Fjällrävsstammen ökar - men varmare klimat och rödräv är orosmoln
Dåliga lämmelår och konkurrens från rödräven ledde till en kraftig tillbakagång efter en intensiv pälsjakt i början av 1900-talet. Men läget är nu betydligt mer hoppfullt. Sedan det EU-finansierade fjällrävsprojektet startade 1998 har antalet fjällrävar mer än fördubblats i Sverige. Idag finns uppskattningsvis 140 fullvuxna fjällrävar i den svenska fjällkedjan mot cirka 40 stycken under bottenåren 1998-2000. Sommaren 2007 föddes 24 fjällrävskullar i Sverige och cirka 150 valpar.
– Det är en lyckad mix av praktisk naturvård och forskning som har vänt trenden. Några starka lämmel- och gnagarår är också bidragande faktorer och vi hoppas att sommaren 2008 blir ett lika bra lämmelår som rekordåret 1964, säger professor Anders Angerbjörn, projektledare för EU- projektet SEFALO+ vid Stockholms universitet.
Men det är alltför tidigt att blåsa faran över för fjällräven. Stammen är fortfarande liten för en art som tidigare levde i stora delar av fjällvärlden. Aktiva stödåtgärder krävs för att öka fjällrävens möjligheter att tackla upp- och nedgångar i födotillgången. Den 1 juni i år upphör EU-projektet och vad som händer i framtiden är fortfarande oklart.
– Vi hoppas på nya sponsorer och att WWF fortsätter att stötta oss, säger Anders Angerbjörn. Projektet SEFALO+ har med hjälp av EU och WWF stödutfodrat fjällrävar både under vintern och under sommaren. Dessutom har jakten på rödräv varit framgångsrik, speciellt i Jämtland.
– Annars tränger de större rödrävarna undan fjällrävarna högre upp på fjället till områden där de har svårare att föda ungar, säger Anders Angerbjörn.
Forskarna har sett en stor skillnad mellan områden med intensiva åtgärder som i Jämtland och Västerbotten med tio respektive åtta föryngringar 2007 jämfört med Norrbotten som i stort sett varit utan åtgärder och där endast två kullar föddes.
Ett nytt orosmoln är klimatförändringarna som leder till att trädgränsen flyttar allt längre norrut.
– Våra unika svenska fjällhedar, som är hemvist för fjällrävarna och många andra unika djur- och växtarter, kan vara ett minne blott om vi inte minskar koldioxidutsläppen, säger Tom Arnbom, biolog och Arktisansvarig på WWF.
Rapporten bifogas i en svensk sammanfattning. Den kan också laddas ner på www.wwf.se.
Fakta fjällräv Fjällräven (Alopex lagopus) är en av de äldsta däggdjursarterna på den skandinaviska halvön. Stammen minskade kraftigt till följd av jakt kring förra sekelskiftet. Trots fridlysning 1928, har den inte återhämtat sig. Situationen är densamma i de norska och finska delarna av fjällkedjan, vilket innebär att fjällräven är akut hotad i hela Skandinavien och därmed också inom EU. De nutida hoten mot fjällrävens existens är dels minskad tillgång på föda – under sommaren fjällämmel (Lemmus lemmus) och under vintern renkadaver – dels en ökning av rödrävens antal och utbredningsområde under 1900-talet. Rödräven är en dominant konkurrent om lyor och föda. Den kan dessutom döda både fjällrävsvalpar och vuxna fjällrävar.
Fakta SEFALO+: Fjällräven är klassificerad som akut hotad i samtliga europeiska länder och är en prioriterad art enligt EUs habitatdirektiv. SEFALO+ (Saving the Endangered Fennoscandian Alopex) är ett EU-Life- finansierat projekt (2003-2008) med tre huvudsakliga målsättningar:
1) att förhindra ytterligare minskning av fjällrävsstammen i Fennoskandien
2) att förbättra förutsättningarna för att populationen återhämtar sig
3) att fördubbla antalet fjällrävsföryngringar i Skandinavien under projektperioden
När första fasen av projektet (SEFALO) startade 1998 föddes endast fem kullar i Sverige och det fanns cirka 40 vuxna fjällrävar. Sommaren 2007 föddes 24 fjällrävskullar i Sverige och 15 i Norge, vilket innebär att antalet kullar har mer än fördubblats under projektperioden. Det finns cirka 140 vuxna fjällrävar i Sverige – företrädesvis i Helagsfjällen i Jämtlands län, Borgafjäll på gränsen mellan Jämtlands och Västerbottens län samt det Norska Børgefjell. Däremot är stammen mycket svag i norra Västerbotten och i hela Norrbottens läns. I Finland dyker den endast upp sporadiskt från Norska Finnmark.
För frågor, kontakta: Marie von Zeipel, pressekreterare WWF, 08-624 74 03, 070-629 10 77 Anders Angerbjörn, projektledare SEFALO, 070-606 76 71 Tom Arnbom, Arktisansvarig WWF, 070-554 40 66
Världsnaturfonden WWF
Ulriksdals Slott 170 81 Solna Tel: + 46 8 624 74 00 Fax: + 46 8 85 13 29 Mobil: 070 629 10 77 marie.vonzeipel@wwf.se