Aktias Ekonomiska översikt 1/2012

Pressmeddelande
fritt för publicering
18.1.2012 kl. 10.00

RECESSIONENS DJUP OCH LÄNGD I FINLAND BEROR PÅ EUROLEDARNAS FÖRMÅGA ATT BROMSA UPP DEN DJUPNANDE EUROKRISEN

OM VI STÅR INFÖR EN DJUPNANDE ALLMÄNEUROPEISK RECESSION BLIR SITUATIONEN PÅ GRUND AV VÅR FÖRSVAGADE KONKURRENSKRAFT MYCKET SVÅR FÖR FINLAND 

Euroområdet är i recession, liksom också Finland. Hur lång och djup kommer recessionen att bli? Det beror på de politiska beslutsfattarnas förmåga att avbryta fördjupningen av eurokrisen. Enligt Aktias grundprognos lyckas räddningsprojektet och situationen lugnar ned sig stegvis senast under sommaren. När förtroendet återställs börjar det stöda aktiviteten. I grundprognosen krymper Finlands BNP med -0,3 % 2012 och växer med 1,7 % 2013.

    Om politikerna misslyckas står vi inför en djupnande allmäneuropeisk recession. Recessionen, där skuldkris, bankkris, kreditmarknadskris, kris i det politiska beslutsfattandet och allmän förtroendeförlust kombineras, blir svår. Enligt hotscenariot, vars sannolikhet vi bedömer vara 40 %, faller den finska BNP:n med 5–10 %. Om hotscenariot förverkligas är det till följd av misslyckat politiskt beslutsfattande.

    I augusti började tillspetsningen av skuldkrisen i Europa och den framskred under hösten med skrämmande fart. Förtroendeförlusten ses som ett ras i konsensusprognoserna för 2012. Hoppet väcktes under euroledarnas toppmöte i början av oktober. Den grekiska premiärministern Georges Pandreous och den italienska premiärministern Silvio Berlusconis utspel släckte dock den spirande optimismen, och G20-ländernas möte, som väntades resultera i stöd till euroländernas finansieringsproblem, slutade i tomhet. I detta skede försvann det diplomatiska från euroledarnas språkbruk. De tyska och franska ledarna tog ledarrollen i beslutsprocessen angående eurokrisen. De meddelade att Grekland kommer att drivas bort från euron om det inte håller sina förpliktelser. De rökte ut Berlusconi från sin post som italiensk premiärminister. Skuldsaneringen leds nu i både Grekland och Italien av en premiärminister som inte fått sitt mandat av väljarna. I december klubbade euroledarna äntligen hårda beslut. Hur de omsätts i praktiken är fortfarande öppet och först under vårens lopp blir det klart om räddningsgreppet håller.

I ljuset av ekonomiska data är de största förändringarna i prognossynen efter september följande:

• Höstens ekonomiska nyheter från Europa var en serie besvikelser. Nyheterna om det politiska beslutsfattandet i USA var en verklig pina, men de ekonomiska siffrorna och -indikatorerna kom som positiva överraskningar.
• I USA har både hårda ekonomiska siffror och förtroendeindikatorer gett en bättre bild av det ekonomiska läget än befarat. Den omedelbara risken för recession har minskat. Andningspausen kan dock visa sig bli kort då den politiska situationen fortsättningsvis stramas åt och hoppet om att bryta federationens skuldtrend är ringa.
• I Europa började både hårda ekonomiska siffror och förtroendeindikatorer från augusti föra fram budskapet om en förestående recession. Beslutsfattarna reagerade inte, och recessionen, som ännu i september verkade möjlig att undvika, började i slutet av året då skuldkrisen eskalerade utom alla skräckbilder.
• ECB höjde styrräntan i april och juli 2011. Detta skulle vara ett första steg i en exit-politik, men tillspetsningen av skuldkrisen förändrade planen. I november sänkte ECB styrräntan med 0,25 procentenheter och en lika stor sänkning sågs i december. FED meddelade i augusti 2011 att dess styrränta antagligen ligger kvar på nuvarande nollnivå till sommaren 2013. Att förbinda sig så här lång tid i förväg är oerhört i centralbanksvärlden.
• Otakten i skuldsättningen i de olika länderna och deras olika politik gör det ovanligt svårt att förutse trycken på valutakurserna. Spänningar håller på att öka.
• Finland sjönk i slutet av året i en recession som ännu i somras verkade vara möjlig att undvika. Usel utveckling inom exporten och industriproduktionen samt raset i konsumenternas förtroende har försvagat tillväxtutsikterna dramatiskt. 

Centrala prognossiffror

• Världsekonomin växte 2011 med 4,0 % (motsvarande siffra i oktoberprognosen 4,0 %). 2012 uppgår tillväxten till 3,0 (3,5) % och förstärks till 3,5 % 2013. Den globala tillväxten vilar på tillväxtländerna och i synnerhet Asien.
• Den försvagade förväntade tillväxten i de utvecklade länderna har pressat råvarupriserna nedåt, men den globalt lätta penningpolitiken och den kraftiga råvaruefterfrågan i Asien återställer råvarupriserna till en långsiktig stigande trend redan under prognosperioden.
• I USA tog den allvarliga recessionen slut i juni 2009 tack vare våldsam stimulans och BNP ökade med 3,0 % 2010.  När stimulansen var förbrukad stannade tillväxten upp i början av förra året. På årsnivå ökade BNP 2011 med 1,7 (1,7) %. År 2012 växer BNP med 1,8 (1,7) % och 2013 med 2,0 %. Konsumentpriserna steg med 3,3 (3,3) % 2011. Inflationen ligger 2012 på 2,6 (2,6) %. Den slappa penningpolitiken fortgår under hela prognosperioden, eftersom FED har meddelat att styrräntan stiger från nollnivån tidigast sommaren 2013. Detta avspeglas i att inflationen, efter en avmattning under 2012, återgår till 3 % på medellång sikt. Skuldtrenden i den offentliga ekonomin är ohållbar och det tycks inte finnas någon som helst politisk beredskap att förändra den. Detta utgör en stor risk för stabiliteten inom den globala ekonomins och finansmarknadens utveckling.
• Kinas BNP växte med 9,2 (9,2) % 2011. Den ökar med 8,3 (8,5) % 2012 och med 8,6 % 2013.
• Euro-BNP ökade med 1,6 (1,6) % 2011. Euroområdet hamnade i recession i slutet av 2011 och BNP minskar med -0,5 % (ökar med 0,8 %) 2012. Enligt grundprognosen fås den europeiska skuldkrisen under kontroll. Euroområdet fortsätter i sin nuvarande form. En upplösning av euron skulle vara en så dyr process för både krisländerna och de stabila länderna att den inte kommer att tillåtas. När det ekonomiska klimatet förstärks mot slutet av året får återhämtningen fart och BNP 2013 växer med 1,2 %. Inflationen som 2011 var 2,7 (2,7) % mattas av till 2,2 (2,2) % 2012 och vidare till 1,8 % 2013. I hotscenariot står vi inför en djupnande allmäneuropeisk recession, där euroområdets BNP minskar med 3–5 %.
• Europeiska centralbanken ECB sänker styrräntan en gång till inom den närmaste tiden. Ränteuppgången infaller i början av 2013 (slutet av 2012) och i slutet av prognosperioden ligger styrräntan på 1,75 %.
• Sannolikheten för en fullskalig ekonomisk och bankkris i Europa har ökat till följd av krisen i det politiska beslutsfattandet. Om skuldkrisen leder till en djup allmäneuropeisk recession är en recession i USA så gott som oundviklig. Vi bedömer sannolikheten för att hotscenariot förverkligas till 40 %. Om det blir så sjunker styrräntan nära noll också i euroområdet.
• Den ofrånkomliga åtstramningen av finans- och penningpolitiken samt ökningen i statsskulden kommer att begränsa de utvecklade ländernas ekonomiska tillväxt till andra hälften av årtiondet.
• Den finländska ekonomin började återhämta sig hösten 2009, och 2010 ökade BNP med 3,6 %. Tack vare den gynnsamma utvecklingen under början av året växte ekonomin 2011 med 2,6 (2,8) % trots att tillväxttakten avmattades under året och ekonomin hamnade i recession i slutet av året. Enligt grundprognosen börjar förtroendet återställas under sommaren och tillväxten blir positiv. BNP minskar 2012 med -0,3 % (ökar med 1,4 %) och ökar med 1,7 % 2013. Enligt grundprognosen stabiliseras trendtillväxten i ekonomin under 2013 till ca 2 % och BNP når sin toppnivå från våren 2008 hösten 2014. I hotscenariot lamslås världshandeln och Finlands export. Då minskar Finlands BNP med 5–10 %.
• På medellång sikt är den ekonomiska tillväxten i Finland något starkare än medeltillväxten i euroområdet. Tillväxtfördel skapas bl.a. av att vi har mindre behov av att strama åt finanspolitiken, vår export har större tyngd på Asien än många andra länders, vi har ett starkt ict-kunnande och vår banksektor har en bättre kreditgivningsförmåga. Å andra sidan försämras tillväxtfördelen av att löneökningstakten i 10 år varit snabbare hos oss än i våra främsta konkurrentländer. Detta har minskat vår priskonkurrenskraft speciellt mot Tyskland, vilket anstränger tillväxtmöjligheterna inom exporten en lång tid.
• Inflationen som 2011 var 3,4 (3,5) % kommer att vara 2,6 (2,7) % 2012 och 2,1 % 2013. Arbetslöshetsgraden som 2011 var 7,8 (7,8) % kommer 2012 att uppgå till 8,0 (7,6) % och till 7,8 % 2013. I hotscenariot är den 3–7 %-enheter högre.

Centrala osäkerheter och hot    

Tillväxten i världsekonomin har mattats av och faran är att nedgången fortgår och förstärker sig själv. Enligt hotscenariot drivs de utvecklade länderna tillbaka till en kollektiv recession då skuldkrisen och finansmarknadsstörningarna till följd av den eskalerar.

    Den ekonomiska krisen har utvecklats till en kris inom politiskt beslutsfattande. Klarar politikerna av att fatta de nödvändiga besluten och verkställa dem i tid? Stryper åtstramningen tillväxten? Framskrider åtstramningen av företagens finansiering som efter Lehman Brotherskonkurs? Är en nedfrysning av kreditgivningen på kommande? Kommer världshandeln att kollapsa? Får det politiska inbördeskriget i USA:s skuldproblemet att explodera redan innan krisen i Europa är löst? Vad ska hända med de långa räntorna?

    Även om risken för recession i USA har minskat på kort sikt är den fortfarande betydande på medellång sikt. En kris på grund av skuldproblemet i den amerikanska offentliga ekonomin skulle drabba hela världsekonomins tillväxtmöjligheter. FEDs hyperlätta penningpolitik kommer att leda till att inflationen i USA efter en kort andningspaus åter stiger till över 3 % 2013–15.

    I Europa gäller de akuta riskerna kontrollen över skuldkrisen. Kontinenten – inklusive Finland – befinner sig redan i recession. Om skuldkrisen fortsätter okontrollerbar är en bankkris oundviklig. Recessionen där en allmäneuropeisk bankkris kombineras med nedfryst kreditmarknad, staternas skuldkris, kris inom politiskt beslutsfattande och en allmän förtroendeförlust blir djup och långvarig. Krisen skulle inte bli en likadan överraskning som Lehman Brothers konkurs, men nu är stimulansutrymmet inom både penning- och finanspolitiken avsevärt mindre än 2008–09. I en recession som omfattar hela Europa kunde Finlands BNP minska med 5-10 %. Det skulle leda till att arbetslösheten ökade med 3–7 procentenheter från nuvarande nivå, dvs. till 11–15 %. Underskotten i den offentliga ekonomin skulle öka betydligt. Marknadens tillit till Finlands förmåga att hålla sig på benen kunde riskeras då den försvagade konkurrenskraften begränsar exportmöjligheterna och befolkningens åldrande samt ökande arbetslöshet försvagar balansen i den offentliga ekonomin.

    På kort sikt anknyter den största ekonomiska risken med eurokrisen och stabiliteten hos den globala finansieringssektorn. Den näst största risken hänför sig till spänningar i valutakurserna på grund av obalanser i världshandeln och protektionismen. Den största långtidsrisken gäller klimatförändringen och växthusutsläppen. En annan megautmaning – som förutom alla utvecklade länder även berör många tillväxtländer (bl.a. Ryssland, Kina) – har att göra med befolkningens åldrande och anpassningen till det.

Aktias ekonomiska översikt

Aktias ekonomiska översikt publiceras på svenska och finska. Den kan beställas från Aktia Bank Abp, Kommunikation, PB 207, 00101 Helsingfors; kommunikation@aktia.fi eller skrivas ut från Aktias nättjänst www.aktia.fi.

AKTIA BANK ABP

Mera information: Chefsekonom Timo Tyrväinen, tfn 010 247 6543

Avsändare: Informatör Anders Wikström, tfn 010 247 6294

Distribution: Massmedier