Aktias Ekonomiska översikt 3/2012

Pressmeddelande
fritt för publicering
2.10.2012 kl. 10.00

Recessionen i euroområdet förlängs och djupnar

Nu är också Finland i recession

Pusselbitarna för att lösa eurokrisen börjar falla på plats

På grund av att eurokrisen eskalerade i somras har recessionen i euroområdet djupnat och förlängts. Dess effekt har börjat sprida sig till Asien och USA i takt med att världshandeln håller på att mattas av.

   Recessionen i euroområdet tar slut tidigast i början av nästa år. Enligt Aktias grundprognos får man eurokrisen att lugna ner sig så småningom och det återställda förtroendet börjar stöda aktiviteten 2013. I Finland kommer recessionen att pågå åtminstone året ut. Svackan blir dock så pass liten att BNP 2012 växer med 0,3 % på årsbasis. När åtstramningen av finanspolitiken begränsar aktiviteten ökar BNP med bara 0,7 % 2013. Senast 2014 lägger sig trendtillväxten i den finska ekonomin dock på ca 2 %.

    I det europeiska hotscenariot upprepas förra höstens eurokaos, den europeiska recessionen djupnar ytterligare och euro-BNP minskar med 2–4 %. I Finland skulle fallet i BNP vara i samma storleksklass. ECB:s färska OMT-beslut och konkretiseringen av planerna på en bankunion har sänkt sannolikheten för detta hotscenario till 25 %. Det amerikanska hotscenariot gäller realisering av risker på grund av fiscal cliff. Sannolikheten för detta uppskattar vi vara 35 %.

    Under regeringsförhandlingarna i Finland sommaren 2011 förutspåddes t.o.m. en mycket gynnsam utveckling i tillväxten. Nu när Finland befinner sig i recession och det ekonomiska läget har förändrats dramatiskt vore det dumt att haka upp sig på regeringsprogrammet. Tiden är inne för att dra den nytta man bara kan av att vår statsekonomi är i bättre skick än många andra länders, eftersom skattehöjningar och utgiftsnedskärningar kommer att göra recessionen djupare. Och ju djupare recession, desto större underskott i budgeten. När risken emellertid är sänkt rating ska avståendet från kortsiktig  åtstramning kompenseras med lösningar som förstärker tillväxtpotentialen i ekonomin och den statsekonomiska  balansen på lång sikt. Om beslutet om tillväxtstödjande stimulans kopplades till beslut som stöder förlängning av arbetskarriärer (inkl. höjning av pensionsåldern) skulle Finlands återbetalningsförmåga på sikt stärkas. Det förstår också internationella investerare.

De största förändringarna i prognossynen efter maj är följande:

• Så sent som i våras såg det ut som om eurokrisen inte kommer att dämpa tillväxten i den övriga världen. Under sommaren började rädslan öka. Avmattningen i världshandeln är ett stort orosmoment.
• Oron för en hard-landing i Kinas tillväxt har förstärkts. Uppgången i konsumentpriserna under sommaren ger nog utrymme för stimulans, men många tvivlar på att den lyckas.
• För USA:s del visar både hårda ekonomiska data och förtroendeindikatorer att aktiviteten är dämpad. Risken för recession kvarstår på grund av fiscal cliff, en på befintliga beslut baserad åtstramning av finanspolitiken i början av 2013. Om det blir fiscal cliff kommer den att motsvara 5 % av BNP och snabbt driva USA i recession.
• Europa drevs i recession i slutet av 2011. På våren började tecknen på ett uppsving förstärkas, men eurokrisen eskalerade på nytt och de gröna skotten frös till. I dag är det klart att eurorecessionen pågår åtminstone till slutet av året. På grund av detta har konsensusprognoserna för 2013 reviderats klart ner under de senaste månaderna.
• När eurokrisen eskalerade sänkte ECB i juli styrräntan med 0,25 procentenheter och en lika stor sänkning är att vänta. ECB:s OMT-beslut i början av september medför en stor förändring i centralbankens verksamhet.
• FED ”uppskattade” att dess styrränta ligger på nuvarande nollnivå till sommaren 2015 och offentliggjorde sitt QE3-projekt i september. Det innebär att centralbanken fortsätter länge med sin ultralätta politik som ökar risken för accelererande inflation och förmögenhetsbubblor.
• Finland undkom nätt och jämnt recessionen vid årsskiftet, men i våras började den. BNP krymper då exporten inte rullar och industriproduktionen minskar. Någon förbättring är inte att vänta då någon ände för försvagningen av vår konkurrenskraft inte finns i sikte.

Centrala prognossiffror

• Avmattningen av världshandeln visar att eurokrisens globala verkningar har ökat. Den globala tillväxten mattas av från 3,9 % 2011 till 2,9 % 2012 (i majprognosen var motsvarande siffra 3,2 %). Tillväxtländernas andel av världens totala tillväxt som förstärks till 3,2 (3,5) % 2013 och till 3,6 % 2014 är över 75 %.
• Råoljepriset sjönk under våren då spänningen i anknytning till Iran lättade. Under sommaren började priset dock stiga på nytt. De asiatiska ländernas råvaruefterfrågan kommer att hålla priserna i en långvarig uppåttrend och centralbankernas omfattande likviditetsinjektioner ökar risken för pristopp.
• I USA tog den allvarliga recessionen slut i juni 2009. BNP ökade med 3,0 % 2011 och med 1,8 % 2011. Den växer med 2,0 (2,1) % 2012, 1,8 (2,1) % 2013 och med 2,0 % 2014. Konsumentpriserna som 2011 ökade med 3,1 % stiger med 2,1 (2,7) % 2012. FED publicerade i september förutom sitt QE3-stimulansprogram även nyheten om att styrräntan kommer att stanna på nollnivå till sommaren 2015. Som en följd av den ultralätta penningpolitiken accelererar inflationen, efter en övergående avmattning under prognosperioden, till 3–4 % på medellång sikt. Inflationen, som är 2,3 (2,7) % 2013 och 3,0 % 2014, ökar trycket på dollarförsvagning på lång sikt. Skuldtrenden i den offentliga ekonomin är ohållbar och någon politisk beredskap att korrigera den syns inte till. Fiscal cliff utgör en stor risk för stabiliteten inom den globala ekonomins och penningmarknadens utveckling.
• Kinas BNP växte med 9,2 % 2011. Den ökar med 7,8 (8,2) % 2012, 8,3 (8,6) % 2013 och med 8,0 % 2014.
• Euroområdet drevs i recession i slutet av fjolåret och BNP minskar med -0,6 (-0,3) % 2012. Även om tillfälliga störningar fortsätter lugnar den europeiska skuldkrisen ner sig under 2013. Euroområdet hålls ihop även om sannolikheten för att Grekland lämnar EMU är betydlig. En övergripande upplösning av euron skulle bli så dyr för både de skuldsatta länderna och de stabila länderna att det inte kommer att tillåtas ske. Det ekonomiska klimatet förstärks och återhämtningen börjar i vår. BNP växer med 0,3 (1,2) % 2013 och med 1,1 % 2014. Inflationen som 2011 var 2,7 % kommer att vara 2,5 (2,4) % 2012, 2,2 (2,0) % 2013 och 2,0 % 2014. Europeiska centralbanken ECB sänker sin styrränta till 0,5 % före utgången av året. Styrräntan hålls på den nivån hela året 2013. Den vänder uppåt våren 2014 och ligger på 1 % i slutet av prognosperioden.
• Den förestående, ofrånkomliga åtstramningen av finans- och penningpolitiken och ökningen i statsskulden begränsar de utvecklade ländernas ekonomiska tillväxt till slutet av årtiondet. Därför blir förstärkningen av vår exportmarknad dämpad.
• Hösten 2009 gick den finska ekonomin gick ur recessionen som orsakats av finanskrisen. 2010 ökade BNP med 3,3 % och 2011 med 2,7 %. Våren 2012 sjönk Finland ner i en ny recession. Enligt grundprognosen lugnar eurokrisen ner sig under 2013 och förtroendet börjar stöda ekonomisk förstärkning. Tillväxt nås under våren. På årsnivå ökar BNP 2012 med 0,2 (0,3) % och 2013 med 0,7 (1,5) %. Trendtillväxten stabiliseras till ca 2 % under senare hälften av nästa år. Då BNP 2014 växer med 2 % når den toppnivån från våren 2008 först i början av 2015. I det europeiska hotscenariot minskar Finlands BNP med 2–4 % från sin nuvarande nivå.
• På medellång sikt är den ekonomiska tillväxten i Finland något starkare än i euroområdet i snitt. Tillväxtfördel gentemot många kontinentaleuropeiska euroländer skapas bl.a. av att vi har mindre behov av att strama åt finanspolitiken, vår export är starkare i Asien, vi har ett bra ict-kunnande och vår banksektor är i bättre skick och har en bättre kreditgivningsförmåga. Å andra sidan försämras tillväxtfördelen av att löneökningstakten i 10 år varit snabbare hos oss än i våra främsta konkurrentländer. Detta har minskat vår priskonkurrenskraft speciellt mot Tyskland.
• Inflationen som 2011 var 3,4 % kommer att vara 2,9 (2,8) % 2012, 2,8 (2,6) % 2013 och 2,3 % 2014. Arbetslöshetsgraden som 2011 var 7,8 % kommer att uppgå till 7,8 (8,0) % 2012, 8,2 (7,8) 2013 och till 7,7 % 2014. Enligt hotscenariot är den 1 ½–2 ½ procentenheter högre.

Centrala osäkerheter och hot  

De största osäkerheterna i vår prognos har att göra med skuldsättningen i euroområdet och USA. Risken finns att kriserna får finansmarknadsstörningarna att tillspetsas på samma sätt som under finanskrisen 2008–09. Enligt hotscenariot sjunker de utvecklade länderna tillbaka i en kollektiv recession då världshandeln saktar av.

    USA står mycket snart inför det första testet på landets förmåga att kontrollera sitt skuldproblem. Om partierna inte kan enas om justering av budgeten står man i början av nästa år inför en s.k. fiscal cliff, vilket betyder en häftig åtstramning av finanspolitiken. President Bushs tidsbundna skattelättnader tar slut i början av 2013 och samtidigt träder stora nedskärningar i kraft – så som bestämdes under skuldtaksfarsen sommaren 2011. Blir det fiscal cliff drabbar den ekonomin med en kraft som motsvarar 5% av BNP. Det skulle snabbt driva USA i recession. Även om fiscal cliff kunde undvikas bedömer vi att den därtill anknytande osäkerheten med 35 % sannolikhet skulle förorsaka allvarliga marknadsstörningar och ökad förtroendeförlust.  I ett hotscenario på längre sikt börjar skuldsättningen öka misstron mot USA:s förmåga att återbetala sina skulder på samma sätt som i Europa i dag.  

    I Europa gäller de akuta riskerna kontrollen över skuldkrisen. Man ska återställa förtroendet för Spaniens och Italiens förutsättningar att klara av sina lånekostnader. Man ska hitta en lösning som antingen håller Grekland med i euron eller leder Grekland ut ur euron. ECB:s OMT-beslut i början av september och konkretiseringen av bankunionsplanen ökar tron på att eurokrisen lugnar ner sig under prognosperioden.

    Om eurokrisen eskalerade på nytt och blev okontrollerad skulle recessionen i euroområdet bli betydligt djupare. I hotscenariot kunde Finlands BNP minska med 2-4 %. Då skulle arbetslösheten öka med 1 ½–2 ½ procentenheter från nuvarande nivå, dvs. till 9 ½–10 ½ %. Underskotten i den offentliga ekonomin skulle öka klart. Marknadens tillit till Finlands förmåga att klara sig kunde äventyras då den försvagade konkurrenskraften begränsar exportmöjligheterna och befolkningens åldrande kombinerat med ökande arbetslöshet rubbar balansen i den offentliga ekonomin långvarigt. Detta hotscenario har en sannolikhet på 25 (40) %.

    Det största hotet på lång sikt i den globala ekonomin gäller klimatförändringen och växthusutsläppen. En annan megautmaning på lång sikt – som förutom alla utvecklade länder även berör många tillväxtländer (bl.a. Ryssland, Kina) – har att göra med befolkningens åldrande och anpassningen till det.

Den finska ekonomiska politiken i stöpsleven

Under finanskrisen talade många politiker och medier om stimulansen främst som en offentlig utgift som ökade skulden. Förnuftigare skulle ha varit att studera stimulansen som en investering i framtidens återbetalningsförmåga.

    Företagen investerar i sin ekonomiska framtid, och ingen ifrågasätter det att det kostar. Det är upp till företagsledningen att bedöma vilken investering som är lönsam för företaget och dess ägare. Situationen är inte så olik den då regeringen med fullmakt från väljarna använder skattebetalarnas pengar för ändamål som är kloka eller mindre kloka med tanke på hela nationen.

    Statsskuld ska inte demoniseras. En "bra skuld" används för att finansiera investeringar på framtidens ekonomiska tillväxt som skapar en bättre återbetalningsförmåga. En "ond skuld" bidrar inte till att förstärka tillväxtpotentialen utan den belastar de långsiktiga tillväxtmöjligheterna och samtidigt återbetalningsförmågan. De politiska beslutsfattarna ansvarar för att landet enbart har "bra skuld". "Bra skuld" är en välsignelse, "ond skuld" är synd.

    Det värsta med tanke på nationens långsiktiga återbetalningsförmåga är att livsdugliga företag går under på grund av tillfälliga problem. Det värsta i fråga om den offentliga ekonomin är att arbetslösheten ökar kraftigt, eftersom konjunkturarbetslöshet övergår överraskande snabbt i strukturell arbetslöshet.

    För att få hållbarhetsunderskotten under kontroll och upprätthålla sin goda rating behöver Finland ett mångårigt och trovärdigt program. Ett tjurskalligt och stelt konsolideringsprogram har dock sina risker.  Om man tar kål på tillväxten når statsekonomin inte balans. "Politik är möjligheternas konst." Det träffar ovanligt rätt just nu.

    På vårvintern verkade det fortfarande som om Finland ville ansluta sig till gänget av fanatiska åtstramare. Som värst hotade ett sparpaket på 5 miljarder euro. Därför var regeringens beslut i mars om besparingar på 2 ½ miljard euro en positiv överraskning för de stora linjernas del. För det första valde regeringen inte överdrivet sparande. För det andra beslutades det vid sidan av skattehöjningar också om betydande utgiftsbesparingar. Det finns stark forskningsevidens på att utgiftsnedskärningar korrigerar skuldtrenden med mindre välfärdsförluster, snabbare och varaktigare än skattehöjningar. Det finska paketet är inte optimalt men mycket bättre än vad man fasat för.

     Parallellt med regeringens budgetbeslut nådde arbetsmarknadsparterna en lösning som uppskattas höja den faktiska pensionsåldern med några månader. Lösningen underlättar nedbantningen av hållbarhetsunderskottet även om de viktigaste besluten som förlänger arbetskarriärerna ännu låter vänta på sig.

    Regeringen måste vara ödmjuk och beredd att kontinuerligt och om och om igen bedöma den ekonomiska utvecklingen och åtstramningarnas inverkan. För att citera ett kinesiskt ordspråk ska man ta sig över floden genom att känna efter varje sten. Eliten måste acceptera att man nog kan spå framtiden men aldrig känna till den. Därför måste den ekonomiska politiken vara flexibel då fakta så kräver.

    Finlands hållbarhetsunderskott är inte ett akut problem, eftersom budgetunderskottet och skuldsättningsgraden hos oss för tillfället är av bästa kvalitet. Därför har vi möjlighet att söka en långsiktig lösning på ett långtidsproblem. Nyckelfaktorn är ekonomisk tillväxt som består av två komponenter: 1) mängden utfört arbetet och 2) det utförda arbetets produktivitet.

    Diskussionen om hållbarhetsunderskott ska ha fokus på ökningen i dessa två faktorer. Där ingår arbetskarriärernas längd, invandring, konkurrenskraft, teknologi, företagandets förutsättningar osv. Ju bättre och beslutsammare lösningar man hittar, desto mindre är behovet av förhastade tvångsnedskärningar.

    Arbetslösheten ökade hos oss mycket mindre under finanskrisen än vad man kunde ha väntat sig på basis av BNP-fallet. Förklaringen torde vara att små och medelstora företag drog sig för att säga upp personal eftersom de uppenbarligen uppskattade att krisen var övergående. Nu är det viktigt att inte ge sådana ekonomisk-politiska signaler som skulle försvaga de små och medelstora företagens framtidstro och leda in dem på en väg mot uppsägningar.

    Finland har drivits i recession, vilket under regeringsförhandlingarna inte ansågs vara trovärdigt. Därför är det dumt att haka upp sig på regeringsprogrammet. Man ska dra den nytta man bara kan av att vår statsekonomi är i bättre skick än många andra länders, eftersom skattehöjningar och utgiftsnedskärningar kommer att göra recessionen djupare. Och ju djupare recession, desto större underskott i budgeten. Då risken är att ratingen försämras ska avståendet från kortsiktig åtstramning kompenseras med lösningar som stärker tillväxtpotentialen i ekonomin och den statsekonomiska balansen på lång sikt. Om beslutet om tillväxtstödjande stimulans kopplades till beslut som stöder förlängning av arbetskarriärer (inkl. höjning av pensionsåldern) skulle Finlands återbetalningsförmåga på sikt stärkas. Det förstår också internationella investerare.

Aktias ekonomiska översikt

Aktias ekonomiska översikt publiceras på svenska och finska. Den kan beställas från Aktia Bank Abp, Kommunikation, PB 207, 00101 Helsingfors; kommunikation@aktia.fi eller skrivas ut från Aktias nättjänst www.aktia.fi.

AKTIA BANK ABP

Mera information: Chefsekonom Timo Tyrväinen, tfn 010 247 6543

Avsändare: Informatör Anders Wikström, tfn 010 247 6294

Distribution: Massmedier