Debattartikel: Skolan kan inte ge ungdomar en framgångsrik framtid

Pisa-mätningarna visar en vändning på den negativa trenden, men samtidigt ligger resultaten på en väldigt låg nivå i jämförelse med för 15 år sedan och andra framgångsrika länder. Jag menar att traditionella skolor inte är lösningen på problemet, utan att modern teknik med interaktiv inlärning är det som kan göra Sverige till ett framgångsland igen. 

Den svenska skolans brist på kunskapens ABC

Årets Pisa-mätning visar hur den negativa trenden på svenska elevers fallande resultat förmodligen stoppats och nu når samma nivå som 2009.

Samtidigt är resultatet brutalt mycket sämre än för tio år sedan, och vi är liksom glada för att vi "kanske når snittet" för länder som Ungern, Grekland och Turkiet? Samtidigt blir vi slagna med hästlängder av alla våra ”riktiga” konkurrenter, så som Singapore, Korea, Vietnam, Kina och Japan, samt på hemmaplan länder som Estland, Portugal och Slovenien.

En annan internationell skolundersökning, TIMSS, visar om ett liknande oroväckande resultat. Det vill säga att svenska elever presterar betydligt svagare idag än vad de gjorde till exempel 1995, samt att vi halkar efter regioner där den allra högsta tillväxten finns.

Studenternas stora brist på praktisk kunskap

Det här är självklart ett stort problem. Inte bara för enskilda individer, utan även för samhället. Parter från svenskt näringsliv och politiker brukar benämna bristen på kvalificerad kompetens som ett av de absolut största hoten för att enskilda företag och landet i stort ska nå framgång.

Tittar vi på nästa fas i skolgången så späds det på av en färsk studie av AIESEC, som visar hur enbart 30 procent anser att universitet tillhandahåller den kunskap som krävs för en framgångsrik karriär. Mer än 80 procent menar dessutom att den praktiska kunskapen är den mest värdefulla att lära sig.

Skolan är inte lösningen på studenternas bristande kunskap

Jag tycker liksom de flesta att resultaten från PISA, TIMSS och AIESEC är djupt oroväckande, inte minst för oss inom näringslivet. Frågan jag ställer mig är om lösningen verkligen finns inom skolan?

Jag menar att det allra viktigaste skolan bidrar med handlar om kunskapens ABC som ovannämnda studier mäter, kompletterat med en humanistisk del som plattform för kreativitet. De digitala kampanjerna inför Trump och Breakit visar dessutom ett tydligt behov av kritiskt tänkande, som den svenska skolan och högskolan lär ut.

Samtidigt vet jag som strateg att ”den som försöker lyckas med allt, lyckas oftast inte med något”. För har vi idag utmaningar som handlar om att ta hand om de tre viktigaste funktionerna som skolan lär ut, ska vi då med skohorn även försökte tvinga dem att leverera något de inte ens är riggade för, det vill säga det praktiska? Är det inte mer rimligt att låta praktiska enheter ta hand om de praktiska utmaningarna?

Den digitala tekniken är lösningen på kunskapsproblemet

Utmaningen försökte man i begynnelsen av den digitala utvecklingen lösa genom eLearning och MOOC:s, det vill säga via digitala plattformar som tillhandahåller platsoberoende utbildning. Här har det fram tills nu ”asfalterats kostigar”, det vill säga att man publicerat kursmaterial och föredrag på nätet med förhoppningen om att de blir sexigare för att de ligger där.

Den senaste tiden har fenomenet Microlearning kommit som en flodvåg och använts som en framgångsrik lösning på kunskapsutmaningar, i synnerhet på praktisk kunskap. Här använder man inte ny teknik för att reparera gamla processer, utan för att innovera nya.

Microlearning är ett mobilt lärande via korta ”microstunder”, som kan tillämpas för olika ämnen. Tekniken är anpassad efter dagens moderna enheter samt till ungdomars sätt att leva och lära via digitala plattformar. Genom den mobila utbildningsmetoden kan man ta vara på alla korta stunder i vardagen, till exempel när man i tio minuter sitter på bussen eller väntar på kompisen. Det handlar helt enkelt om att använda mobilen och vardagens alla små microstunder för att på utbilda sig på ett effektivt sätt, istället för att meningslöst ”döda tiden”.

Sammanfattningsvis

Pisa-mätningarna visar att vi kanske lyckats stoppa en negativ trend, men resultaten är fortfarande dåliga. Det är ett stort problem, både för näringslivet och ungdomar som vill bli anställningsbara.

Jag menar att vi måste sluta lura ungdomarna att de når praktisk framgång genom skolan. Skolan är fantastisk och skänker fundamentet för något av det viktigast som finns gällande abc, kreativitet och kritisk granskning. Däremot hittar vi inte lösningen på ett praktisk lärande där - utan utanför skolans värld. Låt oss bejaka de nya möjligheterna om digital teknik och göra så att Sverige blir ett framgångsland igen.

För mer information:
rufus.lidman@digitalmarketingprofessional.com, 0733-90 18 80
digitalmarketingprofessional.com 

Rufus Lidman författare av böcker inom digital marknadsföring, grundare av världsorganisationen i online marketing, grundare av EdTech bolaget DMP Microlearning, samt digital rådgivare för världens största annonsörsorganisation, Sveriges Annonsörer. 

Taggar: