Aktias Ekonomiska översikt 3/2009
Pressmeddelande 22.9.2009 kl. 10.00
Aktias Ekonomiska översikt 3/2009 Recessionen i världsekonomin har passerats Finland börjar återhämta sig men uppgången kommer att bli lam Recessionen i världsekonomin började för 1 ½ år sedan, våren 2008. Recessionen är nu över. Det att man lyckades undvika en Stor Depression beror på den samtidiga ekonomisk-politiska stimulansen av aldrig tidigare skådad styrka i både USA, Kina, Japan och Europa. I synnerhet i USA har centralbanken aldrig varit lika aggressiv. Då detta kombineras med en finanspolitik som för budgetunderskottet till 12-14 % av BNP 2009, torde stimulanssatsningen vara större än någonsin förut. Den 22-24 månader långa recessionen i USA som tar slut i höst är den längsta sedan den Stora Depressionen. Då tillväxten kom i gång i Asien redan i våras och tillgången till finansiering har förbättrats i det stora hela, har världshandeln förstärkts redan under sommaren. Eftersom det emellertid kommer att ta flera år att smälta bort skulden som ackumulerats under stimulansåtgärderna är en snabb återgång till de senaste årens trendtillväxt i världsekonomin önsketänkande. Trots att recessionen i euroområdet började redan våren 2008 vände ECB styrräntan nedåt först i oktober 2008. Efter det följde en aggressiv sänkningsperiod som förde styrräntan till 1,0 % i maj 2009. I somras introducerade ECB även en verktygslåda för okonventionell centralbankspolitik. I Tyskland och Frankrike vände de låga räntorna, den bättre tillgången till finansiering, återhämtningen av världshandeln och den nationella stimulansen ekonomin uppåt redan före sommaren. I det övriga Europa pågår vändningen i tillväxten som bäst, och recessionen i euroområdet tar slut under hösten. Återhämtningen - som visserligen är långsam - fortsätter 2010. Stimulanspaketen höjer euroländernas sammanlagda budgetunderskott till ca 6 % av BNP, kanske högre. Normaliseringen av penningpolitiken och nersmältningen av underskotten kommer att begränsa tillväxten under flera år också i Europa. Finlands BNP krymper med 6,0 % 2009. Under hösten börjar återhämtningen i världshandeln så småningom att stöda vår export. När dessutom tillgången till finansiering förbättras och den inhemska stimulansen stöder aktiviteten tar recessionen slut under hösten och ekonomin växer med 1,3 % 2010. I Finland började recessionen våren 2008 och slutar hösten 2009. Trots att arbetslösheten fortsätter att öka i flera månader och arbetslöshetsgraden stiger till 10,2 % 2010, saktar uppgången i arbetslösheten av på nästa års sida. Det värsta kommer då att vara över och skadorna kan inte jämföras med förlusterna under depressionen i början av 90-talet. Recessionen håller alltså på att ta slut snabbare än många trodde bara helt nyligen. Ekonomin kommer dock att vara svag i flera år framöver. I Finland återuppnår BNP höjdpunkten från 2008 kanske först 2012. Därför finns uthålligheten i den offentliga ekonomin och säkerställandet av välfärdstjänster kvar på den ekonomisk-politiska agendan när recessionen tagit slut. På medellång sikt försämras tillväxtmöjligheterna i Finland då konkurrenskraften minskat på grund av att lönepåslagen under de senaste åren hos oss systematiskt varit högre än i våra konkurrentländer. En av lärdomarna från krisen är att den ekonomiska politiken har en central roll också i den moderna, globaliserade världen. Den ekonomiska politiken bidrog i stor utsträckning till krisen som nu håller på att ta slut. Även om den ekonomiska politiken också utgjorde den kavalleri som räddade världen från en global upprepning av 30-talets depression, kan den ta på sig hjältemanteln för att ha räddat världsekonomin från en kris den själv förorsakat? När man funderar på detta bör man komma ihåg att räkningarna för räddningsoperationen betalas runtom i världen i flera års tid i form av högre arbetslöshet, avtagande uppgång i levnadsstandarden och nedskärning av offentlig service. De största förändringarna i prognosklimatet sedan april är: -Under sommaren förstärktes förväntningarna på att recessionen i världsekonomin tar slut, då statistiken visade att uppgången redan börjat förutom Kina och Indien även i Japan, Tyskland och Frankrike. I synnerhet Asiens snabba återhämtning överraskade. Tecknen på en vändning är tydliga både i USA och i många små euroländer. -G-20-möten har visat att ledarna för de centrala länderna är eniga om att a) stimulans behövs fortfarande, b) regleringen av finanssystemet behöver utvecklas och c) alla skulle lida av protektionism. Trots att de praktiska åtgärderna speciellt i anslutning till det sistnämnda har varit slappa stöder linjedragningarna förtroendet till den ekonomiska politikens förmåga att slutföra eftervården av finanskrisen och recessionen i världshandeln med hedern i behåll. -De varierande stödpaketen i olika länder leder till att länderna skuldsätts i otakt, vilket gör det ovanligt svårt att förutse hurdana tryck valutakurserna utsätts för. -Diskussionen om tidpunkten för FEDs och ECB:s första räntehöjning går het. I debatten bollar man samtidigt med både inflationsbekymmer och deflationsfarhågor. -Råoljepriset har stigit snabbt 2009, och återhämtningen i världsekonomin stöder prisutvecklingen för råvarorna också i fortsättningen. -I Finland är tecknen på ett uppsving i exporten och industriproduktionen tills vidare dämpade, men man har redan kunnat skönja lite ljus också i vår tunnel. Centrala ekonomiska siffror -År 2009 minskar världsekonomin med nästan 1 ½ %. När den globala finanskrisen tillspetsades hösten 2008 och kollapsen i världshandeln spred en allvarlig recession till alla kontinenter låg det förebud om en global upprepning av depressionen på 30-talet i luften. En Stor Depression kunde undvikas tack vare en unik aggressivitet i den ekonomiska politiken. Under 30-talets depression förvärrades situationen av såväl finans- som centralbankspolitiken, och protektionismen beseglade det hela. Dagens ekonomisk-politiska positionering är diagonalt motsatt den på 30-talet. Tack vare den har världshandeln börjat förstärkas och världsekonomin kommer att växa med över 3 % 2010. Tillväxtländernas BNP växer med 4 ½-5 % 2010, medan tillväxten i de utvecklade länderna stannar vid 1,0-1,5 %. -Billigare världsmarknadspriser på olja och mat dämpade inflationen i alla länder efter sommaren 2008. Trots att det avmattade ekonomiska läget har ansträngt också den inhemska inflationen i utvecklade länder anser vi sannolikheten för deflation vara liten. Sannolikheten för inflation är svårare att uppskatta. Den påverkas av centralbanksbeslut som blir aktuella först på våren 2010. Fröet till inflation var den hyperstimulerande politiken, men centralbankerna har fortfarande mycket tid på sig att rensa bort det innan brodden skjuter upp. Om penningpolitiken stramas åt enligt centralbankernas "exit-strategier" är det osannolikt att inflationen släpps lös. Om hyperstimulansen i den ekonomiska politiken inte avvecklas i tid 2010-11 blir risken för inflation verklig. Både tillväxt- och inflationsrisker ökas av att råoljepriset pressas uppåt i takt med att världsekonomin återhämtar sig. -Den allvarliga recessionen i USA började i december 2007. BNP minskar med 2,7 % 2009. Ekonomin håller på att få fast mark under fötterna, och BNP växer med 1,8 % 2010. När tillväxten förstärkts så mycket att tecknen på att arbetslösheten slutar öka är obestridliga, vänder FED styrräntan uppåt före sommaren 2010. Det är nödvändigt att lätta på hyperstimulansen i rätt tid för att hindra inflationsförväntningarna från att öka och nya bubblor från att utvecklas. -Kinas BNP växer med 8,0 % 2009 och med 9,0 % 2010. -I euroområdet saktade nedgången av redan mot slutet av våren, då stimulansåtgärderna fick effekt och man såg de första tecknen på en återhämtning av världshandeln. Euro-BNP minskar med 3,8 % 2009 och ökar med 1,2 % 2010. Bottenkänningen är över i höst. -Europeiska centralbanken ECB håller styrräntan på dess nuvarande nivå till slutet av våren och vänder den uppåt senast under sommaren 2010. -Även om den akuta krisen är över 2010 kommer aktiviteten att hållas dämpad långt framöver. Normaliseringen av finans- och penningpolitiken och ländernas ökade skuldbörda begränsar de utvecklade ländernas ekonomiska tillväxt i flera år. -Den finländska ekonomiska tillväxten stannade upp i början av 2008. För vårt exportdrivna land var kollapsen i världshandeln ett knockoutslag. En förklaring till att vår export minskade mera än de övriga euroländernas är att den till oss viktiga exporten till Ryssland fäll mera än den övriga exporten. En annan orsak är vår försvagade konkurrenskraft vars betydelse accentueras av att euron stärkts. Den tredje orsaken har med strukturkrisen inom skogsindustrin att göra. Den fjärde förklaringen är det gigantiska fallet i exporten och produktionen av mobiltelefoner. -Till skillnad från många andra länder fortsatte BNP i Finland att krympa kraftigt under andra kvartalet. BNP minskar med 6,0 % 2009. Recessionen har pågått i 1 ½ år redan, men vändningen mot det bättre kommer under hösten och BNP ökar med 1,3 % 2010. Inflationen blir 0,3 % 2009 och stiger till 1,5 % 2010. Lönepåslagen som 2003-08 var större än i konkurrentländerna har försämrat priskonkurrenskraften, och det anstränger vår ekonomiska tillväxt också efter prognosperioden. -Arbetslöshetsgraden stiger i Finland från 6,4 % i fjol till 8,8 % 2009 och till 10,2 % 2010. -Den inhemska stimulansen kan i dagens kris ses som en investering i den framtida förmågan att betala tillbaka skulden. I Finland startade man sent och insatserna var för små. Samtidigt som skattelättnaderna skulle stöda konsumtionen började politikerna rentav en tävla om kommande åtstramningar. Detta har ofrånkomligen minskat effekten i stimulansen. Om stimulansen ses som en investering i framtida tillväxtmöjligheter har politikerna med sitt prat redan underminerat stimulansinvesteringen. Centrala osäkerheter och hot Den globala recessionen håller på att ta slut, och vi räknar med att världsekonomin växer med över 3 % 2010. För att ställa denna positiva bedömning i relation till verkligheten vill vi påminna om att som en världsekonomisk recession tolkas i allmänhet en situation där den globala tillväxten är under 2-2 ½ %. Tillväxten har kommit i gång tack vare 1) expansiv penningpolitik, 2) expansiv finanspolitik, 3) normalisering av finansmarknaden och 4) ökat förtroende. I ett hotscenario avbryts återhämtningen då någon av dessa faktorer hamnar i "fel läge". Exempel på sådant kunde vara nya störningar på finansmarknaden eller en raketartad - kanske spekulativ - uppgång i oljepriset. Epicentret för osäkerheten finns i USA. Fortsätter normaliseringen av finansmarknaden utan ytterligare störningar? Kommer den privata konsumtionen att förstärkas när osäkerheten minskar eller kommer den stigande arbetslösheten att förstöra hushållens förtroende? Svaren på dessa frågor visar hur varaktig och kraftig uppgången blir. Vändningen i penningpolitiken 2010 förutsätter att den ekonomiska tillväxten visar sig vara uthållig. I vår bedömning gäller de centrala riskerna oljepriset och konsumenternas reaktion på att sysselsättningen kommer att fortsätta att minska i flera månader. Om nya recessionsfarhågor börjar pyra våren 2010 enligt det s.k. double-dip-scenariot fördröjs normaliseringen av penningpolitiken. Vi ger ett hotscenario där tillväxten sjunker nära noll under första hälften av 2010 en sannolikhet på 25 % och en avmattning som leder till en ny recession en sannolikhet på 15 %. Kinarisken är att tillväxten som satts i gång genom stimulans kommer av sig under 2010. Då skulle Kinas import minska och det skulle återspeglas förutom på Asien även på råvaruproducenter i Afrika och Sydamerika. Och det finns ingen anledning att underskatta effekterna på Europa och USA heller. För närvarande förefaller dessa Kinarisker vara närmast hypotetiska. I det långa loppet utgör miljöproblemen och äventyrandet av den samhälleliga stabiliteten de enda betydande hotbilderna för den kinesiska framgångssagan. Sannolikheten för att konflikterna eskalerar hade ökat om den kinesiska ekonomiska tillväxten hade avmattats så mycket att arbetslösheten skulle öka dramatiskt. Denna risk minskar i takt med att tillväxten förstärks. De kortsiktiga riskerna angående Finland anknyter till återhämtningen av exporten, den stigande arbetslösheten och konsumenternas förtroende. Ett problem på medellång sikt är den minskade konkurrenskraften som en följd av att lönepåslagen på 2000-talet var så mycket högre än i våra konkurrentländer. Därför utgör de kommande avtalsförhandlingarna en speciellt stor risk för den finländska sysselsättningen. Då den elektrotekniska industrin håller på att mogna till en sektor med låg tillväxt och skogsindustrin befinner sig i en strukturell kris ser trendtillväxten i vår ekonomi ut att sakta av varaktigt. En risk på lång sikt är att vi på grund av stela strukturer och attityder inte lyckas kombinera en god produktivitetstillväxt med ökad invandring. Lyckas man undvika de från Kontinentaleuropa bekanta misstagen som görs i mottagningen och anpassningen av invandrare och som livnär marginalisering? Detta är avgörande för hur vi klarar av att öka lönesumman och den privata konsumtionen i sådan utsträckning att beskattningen på dessa säkerställer framtiden för de offentliga välfärdstjänsterna. Det största globala hotet på lång sikt anknyter till klimatförändringen och reduceringen av växthusgaserna. En annan megautmaning på lång sikt - som förutom alla utvecklade länder också berör flera tillväxtländer (bl.a. Ryssland, Kina) - har att göra med åldrandet av befolkningen och anpassningen till det. Aktias ekonomiska översikt Aktias ekonomiska översikt publiceras på svenska och finska. Den kan beställas från Aktia Bank Abp, Kommunikation, PB 207, 00101 Helsingfors; kommunikation@aktia.fi eller skrivas ut från Aktias nättjänst www.aktia.com. AKTIA BANK ABP Mera information: Chefsekonom Timo Tyrväinen, tfn 010 247 6543 Avsändare: Kommunikationschef Malin Pettersson, tfn 010 247 6369 Distribution: Massmedierna tabeller bifogat