Utbildningar i folkhälsovetenskap populära – men arbetsmarknaden för nybakade studenter är kärv

Högskoleverkets bedömargrupp som har utvärderat ämnet folkhälsovetenskap anser att antalet utbildningsplatser på grundutbildningen är för många. Sökandetrycket till utbildningarna är visserligen högt, men arbetsmarknaden för nyutexaminerade är svår. Bland annat beror det på att de konkurrerar med andra yrkesgrupper om samma anställningar.

Idag publicerar Högskoleverket en utvärdering av utbildningarna i folkhälsovetenskap som ges vid 13 universitet och högskolor i landet. I utvärderingen ingår även ämnena rehabiliteringsvetenskap och handikappvetenskap som finns vid Mittuniversitetet respektive Örebro och Linköpings universitet. Utbildningarna är populära och det är i regel inte svårt för lärosätena att fylla utbildningsplatserna. Bland studenterna är kvinnorna i stor majoritet, men även bland lärarna är könsfördelningen ojämn med antingen flest män eller kvinnor vid institutionerna.

Ämnet folkhälsovetenskap bör enligt Högskoleverkets bedömargrupp ha ett tydligt befolkningsperspektiv, men på många utbildningar har man istället ett starkare individperspektiv. Det saknas också en gemensam förståelse av ämnet bland lärare, studenter och doktorander; bland annat har det att göra med att folkhälsovetenskap är ett mångvetenskapligt ämne med rötter i flera olika discipliner.


KI och Umeå får beröm

Karolinska institutet och Umeå universitet är starka grund- och forskarutbildningsmiljöer med väl utvecklad forskningsverksamhet och internationalisering när det gäller folkhälsovetenskap, enligt Högskoleverkets bedömargrupp. Vid Karolinska institutet har studenterna goda möjligheter till profilering. Umeå får beröm för att ta hand om sina utländska studenter på ett bra sätt.


Blekinge tekniska högskola, GIH i Stockholm och Örebro universitet ifrågasatta

Efter utvärderingen har Högskoleverket beslutat att ifrågasätta rätten att utfärda kandidatexamen i folkhälsovetenskap vid Blekinge tekniska högskola, Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm och Örebro universitet. Ifrågasättandena grundar sig i alla tre fallen bland annat på att kunskapsfördjupningen från lägre till högre nivåer i utbildningen, det vill säga progressionen, är otillräcklig. I Blekinge saknas också kursplaner för uppsatskursen på kandidatnivå, medan det vid GIH är för få folkhälsovetenskapliga kurser och för lite folkhälsovetenskaplig litteratur i utbildningen. Vid både GIH och i Örebro behöver lärarkåren kompletteras med fler disputerade lärare som forskar i ämnet folkhälsovetenskap.

Kontaktpersoner: Magnus Johanssontfn 08-563 085 66, magnus.johansson@hsv.se
Clas-Uno Frykholm, tfn 08-563 086 26, clas-uno.frykholm@hsv.se