Knappt hälften av svenska tjurar får aldrig beta – detta vill WWF ändra på, för djuren och den biologiska mångfaldens skull

Alla vet att svenska mjölkkor får komma ut på bete. Få vet om att en stor andel av tjurarna i Sverige föds upp i stall utan att någonsin få komma ut i betesmarker. Detta gäller så mycket som en fjärdedel av allt svenskt nötkött. Men det finns lösningar som gör det bättre för tjurarna och för den biologiska mångfalden.

                       
_{Om tjurarna i stallen skulle kastreras till stutar kan de få beta likt de här, på naturbetesmarker. Foto: Ola Jennersten/WWF}

Att det finns ett lagstadgat krav för att mjölkkor i Sverige ska släppas ut på bete känner många till. Kosläppen är uppmärksammade och välbesökta händelser på våren. Mindre känt är att merparten av alla tjurar från svenska mjölkgårdar lever hela sina liv i stall. Även en majoritet av köttrastjurarna föds upp i stallar, även om de får beta första sommaren som kalv. Sammantaget föds nära hälften av alla tjurar på svenska gårdar upp i stall, och hela 25 procent av allt svenskt nötkött kommer från djur som aldrig fått beta under sin livstid. Varje år slaktas cirka 110 000 tjurar som inte fått beta alls.

– Detta är varken bra för djurvälfärden eller biologisk mångfald. Att beta är ett behov som alla idisslare har oavsett kön. Genom att släppa ut handjuren kan mer värdefulla marker hållas öppna, säger Jenny Jewert, jordbruksexpert på WWF.

I en ny rapport som WWF beställt från SLU framgår att upp till 290 000 hektar naturbetesmark skulle kunna skötas om de stallade tjurarna kastreras till stutar och får komma ut på bete. Det innebär att arealen naturbetesmarker som sköts skulle kunna öka med minst 50 procent.

– Med tanke på det akuta läget för många blommor, vilda pollinatörer och fåglar i odlingslandskapet är detta en möjlighet vi inte får missa. De artrika gräsmarkerna är en av de naturtyper som det går sämst för i Sverige och jag tror att de flesta konsumenter vill att köttet de köper i butik ska komma från djur som fått beta, fortsätter Jenny Jewert.

Enligt rapporten skulle en omställning med fler stutar även vara positivt för köttkvaliteten, genom att köttet från stutar har en högre grad av marmorering (fettinsprängning i musklerna). Marmoreringen är en viktig smakbärare. Fettsyrorna i köttet från stutar har också bättre kvaliteter ur hälsoperspektiv.

Den totala mängden kött som kan produceras skulle ändras marginellt om ens något, vid en omställning från uppfödning av tjurar till betesbaserad uppfödning av stutar, framgår också av beräkningarna i rapporten.

– Svenska mjölk- och nötköttsbönder sköter idag 360 000 hektar naturbetesmarker med hjälp av dikor, sinlagda mjölkkor, kvigor och i viss mån stutar. Genom att kastrera en större andel av tjurkalvarna och föda upp dem som stutar kan denna areal ökas rejält, säger Anna Hessle, huvudförfattare till rapporten och forskare på Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU.

Just nu pågår förhandlingar om EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Sverige ska ta fram en nationell strategisk plan för jordbrukspolitiken. Reformen omfattar många miljarder och är avgörande för hur svenskt lantbruk ska utvecklas. För att driva på mot en omställning till en betesbaserad djurhållning och göra det mer lönsamt för lantbrukare att ha djur på bete vill WWF att regeringen beslutar att:

• Miljöersättningen för att sköta naturbetesmarker höjs kraftigt (full kostnadstäckning till lantbrukarna).

• Nötkreatursstödet villkoras till djur som får beta (kvigor, kor, stutar) och betalas inte ut för djur som föds upp på stall.

• Sigill Naturbeteskött och andra tredjepartscertifieringar som garanterar att djuren fått beta naturbetesmarker omfattas av en 1-årig miljöersättning som täcker lantbrukarnas certifieringskostnader. 

WWF vill också att dagligvaruhandeln slutar köpa in kött från djur som inte fått beta.

Länk till rapporten finns här. Den heter: Ungtjurar på stall - kartläggning av omfattning och potential för naturvård Hessle A., Danielsson, R. & Lidfors, L. Institutions-rapport nr 55 2021.

FAKTA Tjurar och stutar i naturbetesmark:

Anledningen till att tjurar inte kan släppas ut i naturbetesmarkerna utan att först kastreras är att de utgör en allt för stor säkerhetsrisk för både djurskötare och friluftslivet.

Nästan varje år inträffar en eller ett par dödsolyckor med tjurar som attackerar lantbrukare. Genom kastrering får handjuren ett lugnare temperament och kan släppas ut på bete. Kastrering av tjurar får i Sverige bara utföras av veterinär och med lokalbedövning.  

FAKTA ur rapporten:

• En fjärdedel av alla svenska nötkreatur (26 procent) och köttet från dem (25 procent) kommer från djur som inte har betat alls under sin livstid.

• Om alla tjurkalvar som idag slaktas som ungtjur, yngre tjur och mellankalv skulle födas upp som stutar skulle upp till 290 000 hektar naturbetesmark kunna hävdas av dessa, varav 170 000 hektar av mjölkrasstutar och 120 000 hektar av köttrasstutar.

• Om alla tjurkalvar skulle födas upp som stutar skulle köttkvaliteten påverkas positivt, men köttmängden endast ändras marginellt.

• Vid en viss given tidpunkt står ungefär 107 000 svenska mjölkrastjurar över sex månaders ålder på stall.

• Fodret till stalluppfödda tjurar utgörs vanligtvis av minst hälften vallensilage (gräs och klöver) och hälften kraftfoder (spannmål mm).

• Djurvälfärden på bete påverkas positivt av att djuren har komfortabla liggplatser, gott om utrymme och kan ägna en stor del av dygnet till att beta och att utföra andra naturliga beteenden.

Om ni har frågor, kontakta:

Jenny Jewert, jordbruksexpert WWF 073- 642 32 02
Anna Richert, senior matexpert WWF , tel 070-637 68 78
Nina Schmieder, pressekreterare WWF tel 073-586 26 22