man bland annat beakta följande:

  • antalet arbetstagare som utsätts för exponeringen
  • exponeringsvägen (luftvägar, hud, mag–tarmkanal)
  • hur ofta exponeringen förekommer
  • de koncentrationer och högsta koncentrationer av kemikalien som uppmätts i arbetsmiljön
  • kemikaliens fysikalisk-kemiska egenskaper (bland annat partikelstorlek, löslighet, kemisk form)
  • arbetsmiljöns egenskaper (temperatur, fuktighet, luftväxling).

På individnivå påverkas exponeringsgraden framför allt av arbetshygienen och användningen av personlig skyddsutrustning. Arbetstagaren kan själv minimera exponeringen genom att använda sin skyddsutrustning enligt anvisningarna och övriga direktiv från arbetsgivaren och företagshälsovården.

Harjavalta-modellen kan användas i större utsträckning

Harjavalta-modellen kan användas på alla arbetsplatser, där personalens exponering för kemikalier mäts med hjälp av biomonitorering. Biomonitorering används till exempel vid mätning av exponering för aluminium, krom, selen, kadmium och titan. Modellen testas för närvarande i praktiken vid Boliden Kevitsa Mining i Sodankylä.

I projektet ”Bedömning och minskning av arbetstagarnas exponering vid nickelarbete" samlade man in information om korrelationen mellan luftkoncentrationer och biokoncentrationer av nickel vid olika arbetsuppgifter. Man bedömde också cancerrisken av exponering för nickelföreningar, samt vidareutvecklade en verksamhetsmodell för minskning av kemikalieexponering och utredde modellens användbarhet.

I projektet deltog arbetarskyddet och företagshälsovårdsorganisationerna vid Boliden Harjavalta Oy, Boliden Kevitsa Mining och Nornickel Harjavalta Oy. I finansieringen av projektet deltog utöver de ovan nämnda instanserna även Arbetarskyddsfonden och Arbetshälsoinstitutet.

Mer information

Markku Pavela, ledande företagsläkare, Suurteollisuuspuiston työterveysasema (Storindustriparkens företagshälsostation), tfn +358 2 5358250, markku.pavela(at)boliden.com

Mirja Kiilunen, ledande expert, Arbetshälsoinstitutet, tfn 030 4741 eller 030 474 2863, mirja.kiilunen(at)ttl.fi

Forskningsrapport: Työntekijäkohtaisen altistumisen arviointi ja vähentäminen, Työterveyslaitos 2019. (på finska) www.julkari.fi

Projektets webbplats: Bedömning och minskning av arbetstagarnas exponering vid nickelarbete (2017–2019) (på finska)

Biomonitorering (Arbetshälsoinstitutet)

 

Mediatjänster
Kristiina Kulha, informationschef
Arbetshälsoinstitutet, Helsingfors
tfn. 358 40 5486914, 358 30 474 2551

Tiina Kaksonen, koordinator
Arbetshälsoinstitutet, Uleåborg
tfn. 358 30 474 3015, 358 50 3643158
www.ttl.fi

Arbetshälsoinstitutet är en finländsk forsknings-, utvecklings- och expertinstans inom området för arbetsvälbefinnande. Verksamhetens syfte är att främja hälsa och säkerhet i arbetet och öka arbetstagarnas välbefinnande. Institutet är ett självständigt offentligrättsligt samfund inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningssektor med verksamhetsställen på fem orter och huvudkontor i Helsingfors, Finland. Verksamheten finansieras till hälften av statsmedel. Arbetshälsoinstitutet har cirka 560 anställda.

Taggar:

Om oss

Arbetshälsoinstitutet (Työterveyslaitos) är en forsknings-, utvecklings- och expertinstans inom området för arbetsvälbefinnande. Verksamhetens syfte är att främja hälsa och säkerhet i arbetet och öka arbetstagarnas välbefinnande. Arbetshälsoinstitutet har cirka 600 anställda. Institutet är ett självständigt offentligrättsligt samfund inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningssektor med verksamhetsställen på five orter och huvudkontor i Helsingfors. 50 % av budjetten kommer från staten.

Prenumerera

Media

Media