Kampen mot fästingplågan!

Report this content


Problemen med fästingar ökar i Sverige och personer som får fästingbett riskerar att drabbas av svåra sjukdomar. TBE kan ge en svår infektion i hjärnan och nervsystemet. Enstaka dödsfall förekommer. Borrelia leder ofta till trötthet, huvudvärk, led- och muskelvärk och feber. En grupp som är särskilt utsatta för fästingar är landets alla djurägare. Hundar och katter är populära offer för parasiten. För att slippa fästingar använder många djurägare halsband, eller andra produkter, som håller fästingar borta från djuren. Örthalsbanden, som har sålts av zooaffärer, under ett 10-tal år, innehåller naturliga ingredienser som numera klassas som kemiska ämnen. Dessa "kemiska ämnen" är bland annat bivax, apelsin och rapsolja. EU-lagstiftning, som egentligen syftar till att skydda miljön från bekämpningsmedel, innebär att örthalsbanden inte får säljas utan tillstånd från Kemikalieinspektionen. Detta har lett till ett ramaskri bland kunderna. För att få tillstånd krävs enorma ekonomiska resurser – det handlar om miljonbelopp. Ett landsomfattande inspektionsprojekt har genomförts i syfte att se till att denna EU-lagstiftning följs. I skottlinjen står zooaffärer och andra småföretagare. Butiksägare som har sålt bland annat örthalsbanden riskerar höga böter och upp till två års fängelse.

Alternativen till de skonsammare produkterna säljs receptfritt på apotek. Vissa av dessa innehåller nervgiftet deltametrin. Ansiktsförlamningar, krampanfall och hältor är några kända biverkningar av dessa produkter. Andra biverkningar som förekommit är muskeldarrningar och kramper. På en förpackning uppmanas hundägaren att inte låta små barn leka med halsbandet eller sova med en hund som bär det. Det uppges också att halsbandet kan vara skadligt för fisk, vattenlevande organismer och bin. Överblivna halsband måste lämnas in på apotek.

Det är anmärkningsvärt att bestämmelserna är hårdare mot de mildare och billigare örthalsbanden än vad de är för de farliga preparaten. Varför väljer svenska myndigheter att sila mygg och svälja kameler? Bakgrunden till den skeva behandlingen av fästingpreparaten är att de skonsamma örthalsbanden omfattas av registrering hos Kemikalieinspektionen, medan de starka fästingmedlen ligger under Läkemedelverkets ansvar. Läkemedelsverket har konstaterat att de halsband som säljs på apotek inte omfattas av miljöriskbedömning.

Politiker måste utforma en lagstiftning och myndighetsutövning som kommer åt de allvarliga miljöproblemen. Fästingpreparaten som säljs receptfritt på apotek hotar vår miljö på allvar, det gör inte örthalsbanden. Skattebetalarnas pengar borde användas till att komma åt verkliga miljöfaror, inte jaga ofarliga preparat.

Det måste finnas valfrihet för djurägare som vill hålla fästingar borta, men inte vill riskera djurens och familjens hälsa. För att företagare i zoobranschen ska kunna möta konsumenternas efterfrågan på skonsamma fästingpreparat krävs enklare regler. Det är inte rimligt att småföretagare tvingas betala enorma belopp när de säljer produkter som är ofarliga. Regeringen genomför nu ett omfattande arbete för att förenkla reglerna för företagare för att minska deras kostnader och öka tillväxten, vi hoppas att detta arbete även omfattar företagare i zoobranschen.

Mats Danielsson för Zoobranschens Riksförbund

Media

Media

Dokument & länkar