Svik inte Östersjön, Reinfeldt!
Svik inte Östersjön, Reinfeldt!
I morgon har regeringen möjlighet att ta ett stort steg mot ett friskare hav runt våra kuster, men risken är stor att den på grund av feghet och intern revirmarkering missar chansen. Vid torsdagens regeringssammanträde antar regeringen med stor sannolikhet ett urvattnat förslag till havsmiljöproposition bara för att några departement inte vill släppa vad de anser vara deras arbetsområden. Vi går därmed inte bara miste om en tillfrisknande Östersjö utan förlorar även möjligheten till en ekonomisk utveckling på naturens villkor. När statsråden inte kommer överens finns det bara en person som kan lösa problemet – statsministern själv.
Östersjön är idag ett av de mest och bäst studerade haven i världen. Runt om ligger några av världens rikaste, mest utvecklade och bäst utbildade länderna. Vi tycker alla att en ren och livskraftig havsmiljö är viktig och otaliga politiska beslut har fattats för att få ordning på Östersjöns problem. Trots det är Östersjön fortfarande ett av de mest förorenade haven på jorden med ett ekosystem som balanserar på gränsen till en kollaps.
Varför lyckas vi då inte rädda Östersjön? Svaret är att det finnas ett grundläggande fel i vårt sätt att hantera frågor som rör synen på och förvaltningen av havet och dess resurser.
Många olika sektorer och aktiviteter påverkar och påverkas av Östersjöns miljö, men de lösningar som hittills prövats bygger alla på ett splittrat angreppssätt. Vi har försökt lösa problemen ett i taget, sektor för sektor och myndighet för myndighet. Resultatet är ett lapptäcke av regelverk och tillsynsmyndigheter i nio olika länder, totalt utan möjlighet att hantera de komplexa problem som havet står inför. Utan en mer integrerad havsförvaltning kommer sektorsindelningen, det vill säga den splittrade ansvarsfördelningen inom politik- och myndighetsvärlden, med största sannolikhet att fortsätta sätta stopp för genomförandet av nödvändiga åtgärder.
– Den aktuella havsmiljöpropositionen erbjuder en unik möjlighet att ändra på detta och ge förutsättningar till ett mer samlat sätt att angripa problemen, säger Lasse Gustavsson, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF. Regeringen har nu chansen att skapa en integrerad förvaltning av havet genom att samla ansvaret för havsfrågor inom en enda myndighet – en myndighet med mandat att göra avvägningar och balansera mellan olika intressen, baserat på vad havets ekosystem tål. Att inte ta den möjligheten vore ett stort misslyckande och en missad chans för Östersjön!
Vi har bara en Östersjö och vi är alla beroende av havet och dess ekosystem för bland annat transportmöjligheter, fiske, fiskodling, mineralutvinning och energiproduktion som vind- eller vågkraft. Även rekreativa och kulturella aktiviteter är beroende av havet. Jordbruket är beroende av vatten som förr eller senare hamnar i havet – tillsammans med övergödande näringsämnen. Vi kan dessutom se hur konkurrensen om utrymmet ökar för varje år.
Genom att samordna planering och förvaltning av havet och dess resurser i en process där alla intressegrupper kan vara med, kan vi både rädda miljön och underlätta utvecklingen av ekonomisk verksamhet. Om vi till exempel kan planera vilka områden som ska användas för vindkraftverk, vilka som ska reserveras för fartygstrafik och vilka som bör avsättas som naturreservat, uppnår vi ekonomiska fördelar för vindkraftindustrin, möjlighet att planera hamnar och annan infrastruktur för sjöfarten och kan dessutom bevara områden som är viktiga för den biologiska mångfalden.
Men en förutsättning för att kunna integrera havsfrågor på detta sätt och överbrygga motsättningarna mellan olika aktörer och sektorer är att ansvaret för havsfrågor samlas inom en myndighet som har mandat att göra avvägningar och balansera mellan olika intressen, baserat på vad havets ekosystem tål.
Det har man tagit fasta på inom EU där fiskerifrågor och andra havsrelaterade frågor slogs samman inom det nya direktoratet DG Mare i mars förra året. Liknande tankar växer nu fram på många håll i världen. Inom EU finns de med i det förslag till integrerad havsstrategi som EU-kommissionen arbetar med. De finns också som en hörnsten i den särskilda strategi för Östersjöregionen som arbetas fram inom EU och som kommer att presenteras till sommaren, lagom till det svenska EU-ordförandeskapet.
– Den svenska regeringen har hållit fanan högt om att driva igenom en stark Östersjöstrategi under ordförandeskapet. Men om vi inte föregår med gott exempel och löser frågorna på hemmaplan blir det svårt att vara trovärdiga internationellt, säger Lasse Gustavsson.
2006 tillsatte miljödepartementet en havsmiljöutredning för att ge ett underlag till hur det svenska havsmiljöarbetet skulle kunna förbättras nationellt och i samverkan med andra länder. I maj förra året presenterade utredningen sitt slutbetänkande som innehöll konkreta förslag på ett nytt planeringssystem för Sveriges havsområden, både för kustnära områden och för den ekonomiska zonen som sträcker sig 200 nautiska mil ut från land.
Miljödepartementet har tagit lång tid på sig att bereda frågan men i det förslag som nyligen lades fram till de andra departementen hade man inte bara med förslaget om havsplanering utan också ett progressivt och konkret förslag på en ny havsmyndighet som bland annat skulle få ansvar för denna planering.
Dessvärre håller detta förslag nu på att stoppas av Jordbruksdepartementet som inte vill släppa fiskefrågorna och av Näringsdepartementet som idag har ansvaret för sjöfartsfrågorna genom sjöfartsverket. Man anar också en rädsla för att havsmiljöintressena ska växa sig starkare än jordbruksintresset. Förslaget håller med andra ord på att falla offer för precis det problem det försöker lösa, dvs bristen på helhetssyn och maktkamp mellan olika sektorsintressen.
En hållbar utveckling av Östersjöregionen som är målet för EUs Östersjöstrategi kan inte byggas på sektoriella särintressen utan förutsätter ett politiskt ansvar på högsta nivå.
För detta krävs att regeringens havsmiljöproposition skärps till och tar med förslag på:
? En havsmyndighet som på ett samlat sätt hanterar planering och förvaltning av hela havsmiljön, alla havets resurser och samtliga aktiviteter som där sker.
? Genomförande av en fysisk planering för hela Sveriges havsområde. För att kunna samordna olika intressen, men även mellan andra länder, bör ansvaret för planering i öppet hav, utanför 1 nautisk mil, ligga på en nationell myndighet, den tänkta havsmyndigheten.
? Hur åtgärder inom jordbrukspolitiken som är en av de största påverkarna ska integreras med havsmiljöpolitiken.
En sådan proposition skulle lägga grunden för en politik som gynnar både ekonomisk utveckling och ett levande hav, ett hav vi kan vara stolta över.
– När statsråden inte kommer överens finns det bara en person som kan lösa problemet – statsministern själv. Fredrik Reinfeldt har här chansen att inte bara öka Sveriges chanser att lösa havsmiljöproblemen, men också att ta ledningen och verka som en förebild. I Östersjöregionen och när Sverige tar över EU- ordförandeklubban i juli, avslutar Lasse Gustavsson.
För ytterligare information, kontakta:
Lasse Gustavsson, generalsekreterare WWF, 08-624 74 02, 070-105 30 55
Åsa Andersson, chef WWFs Östersjöprogram, 08-624 74 17, 070-669 92 90
Mariann Eriksson, kommunikationschef WWF, 08-624 74 19, 0706-87 33 31
Världsnaturfonden WWF
Ulriksdals Slott 170 81 Solna SWEDEN
Tel: + 46 8 624 74 00 Mobil: 0706-87 33 31
mariann.eriksson@wwf.se www.wwf.se