Nya vindar i sjöfartens säkerhetstänkande

Pressmeddelande 4/2017, Fritt för publicering 17.1.2017 kl.12

Säkerheten inom sjöfarten har utvecklats bra, men ibland bygger säkerhetstänkandet för mycket på anvisningar, hierarkier och felsökande, visar forskningsprojektet SeaSafety. Sjöfarten behöver en ny typ av positivt säkerhetstänkande som bygger på proaktiv riskhantering och kännedom om faktorer som påverkar människors tänkande och handlande. I SeaSafety-projektet har Arbetshälsoinstitutet tillsammans med myndigheter och rederier testat nya verktyg som redan har visat sig fungera bra in flygtrafik. Verktygen har anpassats för sjöfarten och presenteras i den rikt illustrerade handboken ”Turvallisesti merellä” (Säkerheten till sjöss).

Sjöfartens säkerhetsledning styrs av Internationella säkerhetsorganisationskoden (ISM-koden), som baserar sig bl.a. på besiktningar, inspektioner och dokumentation. Med hjälp av dessa åtgärder har man uppnått en viss, bra säkerhetsnivå inom sjöfarten.

År 2016 fick Trafi kännedom om 41 små olyckor som inträffat på finskt territorialvatten.

– ISM-koden betonar kanske för mycket fartygsbefälhavarens ansvar och bestämmanderätt och befäster på så sätt sjöfartens hierarkiska karaktär, säger specialforskare Anna-Maria Teperi vid Arbetshälsoinstitutet.
– Man borde öka de anställdas engagemang och medverkan i arbetet med att utveckla säkerhetskulturen.
 

– Det kan till exempel hända att man inte rapporterar farosituationer, av rädsla för att det ska leda till en jakt på skyldiga. Så här borde det naturligtvis inte vara. Avvikelserapporter borde behandlas på ett konstruktivt sätt, så att hela arbetsteamet tillsammans går igenom situationen och reflekterar över vad man gjorde bra och vad man kan göra annorlunda i fortsättningen.

– Cheferna måste föregå med gott exempel och göra diskussionerna till ett öppet läroforum. Cheferna har en nyckelroll när det gäller att ta initiativ till säkerhetsfrämjande åtgärder och oförtrutet driva saken vidare.

– Ett av SeaSafety-projektets förslag är att grunda ett nätverk för sjöfarten, där dialogen mellan sjöfartsaktörerna skulle kunna fortsätta. Speciellt cheferna skulle ha nytta av att utbyta erfarenheter och utveckla verksamheten tillsammans, säger Teperi.

 

Bra verktyg för sjöfarten, kärnkraftsindustrin och tågtrafiken från lufttrafiken  

Begreppet Human Factors (HF) har inte fått samma genomslag i säkerhetstänkandet inom sjöfarten som i andra säkerhetskritiska branscher som t.ex. lufttrafik

–Vi undersökte hur olika verktyg som används i luftfarten lämpar sig för användning inom sjöfarten, säger Teperi.

– Till de verktyg som vi testade hörde bl.a. Verktyget för säkerhetsledning, Human Factors-schemat och verktyget KollegaStöd.

– Till exempel Human Factors-schemat upplevdes som mycket användbart vid analyser och diskussioner om avvikelsesituationer. Men för att man ska kunna använda det, krävs det också planering och lite övning.

 

Handboken ger råd om hur man utvecklar säkerhetsrutinerna

Vi utvecklade anpassade versioner med praktiska råd och samlade dem i en handbok med titeln ”Säkerheten till sjöss”. Handboken är avsedd bl.a. alla sjöfarare samt läroanstalter och rederiernas säkerhetsansvariga.

I handboken presenteras begreppen säkerhetskultur och Human Factors. Den visar också hur man kan tillämpa dem på den egna arbetsplatsen. Handboken kan laddas ner från adressen www.ttl.fi/seasafety.

I SeaSafety-undersökningen deltog rederierna TallinkSilja, Bore och Strömma Finland, Trafiksäkerhetsverket (Trafi), Trafikverkets sjötrafikledning (VTS), regionförvaltningsverken (RFV) som ansvarar för arbetarskyddstillsynen, social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning samt Passagerarfartygsföreningen i Finland. Projektet leddes av Arbetshälsoinstitutet.  

Sjötrafikens säkerhetsledningspraxis och säkerhetskultur utreddes med hjälp av enkäter, individuella och gruppbaserade intervjuer och dokumentanalys. Inom projektet ordnades fyra workshoppar vars målsättning var att utveckla sjötrafikens säkerhetstänkande på systemnivå och förbättra säkerhetskulturen. I workshopparna testade man olika verktyg som används inom luftfarten och som anpassats för användning inom sjöfarten. Resultaten publiceras i projektets slutrapport och verktygen presenteras i handboken ”Säkerheten till sjöss”.  Undersökningen finansierades av Arbetarskyddsfonden och Trafiksäkerhetscentralen Trafi.

Mer information: projektchef, specialforskare Anna-Maria Teperi, Arbetshälsoinstitutet, tfn 043 8257 454, anna-maria.teperi(at)ttl.fi, Twitter @AnnaMariaTeperi

Projektsidor: www.ttl.fi/seasafety  

Handbok: Turvallisesti merellä. Anna-Maria Teperi ja Vuokko Puro. Työterveyslaitos 2016. (kommer att översättas på svenska och engelska också)
Forskningsrapport: Merenkulun turvallisuuskulttuurin arviointi ja kehittäminen – parempaa turvallisuutta inhimillisten tekijöiden hallinnalla. Työterveyslaitos 2017. www.julkari.fi  

 

BILAGA: Skillnader mellan det traditionella och det nya säkerhetstänkandet (Hollnagel 2014; Reason 2008)

 

SAFETY I – det traditionella sättet att förverkliga och utveckla säkerhetstänkandet                SAFETY 2 – ett nytt sätt att förverkliga och utveckla säkerheten 
- Säkerhet = risken för icke-önskade händelser är så låg som möjligt-
-Reaktivt handlingssätt: säkerheten utvecklas genom att eliminera risker, misslyckanden och fel och undanröja deras orsaker
- Fokus på säkerhetsnedsättande faktorer, ’det som går fel’.
- Människor ses som felkällor, faromoment eller risker  
- Säkerhet = så många processer som möjligt fungerar bra; situationer identifieras och förutses
- Proaktivt handlingssätt: situationer identifieras och förutses
- Fokus på framgång och säkerhetsfrämjande faktorer
- Man accepterar variationer i människors handlande och prestationsförmåga. Man försöker förstå de påverkande omständigheterna. Man skapar t.ex. nya rutiner, undviker felsituationer, lindrar konsekvenserna, kompenserar för bristande resurser och säkerställer att arbetet löper som det ska.
- Människor ses som resurser (’räddare’), som gör att systemen blir flexibla och uthålliga i arbetssituationer som ständigt förändras. 

Mediatjänster
Kristiina Kulha, informationschef
Arbetshälsoinstitutet, Helsingfors
tfn. 358 40 5486914, 358 30 474 2551

Tiina Kaksonen, informatör
Arbetshälsoinstitutet, Uleåborg
tfn. 358 30 474 3015, 358 50 3643158
www.ttl.fi

Arbetshälsoinstitutet är en finländsk forsknings-, utvecklings- och expertinstans inom området för arbetsvälbefinnande. Verksamhetens syfte är att främja hälsa och säkerhet i arbetet och öka arbetstagarnas välbefinnande. Institutet är ett självständigt offentligrättsligt samfund inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningssektor med verksamhetsställen på fem orter och huvudkontor i Helsingfors, Finland. Verksamheten finansieras till hälften av statsmedel. Arbetshälsoinstitutet har cirka 500 anställda.

Taggar:

Om oss

Arbetshälsoinstitutet (Työterveyslaitos) är en finländsk forsknings-, utvecklings- och expertinstans inom området för arbetsvälbefinnande. Verksamhetens syfte är att främja hälsa och säkerhet i arbetet och öka arbetstagarnas välbefinnande. Institutet är ett självständigt offentligrättsligt samfund inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningssektor med verksamhetsställen på fem orter och huvudkontor i Helsingfors, Finland. Verksamheten finansieras till hälften av statsmedel. Arbetshälsoinstitutet har cirka 500 anställda.

Prenumerera